mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 59. Normalitet | Home | 60. Bokstavsperspekti… »

146. Dagboksrapport

16 02 09 - 15:50 Dagboken har nu blivit en pina. En regelbunden konflikt varje kväll. En ny detalj som förgiftar mitt liv. Och jag står inte ut med det.

Tanken var att vänja AC/DC-pojken vid regelbundet skrivande. Så att han sakta ska nöta in vissa färdigheter som har med uttryck att göra. Det handlar ju inte om att han ska bli journalist, utan om det intryck han ger av sig själv till andra människor. Inte bara om att han ska få godkända betyg i svenska.

Även om jag gör allt för att vara öppen mot alla människor så gör intrycket en stor skillnad i till och med hur jag ser människor. Om jag får ett mejl till mig som lärare, med lättfattad och välskriven information, från en förälder. Eller om jag får en tummad lapp med dålig handstil och felstavad svenska. Det spelar ingen roll om budskapet är det samma, jag kommer ändå att omedvetet förhålla mig olika till de båda föräldrarna. Det är oundvikligt. Den som inte kan skriva och stava sitt eget modersmål respekterar man inte som en vuxen.

Jag tänker på sånt. Jag försöker alltid ha ett vidare perspektiv. Men de flesta människor min son kommer att möta i livet är inte jag. De är inte reflekterande. De kommer att döma honom, idiotförklara honom, när de ser att han skriver som en tioåring. Och man lämnar anteckningar omkring sig i livet. Inte bara när ens barn ska ha en lapp med sig till skolan. Arbetsgivare ber om anteckningar, arbetskamrater hittar en lista man har skrivit, eller kräver svar på en förfrågan. Försäkringskassan vill ha en förklaring, föreningen man är med i begär ett utlåtande. Eller nåt. Man kan inte passera ett vuxet liv utan att skriva då och då. Utan att folk ser vad man har skrivit. Och det kommer att påverka intrycket man ger omvärlden av sig själv. Dålig handstil och dålig stavning ger ett dåligt intryck. Så är det bara.

Så jag vill träna min unge att skriva. Att få ett flyt. Skolan misslyckades, så då kör vi dagbok, som jag har berättat om tidigare. Nu är det alltså en pina. Syftet är gott, men jag har skapat ett problem till i AC/DC-pojkens tillvaro. Eftersom skrivandet är allt annat än frivilligt.

När han kommer hem från skolan påminner jag honom om att han ska skriva dagbok.
- Jaaaaaaaa. Jag gör det seeeeeeeeeen! svarar han uttråkat.
Sen sitter han vid datorn i x antal timmar. Kommer upp och äter och studsar vidare till tv:n. Vid åttatiden påminner jag om dagboken igen.
- Jag kan väl inte skriva innan dagen är slut, skriker han åt mig då.
Halv nio-nio brukar jag säga att:
- Nu börjar det bli för sent. Nu börjar du bli för trött. Du skrev inte i går och inte i förrgår, det är tre dagar du ska täcka nu. Det blir ju en och en halv timmes skrivande. Kom igång nu!
- Jag skriver i morgon när jag kommer hem från skolan, säger han då.
Så blir jag förbannad framåt tiotiden. Han blir arg. Pappan brukar också bli infekterad av konflikten. Vi står oundvikligen där i trappan och skriker åt varandra framåt halv elva. Varje förbannad kväll. Det är inte kul.

Vid tolvsnåret kommer AC/DC-pojken intassande i mitt rum och lägger några urrivna sidor från kollegieblocket på mitt täcke. Då har han raffsat ihop något han är hyffsat nöjd med. Men han har inte läst igenom det. Det är felstavat och saknar punkter och stora bokstäver och jag har absolut ingen ork att gå igenom texten med honom.

Mitt pedagogiska upplägg saknar numera helt pedagogik, med andra ord. Men jag ser ju en annan sorts utveckling i hans dagbok. Självinsikt, som dyker upp då och då.
Jag gjorde inte så jättemycket i dag. Jag klarade ut mitt TV-Spel så nu får jag göra annat på eftermiddagarna. Kanske simma för det är nyttigt för mig.
Damn jag måste göra något av mitt liv innan det är för sent. Jag orkar inte med det här tjafset varje jävla dag!
Men jag känner att nu måste det hända något.

Så skrev han i går. Det är ju en personlig utveckling, med reflektion och allt! Egentligen skyhögt över de förväntningar jag hade från början.

Jag vet inte, kanske räcker det för att han ska få godkänt i svenska till slut i alla fall. Det är nåt som har kommit igång. Och det finns ju gott om tid kvar på terminen för att det verkligen ska komma i rullning. Det är bara andra saker som händer än jag hade planerat. Stavningen förbättras inte. Den fragmentariska meningsbyggnaden utvecklas knappt. Handstilen ska vi bara inte tala om.

Jag vill skydda min unge från världens alla besserwissrar. Från alla dem som ser ner på folk och dömer ut annorlundaskap. Jag vill förbereda honom så att han klarar sig från att bli idiotförklarad i så hög utsträckning som möjligt. Kanske har jag inte förklarat det ordentligt för honom. Kanske måste jag motivera honom ännu bättre. Eller kanske skulle jag kunna vara nöjd med att han utvecklas efter sina egna förutsättningar. Han gör sitt dagboksskrivande till en annan sorts övning än jag tänkte. En övning han tycker att han får ut nåt av.

För hur mycket motstånd han än har. Hur sent han än skjuter upp det. Det blir skrivet. När han låg efter med sex dagar förra veckan. Då orkade jag inte bråka mer
- Jag skapade dagboksprojektet för att du behöver hjälp att bli godkänd i svenska. Dagboken är inget straff. Den är en hjälp. Men nu tänker jag inte tjata mer. Vill du inte ha hjälpen så föreslår jag att vi skiter i det här, sa jag till honom.
- Det är meningslöst att hålla på med det här om resultatet bara är att vi har en sak till att bråka om.
Ett par timmar senare kom han med det här:
”Jag svimmade idag tror jag.
Jag läste i soffan i skolan och reste mig fort så att allt bara svartnade.
Jag tror jag slog i en stol men jag är inte så säker.
Jag vet bara att jag har ett märke vid överläppen nu.
Boken jag läste var tråkig. den var kort, odetaljerad och totalt meningslös. Det var inte äns någon aktion i den. Några ungdomar från ett fotbolls lag hamnade i romartiden i ett dygn bara sen kom dom tillbaka till det nuvarande Englan.
Asså shit, skum bok fan.
Jag och mattias Jobbade på en affish som vi ska sätta upp förr eller senare.
Vi skrev och ritade. Du vår veta vad det är när den är klar. Vi halkade och gled på en isbana på skolgården på rasterna.
Det var askul. men man får nog räkna med ett par blåmärken då och då hehe.
Den var så hal att om man satte Stortån på den så halkade man. Direk alltså.
När jag kom hem så vilade jag lite och blev väckt av en ursinnig morsa. hon verkade inte gilla att jag sov mitt på dan. så vad ska jag göra. jag kan ju inte hata henne.
Hon är ju min mama och alla ungar älskar sin mama.

sex kommentarer

AC/DC borde också blogga! Alldeles oavsett stavning och sånt så kan jag inte låta bli att gilla hans texter. Vilken grej det vore - bloggande mamma och son. kanske vore lättare för honom att känna sig motiverad om det händer något med texterna? Men då försvinner ju handstilsövningen...
tioli (Webbadress) - 16 02 09 - 19:23

Om alla mina elever i åk 8 skrev så där bra, reflekterande och uttrycksfulla texter, så skulle jag vara nöjd som lärare. Och om alla föräldrar kämpade så hårt som du för att ens barn ska bli godkända som du gör så skulle det inte vara många barn i vårt land som inte skulle vara godkända i skolan. Kämpa på ac/dc-killen! Det kommer någon gång att ge lön för mödan!
lisse () (Webbadress) - 16 02 09 - 20:22

"jag kan ju inte hata henne. Hon är ju min mama och alla ungar älskar sin mama"
Vad säger man då? Jag gissar att det inte ens går att vara arg på en unge som älskar sin mamma så mycket att han skriver det i dagboken som hon ska läsa.
Eller?
Bakombrillorna (Webbadress) - 17 02 09 - 16:09

Njaah...
att blogga är inte riktigt min stil men kanske ;)
AD/DC - 17 02 09 - 21:39

Jooo, kom igen nu AC/DC!
Nej förlåt, jag ska inte tjata. Men jag skulle läsa i alla fall, om det nu blir en blogg någon gång.
tioli (Webbadress) - 17 02 09 - 23:48

Njae jag vet inte om jag vill...
kanske.
AC/DC - 19 02 09 - 17:52


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump