mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 141. Hjärnskadat! | Home | 143. Terapislut »

142. Skriv mamma!

03 02 09 - 15:08 Jag har allt svårare att hålla bloggen ständigt uppdaterad. Från början fanns det en historia att berätta. Ett händelseförlopp som var ganska långt och som jag kunde se tydligt framför mig. Då var jag ivrig, ivrig. Och jag blev så sporrad av alla kommentarer, av att upptäcka att människor faktiskt ville ta del av vår historia. Människor som bjöd på att de fick ut något av våra erfarenheter. Ni hjälpte mig att ge katastrofen ett värde!

Jag kan tänka nu att jag borde ha hamstrat lite i berättandet. Jag borde ha lagt upp en lagom takt på två till tre inlägg i veckan från början. I stället för att kasta iväg allting omedelbart. Nu tycker jag emellanåt att jag inte har någonting att berätta längre. Hela AC/DC-pojkens historia finns redan att läsa här. Ja, inte framtiden naturligtvis, men upp till dags dato. Det jag kan göra är att formulera här och nu. Vilket är hur svårt som helst när jag inte orkar med honom. När jag är trött på honom. När jag inte vill ha honom här. Det går inte att skriva då.

Jag vet att ni har förståelse för det här. Varje gång jag har varit riktigt låg. Omöjligt-att-skriva-låg, så har jag fått massor av uppmuntrande tillrop och goda råd från er. Det har varit oerhört skönt. Inte bara för mig, har det visat sig.

Nu har jag legat i influensan en vecka. Hög feber, värkande huvud, skrällande hosta, rinnande näsa. Hela baletten. Ingenting fattas. Och då har jag naturligtvis inte orkat skriva blogg. Har bara legat som en fuktig hög i soffan och tyckt synd om mig själv. Tack gode Gud att jag inte har småbarn längre. Jag har fått ligga där i det närmaste ifred.

- Skriv i bloggen, mamma! säger då sonen åt mig.
- Jag orkar inte, svarade jag matt.
- Men varför då? undrade han oroligt.
- Är du trött på mig igen?
Ja, just det. Han läser ju bloggen. Han vet hur jag känner det.
- Varför är det viktigt för dig att jag bloggar plötsligt?
Jag måste passa på att fråga det. När han blir osams med mig och jag inte gör som han vill, då hotar han alltid med bloggen, nämligen. Om jag inte gör som han vill så ska jag aldrig mer få skriva om honom. Det är ett trubbigt vapen, men han vill att jag ska begripa att det är ett förtroende att jag får skriva om honom. Förståss. Och nu är det en omvänd hand som sträcks emot mig.

- Skriv i bloggen mamma!
- Jag kanske måste avsluta den här bloggen snart, jag har ingenting att säga längre. Kan inte bara hålla på och lägga ut hur jobbig du är, varje vecka. Det blir ingen särskilt glad av. Allra minst jag.
- Jag vill att du skriver. Du har gjort så att folk behöver oss. Man kan inte bara försvinna då.
Han spänner ett par uppfordrande pepparkornsögon i mig. Och jag inser att han begriper.
Han har inte ord för det, men han begriper. Att den här bloggen också är en kärlekshandling. Den handlar om min kärlek till honom. Om hur mycket jag är beredd att kämpa för att han ska ha det bra.

Vet ni, jag tror att han använder Mammann som alla läsare gör. Han läser och känner igen sig. Får ett gott skratt ibland. Blir lite ledsen ibland. Skaffar sig insikter och verktyg att stå ut lite bättre med bokstavslandet. Och han behöver er. Han vet att när han blir så tung att jag knäar, då kan han inte hjälpa mig på fötter själv. Hur gärna han än vill. Men ni hjälper honom att lyfta mammann. Han begriper att det är värdefullt. Han vill inte vara utan det. Stödet från er.

Den här bloggen är också ett stående bevis på att han är en huvudperson i mitt liv. Så är det! Och jag kommer att fortsätta skriva. Målsättningen är ett par tre gånger i veckan. Ett tag till.
fem kommentarer

Vad klok han är AC/DC. Och vad skönt att få veta att vi läsare är ett stöd både för honom och dig.

Jag uppskattar alla dina inlägg, även om de handlar om hur jobbig AC/DC kan vara. Det är ju så våra barn är ibland.

Jag vill fortsätta läsa och känna igen mig, veta att det inte bara är min unge som är så. Veta att det finns fler som har asjobbiga ungar som man ändå älskar och bryr sig om.
Ann-Sofie B () (Webbadress) - 03 02 09 - 15:31

Hej Mammann!
Din stackare! Jag hoppas du känner dig bättre från influensan.
Din kärlek till din son lyser igenom varje inlägg, även om du själv tycker att du bara skriver att han är jobbig!
Ni är så kloka, båda två, och ger så mycket.
Jag läser och känner igen oss i lite och får förklaringar till mycket.
Fortsätt skriv!
Kram
Bakombrillorna (Webbadress) - 03 02 09 - 19:37

Jag parkerar mig under ovanstående inlägg, de säger allt jag vill säga också. Kram!
Fredetta - 04 02 09 - 14:59

Jag tycker det är bra att du skriver. Du visar att man får tycka att ens barn är skitjobbiga utan att det betyder att man inte älskar dem.
Så fortsätt skriva! Även om du måste dra ner på antalet inlägg per vecka. Kvalité före kvantité liksom.
Ell () (Webbadress) - 04 02 09 - 15:51

Oj, vad bra skrivet. Jag blev så där lite rörd som jag blir när saker är insiktsfulla och kloka. Tack!
Lisa () (Webbadress) - 09 02 09 - 12:09


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump