mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 166. Droppen urholkar… | Home | 167. Utvecklingssamta… »

64. Bjuden fritid.

11 05 09 - 13:17 För ett tag sedan läste jag en diskussion på en annan blogg om huruvida man kan förvänta sig att en lärare ska följa med på klassresan eller inte. Jag kommenterade inte, för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker. Å ena sidan är läraryrket inget kall som kräver människor som offrar både sitt privatliv och sin fritid. Å andra sidan är det inte nåt helt vanligt jobb heller. Även om man naturligtvis inte måste utplåna sig själv.

Jag pratade om yrken med en tvåa för några år sedan. Vad ett jobb är egentligen och vad det finns att välja på i livet. Då vände sig en liten mörkögd raring mot mig och frågade:
- Men vad har du för jobb då?
Så är det ganska ofta. Eleverna tror att man bor i skolan, som nån sorts inventarium. Och det finns föräldrar som har fått för sig samma sak. Det bevisar att lärare inte har något vanligt jobb med vanliga, lätt urskiljbara ramar. Vi hör dit bara, hör till barnen, hör till byggnaden.

I alla fall. Jag är dubbel till det här med skolresor. Avslutningsresan, den utan pedagogiska förtecken, som man gör innan man ska skiljas i sexan eller nian, den är inte särskilt intressant, tycker jag. Det har hänt att jag följt med, för att jag har älskat min klass och velat ha en sista upplevelse med dem. Det har också hänt att jag inte följt med, för att det bara har handlat om gemensam semester.

Däremot skulle jag aldrig avstå från en klassresa i början på fyran, sexan eller sjuan. En upptaktsresa som man kan bygga en halv termins undervisning på efteråt. En chans att bryta upp hämmande kotterier och ge möjlighet till nya gruppkonstellationer. En möjlighet att bygga relationer med eleverna som leder till ett bättre samarbete när man kommer hem igen. Klassresor med en pedagogisk tanke i är hur värdefulla som helst. Även om man är tvungen att bjuda på lite av sin fritid.

Det är ju så att vi har i uppdrag att både fostra och utbilda eleverna. Något som stundom är ganska svårt att förena. Det känns ibland som om det ena motverkar det andra. Och i de skolor jag har jobbat på sista åren har fostran ofta nästan utplånat tiden till undervisning. Det blir svårare och svårare att kombinera, det där.

Jag brukar tänka på min äldsta dotters lågstadielärare Elsa. Hon undervisade på lärarhögskolan, höll i allt fackligt arbete på skolan där hon arbetade och hade alltid lärarkandidater. Alltid öppen ut mot världen. En av de bästa lärare som har passerat genom min barnaskara. Hennes ambition att fostra var precis lika genomtänkt och planerad som hennes undervisning.

Första torsdagen varje månad hade hon klassfest till exempel. Sug på den, ni! En kväll i månaden i hela andra och tredje klass var hon i klassrummet i två timmar och hade disko med eleverna. Det blev sammanlagt tjugo klassfester. Och det var inte tal om att föräldrar måste komma och hjälpa till att vakta barn och styra upp aktiviteter eller läsk och godis. Det där skötte Elsa helt själv. Hon bjöd verkligen på sin fritid!

Redan i andra klass lärde hon ungarna att man inte nobbar nån som bjuder upp en. Att alla kan dansa med alla och att det faktiskt är roligt. Hon ordnade dansbingo och hon ordnade musik. Alla våra ungar tog det på största allvar. Var och en hade sin egen lilla läsk med sig i väskan, kanske en bulle, men inget godis, inga chips. Popcorn kunde det finnas. Då hade några barn varit i skolan på eftermiddagen och ordnat det till alla. Och det hade också en pedagogisk mening att ungarna fick turas om att förbereda festen. De lärde sig att det är kul att anstränga sig för gruppens skull, men också att man kan dansa, träffas och ha en rolig fest utan snask och stora åthävor. Och jag är övertygad om att det syntes i Elsas klassrum, det opretentiösa, det njutbara i att bara umgås med varandra. Varje dag.

Nu vet jag ju inte hur de här barnen har utvecklats i det långa loppet. Om de fortfarande som vuxna tycker det är otänkbart att nobba nån som bjuder upp en. Hoppas det. Men även om det inte är så i dag, påverkade de där klassfesterna all gruppdynamik i klassen under lågstadieåren. Betydelsefullt nog.

Själv lyckades jag göra det opretentiösa pretentiöst istället. I min iver att vara en bra mamma.
- Det är klassfest i morgon, var är min kjol? sa min söta dotter till mig.
Och då svängde jag ihop en ny kjol till henne. För det var klart att hon skulle få känna sig fin på klassfesten. Särskilt när det bara tog mig en timme att snickra ihop en kjol, av en gammal t-shirt, en sjal, en bit gardin, eller vad det nu var jag fick tag på. Så nu har jag en vuxen dotter som har svårt att gå på fest utan nya kläder. Hon gör det, men hon gillar det inte.
två kommentarer

Ehm... Känner ett behov av replik här.
Lyckligtvis har jag vänner i flera olika sammanhang, så samma klänning kan kännas ny flera gånger. Och en gammal kjol kan bli en ny, fin klänningg med ett ärvt skärp och lite kreativitet =)
syster stor () (Webbadress) - 11 05 09 - 18:16

Dessutom använder vi vissa av dedär kjolarna fortfarande! Ha ha ha
Twisted sister - 14 05 09 - 00:11


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump