mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 125. Få det man ber o… | Home | 127. Skolbesök »

126. Mobiltelefoni

08 10 08 - 13:01

AC/DC-pojken är en av de ytterst få ungdomar i dagens Sverige som har framlevt alla sina dagar utan mobiltelefon.

Han har faktiskt aldrig klagat över det. Eller, det kanske jag inte har en aning om. Han kanske svär ve och förbannelse över det när inte vi hör, men han har aldrig sagt något till oss.

Jag är inte bara positiv till de där mobilerna, och han vet ju det. Det var hans sparris-syster (hon har asperger, om du har missat det) som lärde mig vara kritisk. Hon vägrade aktivt ha mobil tills hon var tjugo. Motiveringen var att hennes kompisar skulle vara tvungna att välja henne. Det är ju så med mobiler, att man behöver inte bestämma sig. Man kan alltid vara öppen för bättre alternativ. Sparris ville kunna säga:
- Vi ses på Medborgarplatsen klockan tre.
Och sen var det så. Tre skulle hon kunna stå där och förvänta sig att kompisen dök upp. Hon avskydde att alla sa:
- Jag vet inte, men jag ringer dig när jag åker.
- Jag har ingen telefon, kunde hon svara då, när hon inte hade nån mobil.
Så att kompisen måste bestämma sig. För mobilen är verktyget som håller alla möjligheter vidöppna. Man kan ringa när som helst och säga att man inte kommer, att man blev försenad.
- Men jag träffade Jenny och hon skulle till Bagis, så jag följde med henne. Kom du också.
- Jag står ju här och väntar på dig. Har stått här en halvtimme nu.
- Men det här är mycket roligare, kom hit istället.
Sånt är svårt när man är sparris. För att inte säga omöjligt.

Det slutade med att alla hennes kompisar samlade till en mobil, som hon fick när hon fyllde år. De stod inte ut med att hon aldrig gick att få tag på. Och jag är så tacksam för att hon har mobil nu, när hon är sjöman och jobbar i hela världen.

Mobilen sorterar kompisar på fler sätt i ungdomsvärlden. Riktiga vänner ringer på hemtelefonen, hemifrån. De ringer på prioriterad tid, för att de vill något. Sen finns det folk som bara ringer när de är på väg någonstans. De ringer på mobilen, från tunnelbanan, när de går till tunnelbanan, när de väntar på bussen, från bilen. På tid som ska fördrivas. Då får man duga som utfyllnad. Oprioriterat. Och det blir så tydligt vilka som är vänner och vilka som är kompisar. Om man bara reflekterar över hur deras telefonvanor ser ut. Jag undrar jag, om det är så nyttigt att sortera folk på det sättet. Men det gör mina barn. Det är den nya verkligheten.

Min pappas storebror, från den riktigt skrynkliga generationen, han har skaffat mobil. Men ingen får hans nummer! Han har den för sin egen säkerhet, om det skulle hända honom något när han är ute och springer i skogen. Det är inte meningen att man ska kunna få tag på honom när man vill. Mobilen finns inte för att världen ska kunna nå honom, den finns för att han ska kunna nå världen. Om han vill det. Där kan man snacka om prioriterat. Ingen mobil kommer nånsin att kunna förändra hans liv och hans värderingar. Och han har i alla fall en mobil, det är mer än vad min pappa har.

Ja, så här går diskussionerna i vår familj. Medan våra vänner ger mobiler till sina sjuåringar och åttaåringar. Mobiler som öppnar nya världar för mobbing och andra elakheter. Mobiler som ger mammorna möjlighet till total kontroll. Aldrig får en åttaåring vara ifred och göra sina misstag i lugn och ro. Morsan är alltid där. I fickan! Är det så bra? Ja det kan man verkligen diskutera. Jag tycker ju att barn måste få ha tillgång till privatliv. Får man aldrig göra fel, slå sig, komma bort, vara försenad, då blir man en otrygg och osjälvständig figur som inte klarar att reda ut sina egna problem. En mamma måste man kunna distansera sig ifrån nån gång ibland. Hon ska banne mig inte sitta i fickan och veta var man är varenda sekund på dagen. Inte ens när man är sju år.

AC/DC-pojken behöver ju kontroll. Jag har verkligen behov av att kontrollera honom. Mycket mer än vad som är nyttigt för någon av oss. Det skulle ha varit bekvämt för mig med en mobil i hans ficka, mer än en gång. Men han tappar ju allting! Han har lyckats bli av med tre i-poddar på två år. Och nycklarna är ständigt på vift. Det hjälper inte hur mycket vi skapar specialfickor och kedjor och remmar. Grejorna försvinner för honom.

Vi har inte ekonomi att köpa en ny mobil två, tre gånger om året. Dessutom ringer han oss precis hela tiden. Han ringer våra mobiler fem gånger i timmen om han är ensam hemma. Vi såg framför oss hur vi aldrig skulle få vara ifred. För han kontrollerar oss. Så ville vi inte ha det. Han fick ingen mobil.

För en månad sedan fyllde han fjorton. Då fick han äntligen sin första mobil. En billig grej. Han får jobba sig uppåt i prislägena genom att bevisa att han klarar att sköta den. Kontantkortet fyller han med veckopengen. Och om han är särskilt duktig i något sammanhang kan han få extra påfyllning som belöning. En ny möjlighet till morot för oss. Ganska bra!

Och han ringer nästan inte alls. Han messar. På sitt alldeles egna sätt. Mest är det bilder. Annars vore det inte han. Det är ju visuell han är. I går ville han att jag skulle hämta honom efter BUP. Jag messade ett ”fett” nej, eftersom det var så fint väder . Tyckte han skulle må bra av en promenad.
-   Men de tycker inte ja de ;)   , svarade han
-   Vilken otur att det är jag som bestämmer, messade jag.
-   :@
-  Du behöver röra på dig, stod jag på mig.
:oP  Ne uppförsbacken e så in i helvete jobbig
-  Desto större anledning!
-  ………..    , avslutade han messkonversationen.
Det är kommunikation, det! Som vi inte skulle ha om han inte hade mobilen. Och jag kan spara det i mobilen! Bara en sån sak. Jag har sparat den här:
-  Mamma. Du äger : )
Den tittar jag på varje dag. Och blir lite glad.


elva kommentarer

Vår Prins Bus är 10,5 och har haft sin mobil i kanske ett par år nu. Det var hans högsta önskan då och vi såg ganska många fördelar med att han fick en egen. Den hade kontantkort och vi hade god koll på hur mycket pengar som gick åt. Tills i somras...

I ett mycket svagt ögonblick (vi var på semester på Kolmården och totalt slutkörda) blev han lovad att få en ny mobil. För att överhuvudtaget klara resan hem (5 timmars bilresa) stannade vi vid en stor elektronikaffär och köpte den nya mobilen.

Det var en mobil med abonnemang, något vi alltid sagt att Prins Bus ALDRIG skulle få ha. Jag och pappan lovade varandra att vi snarast skulle byta ut det kortet till ett kontantkort. Tror du det blev gjort? Näpp!

En månad senare fick jag onda aningar och frågade Prins Bus om han kommit ihåg att inte ladda hem dyra spel till mobilen. Han såg tokskyldig ut och pep fram att han hade tyvärr gjort det "men bara 5 st för 50:-/st". Dagen efter kom räkningen. Det handlade om 15 spel och slutsumman var 1100:-. Hur jäkla dum får man vara som förälder till en kille som har STOOORA problem med impulsivitet? Jag skämdes, maken skämdes och samma kväll byttes telefonkortet ut till ett kontantkort.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 08 10 08 - 19:39

Jag vägrade länge mobiltelefon av exakt samma anledning som nämnda storasyster. Jag hatade tanken på att kunna fladdras hit och dit som en vante och på mötesplaner som kunde ändras från minut till minut av impulsiva, nonchalanta människor. Nu har jag mobil av bekvämlighetsskäl, men lider inte så mycket av dessa avigsidor som jag trodde att jag skulle (men det är ju för att det nästan aldrig är någon som ringer).
Robert Huselius (Webbadress) - 08 10 08 - 22:41

Oj vad skönt att höra någon vuxen som tycker att barn och ungdomar har rätt tll ett privatliv och rätt till att göra sina misstag (och i viss mån reda ut dem) på egen hand. Föutom alla bra skäl som du har skrivit till att barn behöver privatliv, så tror inte jag att man lär sig att ta ansvar över sina val om det alltid finns en vuxen som vet vad man sysslar med och som kan göra valen åt en. Ett val som man har gjort på eget bevåg kan man också förväntas reda ut själv (givetvis med en vuxens hjälp om det behövs), men då är det också ett aktivt val man gör, att välja att söka hjälp. Det tror jag att man växer av som ung.
lisse () (Webbadress) - 12 10 08 - 21:35

Hmmm... - Apropå mobiler så förvånar det mig hur många som vet hart när ingenting om mobilens häsloskadliga IT-smog - och då speciellt för barn och tonåringar, tyvärr tyvärr...
Josef Boberg () (Webbadress) - 19 10 08 - 20:42

PS. Klicka här på mitt namn så kommer det här med häsloskadlig IT-smog upp. DS
Josef Boberg () (Webbadress) - 19 10 08 - 20:44

Following my analysis, millions of persons all over the world receive the home loans from good banks. Thus, there's great possibilities to receive a sba loan in any country.
GATES19Mamie () (Webbadress) - 01 04 10 - 20:06

Hi my friend! I want to say that this post is amazing, great written and include almost all significant infos. I'd like to see more posts like this.
Robert () (Webbadress) - 26 09 16 - 13:50

Hello! This post could not be written any better! Reading through this post reminds me of my good
John () (Webbadress) - 04 11 16 - 08:57

I have not checked in here for a while since I thought it was getting boring, but the last few posts are good quality so I guess I'll add you back to my daily bloglist. You deserve it my friend
Joseph () (Webbadress) - 08 12 16 - 11:21

Outstanding post, you have pointed out some fantastic points, I as well think this is a very great website.
Thomas () (Webbadress) - 25 01 17 - 11:23

This kind of game gives a real experience of building a farm and planting
John () (Webbadress) - 25 01 17 - 13:20


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump