mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 123. Dålig utdelning | Home | 124. Framtidsdrömmar »

Kära läsare

28 08 08 - 13:04

Hej allesammans!  Har ni saknat mig? Jag har dåligt samvete för att jag har lämnat er i sticket på det här sättet. Min yngsta dotter säger att det är dåligt att bara utebli från sin blog på det här sättet. Utan förklaring. Och hon kanske har rätt. Förlåt!

Det har varit en lång sommar. En mycket lång sommar. Fylld av många omvälvande händelser. AC/DC-pojken var borta i tre veckor. För första gången på fjorton år landade jag ett slag. Och det var ingen mjuklnadning utan ett rejält magplask, kan jag säga. Inte för att det hände något dramatiskt utan för att jag kände efter. Upptäckte hur trött jag är. Släppte fram sorgen. Sorgen över att min älskade son ska behöva ha ett så besvärligt liv. Sorgen över att jag inte orkar vara en bättre förälder. Sorgen över att hans systrar har behövt avstå så mycket för sin lillebrors skull.

Och nu är det som om jag inte kan sluta tycka synd om mig själv. Eller kanske vara arg på mig själv. Snarare. Jag har träffat människor som tyckte om mig, i sommar. Sju stycken har jag träffat från min ungdomstid. Av en slump, helt oberoende av varandra. Konstigt, men de bara dök upp i mitt liv igen, gamla favoritpersoner. Som kände mig för länge sedan, och tyckte om mig. Som var glada att se mig igen. Som undrade vad det blev av mitt liv.  Men jag hade inget att berätta! Det blev ju bara en tung smet av alltsammans.

Så nu har jag fastnat i ett träsk av taskigt självförtroende. Och jag tar mig inte upp ur gropen. Jag bara gräver ner mig istället. Tjock, trött, grå, medelålders tant utan jobb. Utan hopp, utan möjlighet att försörja sig själv. Vilket missfoster!

I sommar har jag sökt fem journalistjobb som verkade desigade för mig. Som reporter på Lärarnas riksförbunds nya facktidningar. Men de ville inte ha mig. Jag var inte ens tillräckligt intressant för att komma till intervju! Så nu har jag en fin och dyr journalistutbildning som jag aldrig har använt. Det är två och ett halvt år sedan jag gick ut och jag har bara haft ett enda tvådagarsjobb. Jag har sökt över trehundra jobb, men ingen, ingen har varit intresserad av att ens träffa mig. Det känns som ett riktigt slöseri. Och jag vet inte hur jag ska göra nu. Journalisternas arbetsförmedling vill inte ens ha mig längre, för jag är ju inte journalist. Sugen är tappad.

Efter 25 år i skolkorridorerna och 65 akademiska poäng i pedagogik duger jag inte heller i skolan. Jag har ingen formell examen. Det tycker arbetsförmedlingen att jag ska skaffa nu. Så jag träffade en studiekonsulent på lärarutbildningen för att kolla vad som krävs för att jag ska kunna ta den där examen. Det visade sig att de tycker att jag ska börja från början och då är det fyra års studier! Jag skulle vara 55 år när jag var klar. Det är ju orimligt! Jag skulle bli helt tokig av att börja från början. Så jag kanske aldrig kommer att ha ett fast jobb i hela mitt liv. Fattar ni hur mitt pensionsbrev kommer att se ut! Jag får leva på sextusen kronor i månaden mina sista tjugo år.

Bloggen skulle lätt kunna vara ett heltidsjobb för mig. Så mycket tar ni kontakt med mig, så många brev svarar jag på. Så engagerad blir jag. Så mycket tid brukar jag faktiskt lägga ner, redan nu. Men vem ska betala det, då? Som ni kanske märkte försvann en massa texter i sommar. Då fick jag definitivt panik. Blev helt förlamad. Kunde inte skriva en bokstav. Fattar inte varför och hur det gick till, men nu ska det vara lagat i alla fall. Så det är bara för mig att börja skriva igen, då. Det är bara det att jag inte kan. Har drabbats av nån sorts prestationsångest. Tycker inte att jag har något att säga er längre.

Ni vet ju att jag har ganska hög ambitionsnivå i mina texter. Jag släpper aldrig ifrån mig ett inlägg som inte är ordentligt genomtänkt och genomarbetat. Så jag har höjt min ribba hela tiden medan bloggen har funnits. Och nu i sommar har jag försökt få kontakt med förlag för att kolla om man skulle kunna redigera om vissa texter och göra en bok av. Flera av er har föreslagit det under lång tid, så det kan jag väl försöka. Men jag hittar inget förlag som blir det minsta intresserat. De vill inte ens läsa bloggen, bara säger att man kan söka lån och ge ut sin blog med egna medel, men de är inte intresserade.

Så arbetsgivare vill inte träffa mig, och förläggare vill inte läsa mig. Mannen i mitt liv sedan 35 år vill inte gifta sig med mig, och min älskade artistdotter vill inte lämna de sju haven och komma hem till mig. Det är tungt att vara jag. Ni ser, det är rätt synd om mig!

Men om ni har lite tålamod så kommer jag igen. Det gör jag alltid. AC/DC-pojken mår bra. Han är hemma från skolan, för han har svinkoppor. Men han mår bra. Han går framåt. Bakåt också, men mest framåt. Och snart ska han väl göra något som jag vill berätta för er. Håller som bäst på att peppa honom att skriva ett eget inlägg och berätta om sin kollo i sommar. 

Så, jag hoppas ni ger mig en chans till, i alla fall.


femton kommentarer

Åh Mammann!
Jag har undrat lite över hur ni haft det i sommar. Och jag tycker synd om dig! Tycker inte det är konstigt alls att du ramlat ner i gropen, när du äntligen fick tid att landa och hinna känna dina egna känslor utan de ständiga akututryckningarna.
Sänder många varma hårda styrkekramar
Bakombrillorna
Bakombrillorna (Webbadress) - 28 08 08 - 14:50

Låter som en rejäl krasch.

Kom ihåg att vi är många som hejar på ditt lag. Som kikat in här och letat efter dig och nu blir glada över att se dig igen - men ledsna över att det ska vara så förpillat svårt att vara människa ibland.

Såg du mitt mail med ett jobb jag tycker att du ska söka?
Mammuten (Webbadress) - 29 08 08 - 00:42

Ser man på... På den här bloggen verkar även jag kunna få skriva kommentarer. Ingen diskriminering mot långhåriga elefanter, alltså.

(På förra studsade mina kommentarer hela tiden.)
mammuten (Webbadress) - 29 08 08 - 00:44

Söta rara Mammann!

Jag har också saknat dig - och det är nog så att det tar lite tid att kravla sig ur det svarta hålet du har hamnat i nu...förstår verkligen inte att ingen vill ha dig - du är den bästa läraren de kunde få med eller utan examen - och med dina skrivartalanger så borde du vara efterfrågad som få!

Se till att omge dig med människor som gör dig glad och ger dig massor av energi - för du kommer att komma ur det där hålet och du kommer att bli stärkt av den erfarenheten. Vi hamnar alla där någon gång - vi med annorlunda, underbara barn.

Många styrkekramar! Det är nog dags för en fika igen skulle jag tro - återkommer till dig när det blir av.
Fredetta - 29 08 08 - 09:07

Mammann!
Jag har också undrat över din tystnad... Så tråkigt att höra att du befinner dig i det svarta hålet... Jag har också varit i ett liknande hål men du måste tänka att det kommer bättre tider! Efter regn kommer solsken, jag lovar! Och det är mänskligt att känna sig "liten" ibland, jag hoppas det finns många människor i din närhet som stöttar och orkar lyssna.
Kram på dig!
Pia - 29 08 08 - 12:26

Mammann!
Vill börja med att säga att jag saknaden efter att få läsa dina berättelser har varit stor. Nu när jag läser förklaringen till detta förstår jag och känner igen mig själv i din beskrivning av hur du mår.

Jag hoppas att vetskapen om att du betyder mycket för många människor kan lyfta dig lite ändå. Jag skulle älska att läsa en bok skriven av dig och min förhoppning är att något förlag skall inse att det finns många som tycker som jag.

Massor av styrkekramar!
Ann-Sofie () (Webbadress) - 30 08 08 - 17:40

Du kanske skulle fundera på att lägga ut bloggen på en sida där du får pengar, eller lägga in annonser här? Du skulle nog kunna tjäna iallafall lite.
anonym - 01 09 08 - 15:07

Du e bäst alla dagar hela tiden! Bara så du vet de´! Nu ska jag iväg och leka lite med AC/DC...
Scoutfröken - 02 09 08 - 16:34

Ja, lägg in annonser. Det blir väl ingen jätteinkomst, men i alla fall en symbolisk ersättning för något du lägger ner så mycket arbete på. Så länge det är schysst reklam tror jag knappast någon av oss läsare kan ha något emot det. Eller lägg in en knapp för frivilliga donationer från läsarna, en sån där som t.ex. konsumbloggen.com har.

Känner igen det där om att vänner frågar hur man haft det, och man verkligen får leta efter något positivt för att inte vara den negativa och tragiska. Men jag är övertygad om att du får det bättre. Så småningom. Och att det är lättare att vara AC/DC som vuxen (det har du väl själv skrivit, tror jag).

Jag tycker bara: Var ledsen, tyck synd om dig själv, var bitter. Det är inte farligt. Men var för farao inte arg på dig själv! Du har ingen anledning till dåligt självförtroende. Ibland är det faktiskt resten av världen som är galen.
tioli (Webbadress) - 02 09 08 - 17:19

Och just det, en sak till: Vi väntar utan stress. Läser hellre genomtänkta och bra flytande inlägg än något som är hophafsat pga pliktkänsla.
tioli (Webbadress) - 02 09 08 - 17:21

Har salnat er, och dina inlägg. Förstår helt och fullt. Det låter onekligen orättvist att någon med dina talanger och din insikt inte skulle kunna hitta någon som betalar för det. Tror och hoppas att det finns bakom nästa hörn. Inte vara arg på dig själv! Man gör så gott man kan i alla lägen, eller hur? Lycka till med allt!
Ann - 02 09 08 - 20:29

Tack snälla, söta för alla uppmuntrande,varma och stödjande kommentarer.
Ni är som en viatmininjektion i min uppgivna kropp.
Jag ska skriva nåt bra i morgon, jag lovar.
Egentligen har jag redan skrivit i huvudet, men det tar sin tid att få ner det i blogformat. Och nu har jag just ätit så mycket surströmming så jag är för trött och mätt för att orka.
Tack för att ni finns, allesammans!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mammann - 02 09 08 - 22:44

Men åh vad tungt du har det nu! Jag har verkligen saknat dina inlägg och undrat hur ni har det, och jag blir lessen i ögat när jag ser att du mår dåligt. Hoppas innerligt du hittar din energi och orkar se ljust på livet igen. Att du inte är den förälder du skulle vilja vara beror antagligen på att du har enormt höga ambitioner snarare än att du inte skulle vara en bra förälder - själv läser jag ofta här just för att inspireras av ditt föräldraskap!!
Moderna () (Webbadress) - 04 09 08 - 09:38

Jag hatar när folk får sämre självförtroende, för då gör man allt för att bygga upp det samtidigt som man ska repa sitt eget. Jag förstår inte varför ditt sjunker. Du är en grym lärare, har 4 fina barn varav en är en grym NO lärare. Du har lyckats med mycket i ditt liv. Kolla på allt bra som har hänt. Hitta minst 5 saker du gillar hos dig själv, hitta minst 5 bra saker som hänt under ditt liv.
Alla har svackor, men man ska inte ge efter för en svacka. Man ska arbeta sig upp igen och hitta balansen, tro mig, jag har försökt i flertal år och äntligen börjar självförtroendet öka, sakta men säkert. Ingenting får gå för fort, för då kan man falla tillbaks minst lika snabbt. Utan låt det ta den tiden det behöver. Tänk på vad du har lärt dig genom åren. Skriv en bok om ditt liv, tvinga förlagen att läsa den och kanske trycka den, för du skulle verkligen kunna lyckas! Du får bara inte tappa tron på dig själv. Tänk positivt, positivt, positivt!
Angående att tjäna pengar på bloggen, lägg upp reklam/annonser här eller kanske fixa en metroblogg. De mest lästa får pengar av metro.
Men sluta aldrig tro på dig själv. Va den där skuttiga, glada, coola och självsäkra Ann som lyckades få skollata barn till aktiva pluggande barn. Ge aldrig upp!
Jessica (Webbadress) - 09 09 08 - 20:37

Vet du Jessica, du är bäst. Du har rätt, hur lyckligt lottad är jag inte som har fått vara med om dig! Och alla andra underbara ungar som jag går omkring och är väldigt stolt över. Jag ska ta mig i kragen nu. Jag lovar!!
mammann - 09 09 08 - 21:19


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump