mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 133. Tomma löften | Home | Meddelande till läsar… »

134. Ingen ordning och redo

20 11 08 - 20:31 AC/DC-pojken är fortfarande jobbig i skolan. Jag får mejl som berättar att han inte får gå ut i den stora klassen och ha lektioner längre, för han bara låter sig provoceras hela tiden. Och varenda rast är det bråk. Inte bara med de nya killarna i klassen utan med andra barn också.

De här bokstavsgrabbarna i sin egen skrubb i skolan, de är väldigt spännande för andra barn. Kan man få dem att uppträda med ett eller annat utbrott så är det bra underhållning. Och det har treorna i skolan använt sig av under hösten. De retar AC/DC. Små, ettriga treor retar den där stora AC/DC-pojken. Han håller sig och håller sig och håller sig. Men sen exploderar han och skriker åt dem. Jagar dem, hotar dem, är stor, aggressiv, jätteläskig och vansinnigt spännande. Tills nioåringarna får nog och börjar bli rädda. Långt innan pojken har varit förbannad klart.

Vi pratar hemma om alternativa strategier, men han klarar inte av det här. Han kan inte gå iväg för ungarna följer efter. Andra, större barn lägger sig i och ska rädda treorna, hjälpa till, så att allting blir värre.

- Var är pojkens lärare? tänker ni. De som ska hjälpa honom.
Jo, de är nog där, men de hinner inte alltid med. Katastrofen tar en tjugondels sekund om det vill sig. Trots att de alltid är med uppstår små ögonblick när de måste svara i telefonen, kissa, eller bara blinka. Det räcker.

Hemma är det inte heller så kul just nu. Massor av utbrott och aggressivitet. Vanlig pubertet parad med bokstäver är inte att leka med, kan jag berätta. Det är ständig friktion.

Men se på scouterna, där funkar allting utmärkt. Där är AC/DC-pojken numera patrull-ledare, som han själv har berättat för er. Nåt som innebär ansvar. Han som gammal patrullscout ska leda och hjälpa yngre scouter. Se dem, uppmuntra dem och ge dem allt stöd de behöver för att lära sig och ha skojigt. Scoutfröken säger att han sköter detta hur bra som helst.

Plötsligt kommer han här och säger att han inte ska till scoutlokalen utan till badhuset. Det är inlagt ett klädsim med vidhängande simborgarmärke. Och min vana trogen tror jag inte på honom. Jag tvivlar på allt som jag inte kan läsa svart på vitt. Så jag ringer scoutfröken, och det är naturligtvis helt riktigt som pojken säger. Han har full koll på sina scouter.

I går var det plötsligt ingen scout-träff alls, för det skulle vara patrull-möte i kväll istället. Hemma hos oss. För det är viktigt att patrullen lär känna varandra och pratar ihop sig om hur de ska lägga upp saker och ting. Jag trodde inte på det heller, men det stämde ju när jag kollade. Det hade i och för sig varit bra om han kollat med oss att det var ok att ta hem en massa folk en vanlig vardagkväll. Men man kan inte begära allt på en gång.

När AC/DC-pojken kom hem från skolan i dag rusade han upp och städade sitt rum. Sen travade han fram och tillbaka till klockan fem då alla skulle komma. Två minuter över fem var han hysterisk, för ingen hade kommit. Då sprang han till busshållplatsen för att kolla om de kanske inte hittade från bussen.

Men nu sitter patrullen i vårt vardagsrum och ser på Sound of Music och äter popcorn. De skrattar och har jättetrevligt, medan resten av familjen smyger i hörnen. För det är ju första gången på åratal som pojken har kompisar hemma såhär. Både tjejer och killar. Det har väl aldrig hänt förut förresten!

Sen kan man ju undra varför han inte kan ta sina lyckade scoutkunskaper med sig till skolan. Vara lika bra för de nya, yngre killarna i klassen, som han är för de nya, yngre killarna i scoutpatrullen. Han skulle ju aldrig drömma om att anfalla nioåriga miniorscouter. Hur mycket de än retas. Då skulle han skaka av sig det och skratta, inte gå i taket.

Jag har föreslagit att han ska ta sitt goda ledarskap med sig till skolan, men han bara skakar på huvudet. Det låter inte klokt i hans öron. Hans världar är separerade och det är inte möjligt att flytta saker över gränserna. Ännu! Jag ska lära honom!! Kan han vara jätteduktig på ett ställe, då kan han vara det på flera. En dag, en dag är han duktig överallt. Det tror jag på! Det gäller bara att få honom att tro på det också.
fem kommentarer

Det där är så otroligt fascinerande! ser detta på korttidsboendet där jag jobbar dagligen. T ex hade vi en kille som hos oss satt jätte fint vid matbordet och åt med kniv och gaffel. En dag säger mamman att hon vill att vi ska öva på matsituationen för han kan enligt henne varken sitta still eller använda kniven. VA!? han kan visst, men bara hos oss, inte hemma eller i skolan.
En annan kille bäddar klockrent sin säng hos oss. Hans mamma höll på att svimma när det kom upp på ett kontaktmöte. Det hade han aldrig gjort hemma. Dom hade inte ens brytt sig om att försöka. Detta är barn/ungdomar med autism och utvecklingsstörning som kan så otroligt mycket mer än vad vi tror men just det där med att röra sig över gränserna... var sak har sin plats så att säga.
Heidi () - 20 11 08 - 22:59

Detta känner jag igen så himla väl. Min son triggas lätt igång i skolan. Det räcker oftast med att någon råkar stöta ihop med honom i en trång korridor eller att någon säger någon i matkön.

När han är med kompisar på fritiden funkar det hur bra som helst. Då kan han t o m hantera att han blir träffad av en snöboll (något som han tycker är rätt så obehagligt).

Hans "riktiga" kompisar gillar honom för den han är och han är väldigt mån om att få behålla dem. Tillsammans med dem behöver han inte hålla tillbaka sina tics och bara en sådan sak gör ju att han mår bättre och är mer harmonisk.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 21 11 08 - 08:50

*ler och myser*
Scoutfröken - 24 11 08 - 11:53

Härligt!
Scoutledare dä () - 24 11 08 - 18:18

de e inte sant!//AC/DC

VI i min klass skojjar me dom!
-·=:{RE$TLE$$}:=·- - 30 11 08 - 18:31


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump