mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 165. Associationsleke… | Home | 64. Bjuden fritid. »

166. Droppen urholkar stenen.

09 05 09 - 18:04 Nu har vi haft Tack-&-Adjö-Föreställning på bup. Med blandade känslor. Förra veckan hade pappan och jag, psykologen, socionomen och psykiatrikern ett utvärderingsmöte. Och den här veckan möttes jag, lärarna, psykologen, socionomen och psykiatrikern. Samtalsämnet var det samma; AC/DC-pojken.

Det som hände båda gångerna var att vi satt och berättade om alla framsteg som pojken gör. Vi försöker nästan bräcka varandra. Vem kan berätta om den största utvecklingen sen sist? Ingen säger någonting om de svårigheter som faktiskt kvarstår. Jo, jag försöker, men de ser så irriterade ut de andra.

Jag försöker säga att det här med nattsömn fortfarande inte fungerar i vår familj. Pojken går upp till sitt rum i rimlig tid numera, men sen ligger han och läser fram till två, halv tre varenda kväll. Eller tittar på tv. Läser han Oddysén eller så, är jag alltid lika dubbel. Stolt över både litteraturvalet och det faktum att han faktiskt tar sig igenom såna böcker, men förtvivlad över att han aldrig somnar. Sen är han jättetrött i skolan och sover sig igenom de dyrbara lektionerna i stor klass.

Jag försöker prata om sockerberoendet och de ständiga stölderna av godis, glass och sånt i familjens skåp och frys. Vi hittar glassburkar i tvättstugan, gömda bakom böckerna i bokhyllan, under sängar och lite varstans där man kan gå undan och ta sig en sockerkick. Men när det är avslutning och utvärdering, då vill ingen lyssna på sånt.

Psykologen pratar hellre om hur långt AC/DC-pojken har kommit med sig själv. Jag håller inte med om allt han säger. Det går ut på att min unge har letat efter sig själv, och nu har han hittat sig och ska skörda sig.  Han har inte vetat vem han är, eller ens hur han ser ut. Så han har varit tvungen att skapa sina egna konturer på nåt sätt. Fattar inte riktigt vad psykologen menar där, men kan verkligen hålla med om att det har gått framåt och att min pojke har utvecklats till det bättre på väldigt många sätt.

Annars tycker jag om hur psykologen beskriver AC/DC-pojken. Som varm och klok och konstnärlig. Begåvad, intressant och snygg. Det hörs att han tycker om min unge, och det är uppriktig. Det går rakt in i hjärtat på mig.

Psykiatrikern pratar översvallande om sina intryck från AC/DC-pojkens sista utställning. Men också om att vi har en unge som håller på att växa ur diagnosen. I takt med utvecklingen suddas kriterierna för AC/DC så sakteliga ut. Vissa svårigheter kommer min bokstavsunge att få leva hela livet med, men andra kommer han långsamt att jobba bort.
- Droppen urholkar stenen, sa psykologen då.
Det tycker jag också om att höra.

Det är skönt att de säger det, men egentligen visste jag redan att AC/DC är på väg att klättra upp ur sin bokstavshög. Och det handlar till viss del om de självreflektioner han gör i sin dagbok. Som till exempel:
Det har gått bra idag. Jaa mycket bra har det gått.
Det har gått så jävla bra att... BRYT!
Inte överdriva nu fyyy!
Du kanske tror att jag är knäpp eller något men det är jag INTE!
Jag är enligt mig den mest normalaste människan i världen!
Enligt MIG!!
Varför fjantar jag mig? Vad fan håller jag i helvete på med?
SUCK!
Lika bara att erkänna då

JAG ÄR KASS!

Det är jag alltid och det gillar jag fan inte! Det är liksom det SISTA jag vill vara!
Varför är just jag mig själv?
DUM FRÅGA!
Jag är mig själv för att den där bögen kallad Gud valde det.
Åh fy fan vad jag hatar honom!!


Det handlar också om att han skriver sånt som han förstår att jag skulle gilla att han skrev, för att göra mig nöjd. Som till exempel:
Jag undrar!
Alltså, vad händer efter att man dör? Är allt bara svart eller. Min så kallade Själ måste ju komma någonstans. Det är rätt skrämmande. Jag vill ju inte dö om det inte finns någon riktig förklaring till det. Man kanske hamnar i en egen värld där alla andra man känner som har dött finns. Man kanske blir en tanke eller en stjärna… kanske en idé eller en tanke. Vem vet?
Det går ju rykten och myter om att man vandrar i en tunnel som leder till ett ljus, men ingen som sett ljuset har ju kommit längst fram så det kanske inte finns nåt alls. Kanske två portar. Den ena är Silverporten och den andra är dörren till dödsfloden där Hades lever.


Socionomen då, undrar du? Ja, hon sa inte så mycket. Hon var nån sorts moderator som såg till att vi höll tidsramen och så. Sammanfattade och berättade  saker som vi alla redan visste. Att vi gått där i sex terminer och sånt.

När det var slut och vi skulle gå därifrån, för sista gången, då tog jag psykologen i hand, och psykiatrikern, och glömde socionomen!!! Så lite har hon lyckats hitta mitt förtroende. Men jag upptäckte det i tid så att jag kunde backa ett par steg och säga hejdå även till denna underliga lilla varelse. Tur som var. Jag vill ju inte riktigt avslöja mina egna bokstäver...
tre kommentarer

Men vad fan mamma!
AC/DC - 09 05 09 - 20:13

Ja, du har rätt AC/DC jag borde ha frågat dig först.
Förlåt!
Du har skrivit jättebra texter och jag längtade efter att få visa alla hur du har utvecklats. Men självklart, jag ska inte lägga ut nånting utan att få ditt godkännande först. Ska aldrig göra så mer! Lovar!!!
mammann - 10 05 09 - 00:52

AC/DC...vill bara säga dig att du är verkligen inte KASS!
Dina texter är ju helt fantastiska! Du borde ju också blogga, men det har vi ju sagt förr...och du har ju sagt att du inte vill så det är ok. Men du är en jäkel på att skriva bra och med dina konstnärliga talanger när det gäller lera så borde text och ev bilder kunna bli riktigt intressanta :)

Mammann - det måste kännas skönt med ett avslut på BUP! Går det inte att få läkaren att skriva ut Melatonin eller Cirkadin mot insomningsproblemen, på prov...så ni får se om de gör något skillnad?

Troligen blir nästa AFF-fika i juni, jag återkommer med datum och tid när det blir bestämt.
Fredetta - 10 05 09 - 10:51


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump