mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 119. Kolloinformation… | Home | 121. Vanlig dag på la… »

120. Annorlunda

08 07 08 - 12:40 Varje termin har vi nån sorts utvärdering tillsammans med bup och lärarna. Då pratar vi om vad som hänt sedan sist och om den utveckling som vi har sett eller inte sett hos pojken.
Vårterminens möte innehöll bara beröm, faktiskt. Lärarna tycker att AC/DC-pojken utvecklats jättemycket under våren. Han har läst en massa. Han har mycket färre konflikter med klasskamraterna. Han blir färdig med saker i mycket högre grad än förut.

Bup-psykologen tyckte också att han har utvecklats med stormsteg. Allting har gått framåt i terapin. AC/DC-pojken har varit arg på psykologen på precis det sätt som man tydligen ska och arbetat framåt mot en självbild som är mycket mer positiv än någonsin förut. Han har bestämt att han minsann inte är så hopplös som alla säger. Att han är värd nåt och att han faktiskt är bra han också. Det är en oerhört positv utveckling. Verkligen

Hemma har ju det mesta stått rätt still sista halvåret. Har nåt förändrats så har det snarare blivit värre än förut, tycker jag. Visst, det beror säkert på mig också, men den här våren har varit väldigt tung. Jag har inte orkat vara nån bra AC/DC-mamma och pojken har varit riktigt, riktigt jobbig. Så det var skönt att höra att det går framåt på alla andra ställen.

När vi satt där och pratade så råkade jag säga att min pojke är annorlunda, och det fick man inte säga. Då gick psykologen i taket. Han tycker att det ska vara förbjudet att kalla AC/DC-pojkar för annorlunda. Det sätter stämpel på dem och skiljer ut dem som mindre värda än oss andra.
- Man får använda i princip vilken omskrivning som helst, men just annorlunda får man verkligen inte säga att barn är, sa psykologen. Det är stigmatiserande.
En helt ny tanke i min värld.

Jag har alltid tyckt att det annorlunda är attraktivt. Och jag har trott att alla andra också har strävat efter ett visst annorlundaskap. Du vet, ingen vill ju vara en ”Svensson”.  Och sånt. I vår familj har det alltid premierats när man har gått från det normala till det speciella.
- Du är alltid så annorlunda, sa mina kompisar till mig när jag var tonåring.
Jag tyckte det var en komplimang. Jag strävade efter att inte klä mig i riktigt samma modeuniform som alla andra. Efter att bryta av, sticka ut, särskilja mig. Gör inte alla så?
- Du har verkligen inga dussinungar, sa en granne till mig en gång.
Det gjorde mig stolt. Och så kommer psykologen och påstår att man inte ens får använda ordet annorlunda.

Förmodligen är det så att den som är annorlunda, inte bara sticker ut som jag vill göra, utan verkligen är annorlunda, snarare strävar efter att vara som alla andra. Jag kan förstå det i mitt huvud. Jag fattar vad psykologen vill säga mig. Men jag håller inte riktigt med. I min värld har varenda människa sitt eget lilla annorlundaskap. Somliga väljer att dölja det, andra att skylta med det, men alla har vi nåt som avviker. Det är det som gör tillvaron spännande. Som urskiljer individerna i mängden. Det ska man inte kalla negativt utan snarare njuta av.

Den som alltid syns, den som alla glor på, den strävar efter anonymitetens skydd och vila. Så är det förståss. Den som hukar i anonymitetens gråa skugga, den vill ut i solen och visa sin röda klänning. Jag har alltid varit annorlunda och jag har valt att se det som min största talang. Men psykologen vill inte tillåta sånt resonemang.
- Man får inte säga att barn är annorlunda, sa han med bestämd röst.
Och jag har fortfarande inte riktigt bestämt om jag ska ge honom rätt eller inte.

Så mycket vet jag i alla fall, min pojke är verkligen annorlunda, vare sig man säger det eller ej.
tretton kommentarer

Det är stor skillnad mellan att vara självvalt och påtvingat annorlunda. Jag har också njutit av tanken på mig själv som något av en särling och satt värde på att gå mina egna vägar, men jag har aldrig direkt gillat att vara 194 cm lång, för det har jag ju inte själv valt och kan inte välja bort.
Robert Huselius (Webbadress) - 08 07 08 - 19:56

hmm va svårt, där fick jag mig oxå en funderare.
Att vara annorlunda är precis som du säger något dom flesta vill vara, ingen vill ju vara som alla andra. Men är det inte självvalt som sagt är det ju lite annat...

Jag brukar säga att jag har speciella barn, men speciell det är ju egentligen oxå alla *s*

Speciellt annorlunda kanske ;)
majsan67 (Webbadress) - 09 07 08 - 10:48

Tänk vad rätt du har med dina sista rader om att din son är annorlunda vare sig man säger det eller ej. Precis så tänker jag om min son. Jag vet många som nästan inte låter mig prata färdigt när jag berättar om hur annorlunda min son är. De avbryter mig och försöker liksom släta över med "jamen så är ju alla ungar". Jag menar inget illa mot min son när jag säger att han är annorlunda. Det är ett konstaterande. Det skulle vara fel om jag skulle låtsats som om han vore som de flesta andra. Han är speciell och annorlunda och jag älskar honom.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 10 07 08 - 10:31

I landet lagom får man inte sticka ut. I landet lagom måste man alltid följa gängse regler och normer satta av den tysta majoriteten, annars är det något fel och ibland farligt. Jag tänker ofta på en sekvens ur en sketch med Galenskaparna och After Shave, där hjärnan rymmer från en kille för han är så trött på att aldrig få bli använd. I dialogen mellan hjärnan och individen han rymde ifrån så handlar sketchen till syvende og sidst att man inte får sticka ut eller vara annorlunda och gud sig förbarme inte tänka själv. Ibland undrar jag om vi inte redan är där.
Att vara annorlunda, speciell tycker jag precis som du är en gåva, något man måste få lov att vara stolt över.
Linda (Webbadress) - 10 07 08 - 16:14

Förstår inte vad som är fel med ordet annorlunda. Han är annorlunda, han är cool och har en sjukdom som gör att han skiljer sig från mängden, men han är otroligt cool.
Jag är annorlunda, jag är den enda i släkten som lyssnar på den musiken jag lyssnar på och den enda som klär mig som jag gör, och jag är den enda som färgat håret rosa, och jag älskar att bli kallad annorlunda.
Förstår inte vad felet med annorluna är? Det är stencoolt att vara annorlunda och inte som alla andra.
Jessica (Webbadress) - 11 07 08 - 23:39

Jaa, Jessica! Precis så ser jag också på saken.
Nu bestämde jag mig för att psykologen faktiskt har fel. Du är ingen vanlig tjej och det är en av dina talanger. Han är ingen vanlig kille och det är faktiskt stencoolt. Du har alldeles rätt!!
mammann () - 12 07 08 - 11:36

Det finns inte en dag som går utan att jag använder ordet annorlunda. Jag går hos en psykolog och jag använder ordet annorlunda om mig själv. Visserligen blir han lite brydd på mig men han är väldigt noga med att påpeka för mig att det är jag som använder ordet annorlunda om mig själv.

Vilken knasig psykolog. Hälsa denne ifrån mig att den har fel. Du kan ju också fråga vad denne anser att ordet annorlunda betyder. Jag anser det att psykologen gjorde fel som blev arg på dig. Denne skulle narturligtvis frågat dig vad du anser annorlunda är!
Micaela (Webbadress) - 15 07 08 - 14:35

När du kallar din son för annorlunda, tar du ifrån honom hans eget val att vara (eller inte vara) det. Det är inte roligt att vara annorlunda om man inte vill vara det. Tycker det verkar ganska korkat att kalla sin son annorlunda bara för att man själv tycker att det är något eftersträvansvärt. Hör efter med killen först om han verkligen vill vara annorlunda. Annars kan det ju vara jättejobbigt att behöva höra det hela tiden.
E. - 17 10 08 - 23:47

Korkat eller inte korkat, han behöver inte höra det hela tiden. Jag använder ordet mer när jag försvarar honom i olika sammanhang, och sällan när jag talar direkt till honom.
Det är inte heller "bara" för att jag tycker det är positivt att vara individuell som jag kallar honom annorlunda, utan också för att han faktiskt är den som avviker från mängden. På något sätt tror jag att det gagnar honom att kunna acceptera sig själv som den han är. Han är inte som alla andra. Det vore taskigt att låta honom tro att han inte är annorluda, för omvärlden tycker att han är både konstig, knäpp och väldigt speciell. Vem ska lära honom att han inte är som alla andra då? De som tycker att han är ett ufo, eller hans mamma, som älskar honom precis som han är? Vad tycker du, E?
Men du har självklart rätt, det är jättejobbigt att behöva höra hela tiden att man inte passar in. Det är därför jag diskuterar saken här och inte konfronterar honom med resonemanget.
Och kanske bottnar resonemanget i att jag inser att han faktiskt inte har något eget val. Om han hade kunnat välja på att vara helt normal eller så annorlunda som han är, då hande jag kanske inte reflekterat såhär över huvud taget. Men AC/DC-pojken har inget val. Han skulle inte kunna välja att inte vara annorlunda. Han är den han är, och det får vi leva med, både han och hans omvärld. För så är det bara.
mammann - 18 10 08 - 04:08

När jag var lika gammal som AC/DC är nu, då trodde jag att jag var precis som alla andra. För jag försökte att klä mig som de andra tjejerna, och att vara duktig i skolan. Jag var trött på att stå för mina egna åsikter och hemsydda klänningar. Jag bytte skola, och blev "som alla andra". Trodde jag.
När vi slutade nian något år senare, fick jag en stor kram från min klasskompis och så sa hon "Det är så skönt att det är någon som vågar vara annorlunda". Jag fattade ingenting! Det var där och då som det gick upp för mig att jag faktiskt inte var som alla andra, oavsett vad jag hade på mig, och att det kunde vara något positivt. Det var den insikten jag tog med mig till gymnasiet och vidare ut i livet. Jag är den jag är sedan dess, och eftersom jag är pojkens syster är vi annorlunda på lite samma sätt. Han har bara mycket mera av de här sidorna. Men annorlunda, det är vi ta mig tusan allihopa!
pojkens storasyster () - 26 10 08 - 19:02

Åh, det här var intressant. Jag tror att det som de som upprörs menar är att "annorlunda" är ett så svepande utpekande. Ingen är annorlunda som helheter. Vi är ju ändå mest lika. Det kan vara dumt på ett sätt att vara så generell om att uttala sig om någon. Man säger "annorlunda" och sätter inte fingret på vad det är.

Lite som att närma sig någon och säga: Du har klippt dig.
Hur det tolkas beror så mycket på mottagaren då. Svårare att misstolka om man säger: "Du har klippt dig, fint det blev" och svårast att misstolka om man också ser glad ut när man säger det.

Att istället säga: "Du är så annorlunda, du tänker på ett så bra sätt" eller: "din härliga attityd tror jag kommer sig av att du inte är som alla andra, det gillar jag"

Så jag förstår att psykologen reagerar. Men det var dumt att hänga upp sig på ordet. Hade varit bättre om hen sagt att man måste ladda annorlundaordet (och andra) med positiv kraft genom andra adjektiv för att få använda det.

Tror även att man ska försöka lägga den här positiva delen av annorlundaordet så att man kan passa på att ladda ordet även när man i kontakt med andra behöver säga att han är annorlunda. Inte bara som urskuldande: "Andra regler gäller. Han är annorlunda förstår ni". (Nu tror jag inte en sekund att smarta, älskansvärda Mammann skulle säga så, men ni har säkert hört andra någon gång? Jag har hört lärare iaf. Och vissa kognitivt svaga personer borde ha förbud mot annorlundaord, de tror nämligen att den laddning ett neutralt ord har i deras huvud också gäller alla andra, eller så får alla andra tänka om!...)
Mina () (Webbadress) - 28 10 08 - 11:31

Mina du är så klok att det är inte klokt!
Det är klart att ordet måste laddas positivt innan man kan slänga iväg det.
Det är ju så med ord att de kan bli smittade på olika sätt. Sen får man lägga ner lite jobb på att återerörvra dem och tvätta dem rena.
Jag tror inte att min pojke klarar av att växa sig stark om hans förutsättningar inte är väldigt tydliga för honom. Men jag brukar säga att jag är säker på att han kan lära sig att vara mera lika, om han bara ger sig fanken på det.
Mammann - 28 10 08 - 18:22

This kind of game gives a real experience of
James () (Webbadress) - 05 05 17 - 00:17


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump