mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 128. Poddproblem | Home | 130. Märkeskläder i k… »

129. Rainman-pojken

28 10 08 - 10:30 När AC/DC-pojken var fem år jobbade hans pappa i Trollhättan hela sommaren. Vi hälsade på honom några dagar på hotellet i Vänersborg där han bodde under tiden. Det var en spännande helg med mycket god mat och roliga utflykter. Vi följde med och tittade på pappan  när han jobbade. Åkte på utflykt till Liseberg på lördagen och vann en massa choklad. Tittade på båtar som slussade i Trollhättekanalen och badade i Vänern. Riktigt mysiga dagar hade vi. Och vi tillbringade nästan ingen tid alls på hotellet, fast pappan hade en stor och fin svit med gott om plats för oss alla.

Nu i somras jobbade pappan i Trollhättan igen. Och lyckades bo på precis samma hotell, fast i ett helt annat rum. AC/DC-pojken var där och hälsade på några dagar. Vi hälsar alltid på när pappan jobbar på sommaren. Det brukar vara lika spännande varje gång. Det blev en Lisebergstur igen, och god mat och allting annat.

Av en händelse råkade AC/DC-pojken passera rummet som pappan hade då för nio år sedan. De höll på och renoverade där inne. Alla möbler stod mitt på golvet och alla tavlor stod lutade mot väggen i ett hörn. Tolv tavlor var det. Pojken bläddrade lite bland dem. Sen lyfte han fram en och en och berättade exakt var de hade hängt innan någon tog ned dem. Människorna som jobbade där i hotellrummet bara häpnade. En underlig tonåring som kom där och gjorde en exakt redogörelse för hur tavlorna brukade hänga? De hade ju aldrig sett honom förut. För dem var det hela alldeles osannolikt. Vem, är han? Rainman?

För mig var det en liten, liten inblick i AC/DC-pojkens värld. Allt han ser sitter fast i hans huvud för evigt. Alla synintryck är klistrade i hans medvetande med superlim. Osorterat.

När jag var yngre och inte hade blivit tant ännu. Då hade jag också hästminne. Jag kom ihåg var alla bodde, vad deras mammor heter, när de fyller år och vad de hade för kläder på sig vid olika tillfällen. Och det gällde både kamrater, jobbarkompisar, elevers föräldrar, gamla grannar, alla. Jag kunde komma ihåg exakt vilket datum vi var där eller gjorde det, och hur jag mådde den dagen. Fast nu kommer jag inte ihåg så bra längre. Allting stelnar och grånar med åren, både hår, muskler och faktiskt minnet.

Men tänk om AC/DC-pojken har ärvt mitt goda minne, precis som hans systrar har. De har använt det till att bli utomordentliga skolflickor, men han kan inte använda det så. Han parar det med sitt AC/DC-handikapp som både förstärker det och gör det outhärdligt. För jag menar, mina minnen hjälper mig att skapa helheter. Jag ser hela sammanhang med dofter och färger och känslor, medan han ser detaljer. Jag ser en vacker avbildning av något jag varit med om. Han ser tusen pusselbitar. Pusselbitar som inte sitter ihop. En hög av fragment, där alla är lika tydliga, skarpa och lösryckta ur sitt sammanhang.
Man måste ju bara förstå att han behöver avskärma sig med hörlurar. Eller med en bildskärm. Att han använder allt han kan hitta som hjälpmedel, eftersom han inte kan sortera i huvudet. Av sig själv. Eftersom han inte kan skapa harmoni.

Jag behöver såna där tydliga insikter ibland. För att komma ihåg hur jobbigt han har det. AC/DC-pojkens verklighet, den han är van vid, den är så besvärlig att jag kan inte ens föreställa mig det. Han var i ett rum straxt innan han fyllde fem, och vid fjorton års ålder kunde han redogöra för hur tavlorna hängde i rummet. Man förstår det ju inte.
fem kommentarer

Hej! Nu länkar jag hit från min blogg.
Så fantastiskt du berättar om din son!

Jag känner igen en del saker, som det här med minnet.
Jag vet att min dotter Isabel har elefantminne vad gäller mångt och mycket, men jag har så svårt att övertyga eller ens förklara det för andra som inte känner henne så bra
eftersom hon har ganska låg begåvning,
hon pratar ju inte ens
så man måste vara väldigt observant för att lägga märke till det där otroliga minnet som, som du säger, gör att saker och ting fastnar i huvudet med superlim.
lalanda () (Webbadress) - 28 10 08 - 13:15

Välkommen hit lalanda. Jag är mycket förtjust i folk som länkar till mig. Trots att jag är dålig på att länka själv. Vad kul att du vill vara med här!!
Mammann - 28 10 08 - 18:25

Min bokstavsunge minns också. Hela engelskatexten som han hört på band en gång till exempel. Men oftast minns han bara detaljer. Aldrig helheter. Brottsstycken.
Det är inte lätt att få ihop verkligheten då, nej.
Bakombrillorna (Webbadress) - 28 10 08 - 19:52

Min son har även han ett otroligt detaljminne. Jag också. Vi lägger båda märke till saker i miljöer eller hos människor som ingen annan tänker på. Ibland blir vi så fokuserade på en viss detalj (som är helt obetydlig i sammanhanget) att vi inte lägger märke till det väsentliga.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 29 10 08 - 09:13

Vi är alla Rainmen =)
syster stor () - 30 10 08 - 10:35


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump