mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 139. Kronisk fyraårin… | Home | 141. Hjärnskadat! »

140. Släppa taget

25 01 09 - 15:31 Det har varit min stora skräck länge att jag plötsligt ska upptäcka att jag inte klarar av att ta hand om min pojke längre. Att han inte har det bäst hemma hos sina föräldrar. Att vi ska vara tvungna att lämna bort honom. Jag menar, vi vore ju inte precis de första bokstavsföräldrarna som låter sitt barn leva på internatskola. Det är många före oss som har behövt lämna över till utbildade pedagoger, som vet vad de gör.

Men hur ska man veta när det är dags? Han sover till halv tre på eftermiddagen. Fast man väcker honom varje halvtimme och försöker kräva att han ska gå upp. Men det gör ju tonåringar utan bokstäver också. Eller? Däremot sköter han inte sin hygien om man inte tjatar och påminner och kräver. Det är inte särskilt åldersadekvat. Min erfarenhet av tonåringar är att det inte är någon hejd på duschandet och hårfixandet. Så ser det verkligen inte ut här. Och nu är han för stor för att jag bara ska kunna lyfta upp honom i badkaret och ta saken i mina egna händer.

Det är fortfarande i scouterna han fungerar bäst. Han har just varit på en ledarutbildning i fem dagar med scouterna. För han är ju patrulledare i år. Det var naturligtvis inte friktionsfritt med 47 nya ungdomar som inte visste någonting om honom innan. Och tolv vuxna, varav de flesta inte kände AC/DC-pojken. Men det gick tydligen bra. ”Sjukt bra” som den som kände honom sms:ade till mig när jag var orolig efter halva tiden. Min pojke var duktig!

Jag tycker aldrig att han är duktig hemma. När han skulle packa till den där ledarskapskursen med scouterna, då sade jag till honom på lördagen, två dagar innan jag tyckte att han måste sätta igång med packningen.
- På måndag måste du börja packa. Eller i alla fall börja kolla vad du har.  Fattas något i din utrustning måste du köpa det på tisdag, sen är det för sent. För på onsdag är det nyår och sen är affärerna stängda. På fredag ska du åka och då måste allting finnas. Så börja tänk nu!
Jag fick en ointresserad nick till svar. Han ville verkligen åka på kursen, men han var inte alls sugen på att packa.
- Jag har köpt den nya skjortan och de nya märkena, så jag har gjort det jag skulle, sa jag.
- Du får hundra spänn om du syr på dem. Snälla!!! sa pojken då.
Jag bestämde mig för att det var bra att han på nåt sätt ändå tog ansvar för att märkena skulle bli påsydda. Så jag gjorde honom den tjänsten. Dock utan att ta betalt. Men han… inte sjutton började han packa.

Nästa dag påminde jag honom igen. Nu måste han börja. Jag ville ha en skriven lista på vad som behövde kompletteras. Var regnstället för litet, kanske? Hade han anteckningsbok, och sånt. På måndagen hade han fortfarande inte börjat. Då kom scoutfröken hem till oss för att snacka med mig om andra saker.
- Passa på att be om hjälp nu, sa hon. Det är ingen annan som har det så bra att de kan få hjälp att kolla utrustningen av sin scoutledare. Bara du. Visa mig hur långt du har kommit med packningen!
Men han nappade inte på det. Han hade ju inte börjat packa. Så vi gjorde en detaljerad packlista tillsammans, scoutfröken och jag. Där precis allting han måste ha var antecknat. Det var bara att pricka av. Framför allt det han inte hade.

På måndagskvällen drog vi åt tumskruvarna lite. Detta var ju något han egentligen ville i alla fall. Det blev data- och tv-förbud tills packningen var klar. I princip rumsarrest, alltså. Och han satt så fint på sitt rum och spelade x-box. När halva tisdagen också hade gått började jag rota i packandet i alla fall. Gick igenom packlistan med honom. Vilket kaos! Kängorna var kvar i skolan. Där gjorde de ju ingen större nytta. Mitt på jullovet! Det slutade med att vi åkte och handlade utrustning till honom för flera tusen kronor. På mitt initiativ.

För att göra en lång historia kort. När han till slut hade packningen färdig, tre minuter innan han skulle åka, då hade hans äldsta storasyster spenderat timmar i hans rum med att tvinga honom att lägga ner en sak i taget.
- Han kan ju packa, sa hon. Han vet precis hur man gör och vad han ska ha, men det går ju så lååååååååångsamt!!
Precis. Så långsamt att det alltid slutar med att någon annan tar ansvar för honom.

Vi tar nämligen alltid över ansvaret. Vi lyckas aldrig få honom att växa. Vi låter honom inte misslyckas. Men å andra sidan låter vi honom oftast höra att han skulle ha misslyckats om vi inte hade tagit över. Det kanske är dags att släppa taget. Att låta honom växa bland folk som kan det här. Som kan ge honom det han behöver. För vi kommer inte vidare hemma. Han tycker att vi alltid skäller på honom. Och det kanske vi gör. Kritiserar ihjäl honom. I all välmening. Det är kanske dags att släppa taget. Eller ger vi upp då? Sviker vi honom? Om vi börjar undersöka vilka internatskolor som är bra för bokstavspojkar?
nio kommentarer

Ann,

Jag tycker inte att ni sviker honom alls, om ni skulle göra verklighet av internatfunderingarna.

Jag har nyligen läst en hel del inlägg på AFF (autismsidan) och där finns fler föräldrar som är i samma sits - att lämna sina barn på internat.

Om det är det enda sättet för barnet att växa, ta ansvar för sig själv och sina studier så tycker jag att det är en enorm kärlekshandling att släppa iväg sitt barn - även om det gör ont i hjärtat och man känner sig som en usel förälder. Vinnaren kommer förhoppningsvis att vara sonen - som man får hoppas utvecklas väl av denna erfarenhet - och vinnare blir även ni föräldrar - som efter så många år av "spring" får möjlighet att andas.

Några tips på internat som jag då läst om på AFF och där föräldrarna verkar mycket nöjda är: http://www.impius.se, http://www.landstinget.sormland.se/damms..

Jag vet inte om det finns några som ligger närmare Stockholm men det borde väl en SYO veta mer om??

Kram till er!
Fredetta - 25 01 09 - 18:37

Å jag vet inte om det där med personlig hygien är specifikt bokstavsbarn.
Jag har en 16-åring utan bokstäver. Med flickvän och kompisar. Som inte duschar! Inte tvättar håret, inte rakar sig. Knappt borstar tänderna.
Om man inte tjatar!!
Jag har en 12-åring med bokstäver. Som duschar. Utan tjat.
Båda är grabbar.
Det är kanske specifikt för tonårstjejer att de duschar mycket.
Och visst är det väl svårt att släppa taget.
Man vill ju inte att de ska misslyckas, även om man vet att de måste.
Så är det ju.
Bakombrillorna (Webbadress) - 25 01 09 - 19:00

Här kommer en länk till internatfunderingarna som du delar, med många andra (från AFF) och vad svar från andra är...
http://www.alltforforaldrar.se/snack2/fo..

Läs dem - jag tror du får hög igenkänningsfaktor.
Fredetta - 25 01 09 - 19:09

Nu är ju min William flera år yngre än AC/DC så det är väl inte lika aktuellt med att släppa taget om honom. Men det jag vill säga är att jag förstår hur du menar.

Jag tycker inte att ni sviker honom om ni sätter honom på en internatskola, det skulle kunna hjälpa honom enormt i hans utveckling.

Jag servar Willliam med det mesta och jag vet att det är fel men jag vill ju inte heller att han ska misslyckas. Har funderat ett tag på om det kanske skulle funka med ett bildschema för honom.

Hygienen är ett stort problem även här. Jag har upptäckt att han inte duschar efter gymnastiken i skolan. Har frågat honom varför men han säger att han inte vet. Hemma får jag be, tjata och hota för att han överhuvudtaget ska ta steget in i duschen. Sedan tar det en evighet innan han ens vrider på vattnet.

Kolla igenom olika internat-alternativ tycker jag. Det är ju inte alls att ge upp! Tvärtom!
Ann-Sofie B () (Webbadress) - 26 01 09 - 09:08

Hej!

Vi har en helt annan situation, eftersom min dotter har betydligt grövre variant av funktionshinder.
Men vi stod inför liknande frågor för inte så längesen,
och sedan augusti bor Isabel på internat.

Självfallet tycker jag inte att ni sviker sonen!
Men som andra säger: kolla olika internat-alternativ.
Den typen som min dotter bor på, Waldorf, är jag faktiskt inte säker på skulle passa någon med högfungerande autism eller "bara" adhd. Men det är bara min åsikt.

Det ska finnas en lista nånstans på ALLA internat i hela länet, råkade hitta den av en slump på nätet. Tror inte det är meningen att vi föräldrar ska ha kunskap om sånt...ingen annan har velat ge mig den infon hursomhelst.

Lycka til
lalanda () (Webbadress) - 27 01 09 - 14:33

Jag känner dig inte personligen Ann, men jag följer din blogg och lär mig så otroligt mycket kring våra fantastiska, underbara och otroliga barn, genom att läsa om dig och AC/DC-pojken.

Att våga be om hjälp, våga släppa taget och släppa AC/DC en bit på vägen är ju inte att svika honom eller er själva. Det är att ge er själva chansen att komma vidare, komma framåt och ge både er själva och honom lite andrum. Ge er utrymme och hitta tillbaka till varandra.

Så tänker jag när jag läser vad du skriver.
Linda (Webbadress) - 28 01 09 - 19:23

Jag känner igen mig i oron av att jag kanske kritiserar för mycket. Jag har åsikter och vill ha saker gjort på mitt sätt. Jag jobbar hårt med att ge min son självbestämmande samtidigt tryggheten av att vi backar upp honom vid behov.
Det är dock svårt med balansen.
Vi är inne på att han ska runt 18 flytta till något slags internat. annars finns det risk för att han bor hemma med oss hela livet.
Donna () - 29 01 09 - 05:30

Detta var ett tag sedan och jag börjar bättra mig lite nu för tiden.
Tömmer disken utan tillsägelse och duschar normalt.
Jag skulle bli tom om jag fick bo på internat.
AC/DC - 20 02 09 - 21:28

According to my analysis, billions of people all over the world receive the personal loans at various banks. Hence, there is good possibilities to receive a sba loan in all countries.
OliveLong () (Webbadress) - 01 07 10 - 12:20


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump