mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 136. Dålig kombo | Home | 137. Fucking jävla da… »

58. Fy, vad dåligt.

12 01 09 - 15:00 Före jul hjälpte jag till ett par veckor i en femteklasskombination. Det är två femmor och två lärare, men lärarna har delat alla ämnen efter sina bästa förmågor och undervisar ungefär lika mycket i bägge klasserna. Det betyder att alla barn har en egen fröken men också blir sedda av en fröken till. Lika mycket. Och lärarna planerar tillsammans så att grupperna får så lika förutsättningar som möjligt. Ett mycket bra system tycker jag.

En av lärarna var tvungen att vara borta från jobbet en tid och jag hade lovat att hoppa in för henne. Hon är jättebra och jag gillar hennes klass väldigt mycket. Men den andra läraren kände jag inte alls innan. Hon är nånstans mellan 35 och 40. Nyutexaminerad. Verkar vara rätt ambitiös men inte så rutinerad. Fast hon har några egna barn i mellanstadieåldrarna. Mitt snabba personalrumsintryck av henne är att hon inte är den skarpaste kniven i lådan, men rätt ok i alla fall. Det var innan jag hade jobbat med henne.

Andra dagen vi arbetade tillsammans hade femmorna idrottsdag. Alla ungar skulle åka skridskor i en ishall var det tänkt. Idrottslärarna höll i alltsammans och det var lite bandyträning involverat, men mest var det fri åkning. Ingen av oss lärare behövde vara på isen. Vi stod mest vid rinken med plåster och uppmuntrande ord. I sällskap med en mamma som följt med. En mamma med bäbis som passade på att hälsa på sin stora unge i skolan när det gick lite bra att ha barnvagnen med sig.

Vanligtvis brukar jag tycka att det är jättetrevligt när föräldrar följer med i olika sammanhang. Det är bra med ett par extra ögon när man är ute och åker med en förpubertetig klass. Men just den här dagen var det ren katastrof. Min kollega pratade nämligen oavbrutet med den där mamman. Om barnen!
- Hur är det med Oskar nuförtiden, då? undrade mamman till exempel.
Och då gav läraren ett utförligt svar på den frågan. Konflikter, problem, allt ingick.
- Men hur har det utvecklats med Markus vredesutbrott? fortsatte mamman fråga.
Varpå lärarens svar inte saknade en enda detalj från elevvårdskonferensen.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det är inte ok någonsin att diskutera barnen med andra föräldrar. Men, jag kunde inte heller tillrättavisa min kollega inför en förälder i hennes klass. Så jag avbröt samtalet med allehanda kommentarer och reflektioner. Smått hysteriskt efter ett tag. Resultatet blev bara att de gick och satte sig i ett omklädningsrum för att fortsätta samtalet utan störningar. Så där satt de och dryftade klassens alla problem, medan jag stod kvar i ishallen och passade upp på två femteklasser. Med frustrationen sprutande ur öronen.

Sen väntade jag i två veckor på rätt tillfälle att ta upp det som hänt. Så att jag snyggt skulle kunna uppmärksamma henne på det olämpliga i att diskutera eleverna med andra föräldrar. Men jag fick aldrig något tillfälle. Och så här i efterhand undrar jag om det egentligen spelar någon roll. Hon skulle inte ha lyssnat på mig i alla fall.

Det utvecklade sig till ett par av de hemskaste veckor jag varit med om. Barnen var jättehärliga. Undervisningen var hur kul som helst. Men det var plågsamt varje gång jag var tvungen att möta deras lärare. Hon snackade oupphörligt skit om barnen. Idiotförklarade olika föräldrar. Svängde sig med nedlåtande kommentarer om i stort sätt alla hon hade att göra med. Hela tiden. Det var inte någon som fick godkänt i sitt föräldraskap i hennes bok.

När man jobbar sådär tillsammans så reflekterar man ju över barnens svårigheter. Och om man bara ska vicka ett par veckor, som jag gjorde, då frågar man hela tiden om saker som man lägger märke till. Olika problem som man avslöjar i undervisningen. Men varje gång jag bad henne om information så fick jag bara veta hur inkompetenta barnets föräldrar var. Inte hur de bemöter problematiken i skolan så att barnet får hjälp.

Till slut gav jag upp mina strävanden att försöka reflektera över hennes beteende så att hon skulle kunna lära sig av det och bli en bättre pedagog. Jag fräste till istället.
- Jag är allergisk mot lärare som snackar skit om föräldrar, blev min kommentar till slut.
- Jag har åsikten att alla föräldrar gör så gott de kan, och är de kritiska så ska du vara så proffsig att du inte tar det personligt utan istället behandlar deras oro med respekt. Det är ditt jobb, det får du helt enkelt hacka i dig.
Och efter det pratade hon i stort sett inte mer med mig. Det var skönt i och för sig. Men jag känner mig ändå rätt dålig. Som om det är mitt ansvar att hon traskar omkring i den där korridoren utan att någon hindrar henne. För jag vet ju. Hur oproffesionell hon är. Nyexad och allt.

Och jag borde ju ha varit otrevligt tillrättavisande mot henne redan andra dagen där i ishallen. Jag borde ha snäst av henne inför den där mamman.
- Men det går verkligen inte för sig att stå helt öppet i en ishall och diskutera barnens problem med vem som helt! Hur i hela friden kan du vara så klumpig och oproffesionell? Du borde ju anmälas!!
Så skulle jag ha sagt. Och jag ångrar att jag inte gjorde det. Fy, vad dåligt av mig!
två kommentarer

Ja, visst borde du sagt något redan i ishallen men det är inte alltid man gör som man borde. Önskar själv att jag varit mer rapp i käften många gånger när man fått spydiga kommentarer t ex.
Till slut så sa du ju ändå vad du tyckte och det var bra gjort av dig tycker jag.
Ann-Sofie B () (Webbadress) - 12 01 09 - 19:20

Och jag önskade jag hade en lärare som du till min dotter *suck* just nu känns det omöjligt att hitta en skola och lärare som ens förstår sig på Aspergers Syndrom och att gå i vanlig klass...
Mamma Mia - 12 01 09 - 19:40


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump