mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 129. Rainman-pojken | Home | 55. De orkar inte »

130. Märkeskläder i klorin.

31 10 08 - 13:42 En eftermiddag var det fullt kaos när jag kom hem. AC/DC-pojken stod mitt på vardagsrumsgolvet och bara skrek. Vansinnigt upprörd.
- Hon stjäl mina pengar!!! vrålade han så att rutorna skallrade i fönstren.
Det tog en stund innan jag förstod nånting av katastrofen, men det visade sig att det var jag som stal hans pengar.

AC/DC-pojken är fjorton nu, och med det kommer en massa tonårsfasoner. Han har lämnat hiphop-fokuseringen, men nu är han väldigt intresserad av märkeskläder. Helt åldersadekvat. Det är inget nytt för oss heller, han är ju i alla fall vår fjärde unge.

Vi har stått emot rätt bra med de andra tre när det gäller just märkeskläder. De har fått nåt enstaka plagg när det har funnits särskild anledning, men i det stora hela har vi sagt nej. Att ha märkeskläder när man inte har egna pengar att köpa dem för är bara ett sätt att skrika ut att ”Mina föräldrar har rååååååd”. Och det har vi ju inte.

Jag har fört resonemang på temat ”sitter ditt människovärde i klädernas etikett, så är det inga vidare kompisar du har”. Jag vet ju att mina ungar både fattar vad jag säger och egentligen håller med mig, även om de inte ger mig rätt så att jag hör det. De har i alla fall snällt fått foga sig i att ha ständig brist på märkesvaror. Inte har jag märkt att de har börjat lägga sina pengar på märken när de har blivit vuxna och bestämmer själva, heller.

Men pojken är precis där just nu. Han vill ha Billabong, Cliché, Emerica och allt vad det heter. Jag har ju ingen koll, precis. Ingen möjlighet att lägga femhundra extra för en namnlapp heller. Inte ens om jag ville. AC/DC-pojken är inte rädd om sina kläder. Han kan inte vara rädd om kläder. Han tänker inte på sånt. Varje gång jag köper något fint till honom, har han det nästa dag. Även om han ska på hajk eller på keramiken. Allt nytt ska på direkt. För han blir så glad. Han visar sin tacksamhet genom att kasta av sig den gamla tröjan för att omedelbart trä på sig den nya. Sen sitter han och klistrar och klipper eller något annat som skapar fläckar eller hål. Ni skulle se hans kläder. Det finns inte ett helt plagg i hans garderob. Det blir ingen skillnad för att det är dyra märken, de behandlas lika illa som HM-kläder.

När jag kom hem den där eftermiddagen hade pappan just hävdat att vi inte har råd att lägga pengar på fina kläder. Allt måste köpas nytt så ofta att det inte ryms i vår ganska trånga ekonomi. Och då började AC/DC-pojken skrika att det i själva verket är hans mamma som gör slut på hans klädkonto. Till sig själv. Pappan argumenterade emot så mycket han kunde.
- Är det någon som aldrig handlar kläder till sig själv så är det din mamma, hörde jag honom säga när jag gick upp för trappan.
- Om din mamma har pengar över så handlar hon till dig, inte till sig själv, hävdade han.
Det är alldeles sant, men jag visste faktiskt inte att mannen i mitt liv har uppmärksammat att jag aldrig handlar kläder.

Det tog en liten stund att tränga sig in i konflikten. Männen i mitt liv släppte inte in mig i argumentationen. Men till slut fällde pojken en kommentar.
- I Köpenhamn!!! Då snodde du mitt barnbidrag!
Herre Gud, det måste ju vara närmare tre år sedan. Vad hände i Köpenhamn? Jag måste sätta mig ner och tänka en stund för att komma fram till vad pojken har hängt upp sig på.

Jo, såhär var det. Jag såg ett par hysteriskt snygga skor när vi var i Köpenhamn, min son och jag. Såna skor som jag visste att jag skulle använda precis hur mycket som helst. Röda! Jag har praktiskt taget bott i de skorna, tre somrar i sträck. Men det var dyra skor. Italienska. Jag hade inte råd med dem egentligen. Så jag måste ha resonerat högt med mig själv. Ungefär såhär:
- Jag vill ha de här skorna.
- De är hemskt dyra.
- Undrar om jag ens har så mycket pengar på kontot såhär i slutet på månaden...
- Men vänta, barnbidraget har kommit den här veckan.
- Då kan jag ju köpa dem!
Och så köpte jag skor. Samtidigt som jag planterade en ny sanning i min pojkes huvud. Mammann handlar till sig själv för hans pengar. Utan att skämmas ett dugg.

Alldeles riktigt, det var precis den händelsen AC/DC-pojken refererade till. Det var bara att sätta sig ner vid köksbordet och förklara hur det ser ut i verkligheten. Hur det fungerar med pengar och konton, debet och kredit. Att barnbidraget inte är faktiska, öronmärkta pengar. Att han i själva verket gör av med oändligt mycket mer än barnbidraget räcker till. Varje månad.
Sen fanns det ingen konflikt längre.
- Jaha, sa pojken.
Och så var det bra med det.

Tänk att vi snubblar på samma djävla sten hela tiden. Han ser inte helheten, bara detaljerna. Han kopplar inte ihop saker och allting har samma dignitet i hans värld. Fastnar lika hårt i minnesbanken. Varje liten sketen oförrätt är lika tung för honom att bära. För han kan helt enkelt inte prioritera. Inte bland känslor, inte bland minnen och inte bland konflikter. Men när vi förklarar, då ger han sig. Då släpper han taget. För det mesta i alla fall. Och det verkar som om han tycker att det är ganska skönt att få släppa.

Just nu, när jag skriver det här, ligger den fina märkeströjan som pojken fick av sin syrra i Barcelona i veckan, i en hink med klorin. I går när vi jobbade med att glasera keramik inför nästa utställning, då hällde pojken en skvätt pigment över sig. Och det är klart att han hade sin nya älsklingströja på sig. Han hade tänkt ha den dygnet runt ett tag. Så nu går den nog inte att rädda.

Nu kommer han uppför trappan här. Har tagit halloweenbilder på sig sjäv med webbkameran på pappans dator. För att göra bilderna bättre har han snott storasyrrans smink och gjort sitt ansikte läppstiftsblodigt. Förutom att hon står och skriker att han ska låta bli hennes grejor, så kan jag konstatera att hans nya t-shirt, också från Barcelona är full av läppstift!!

Det går åt mycket klorin i den här familjen.
fyra kommentarer

Min son har som tur är ännu inte riktigt börjat tjata om märkeskläder. För honom är det viktigast att tröjorna har häftiga tryck, spelar ingen roll om de kommer från Kappahl och HM, bara de ser vråltuffa ut.

Jag är glad åt att jag kan hitta relativt billiga kläder åt honom eftersom han precis som AC/DC-pojken lyckas med bedriften att snabbt förstöra alla plagg direkt.

Han är bara 10 år ännu och jag antar att märkesfixeringen kommer om några år.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 31 10 08 - 15:16

Vem behöver märkeskläder? De enda märkeskläderna jag har är converse som håller riktigt bra, vans som också håller riktigt bra (där snackar vi skor) och cheap monday jeans, resten är H&M, H&M, rockzone/punkt shop och H&M. En Lacoste tröja är inte så mycket bättre än en H&M tröja, de kan se exakt likadana ut bara att det är en krokodil på Lacoste tröjan, men inte blir den snyggare för det?
Förklara för Max att det är "töntigare" att ha märkeskläder än H&M kläder ;p Om inte annat kan jag bevisa det ;)
Jessica (Webbadress) - 31 10 08 - 19:03

Ja, herregud, vad jag känner igen... Alla dessa oförrätter... Tre år senare, i soffan, kan man få höra, helt apropå: "Det var synd att du..."
Och nu kommer det snart ett syskon, och då får vi ju massor med pengar, som vi kan köpa ett nytt hus för! Trots förklaringen att det knappt räcker till blöjor... Och räcker inte det, kan vi ta hennes 120 kronor...

Tack och lov har hon inte upptäckt märkeskläder än. Vet inte heller hur poppis det är härute i förorten. Hon spiller mest på sig, av henne och lillebror, och lär väl bräcka bebisen med! ;) Jodå, det går åt fläckborttagningsmedel...
Aspismamman () (Webbadress) - 01 11 08 - 13:30

No worries. Lappstift gar bort fran tyg med Yes handdiskmedel, det kommer jag ihag fran en kemilektion i hogstadiet (detaljfokusering?) Dessutom kan jag nog leta fram en ny t-shirt ur void spacen. (fast sag inte det till AC/DC innan jag ar saker)
Han forsokte diskutera med mig ocksa, jag hade ju nagot marke eller vad det var. Men jag behovde bara gora en snabb jamforing med min barndom kontra hans sa blev han jattetyst och spak som ett lamm. Fast rent spontant tycker jag att han kan fa allt han onskar. Synd att man vet att det inte ar snallt att skamma bort dem.
Twisted sister - 03 11 08 - 22:08


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump