mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 118. Sommarprojekt | Home | 120. Annorlunda »

119. Kolloinformation.

04 07 08 - 14:04 Vi var och hälsade på en helg på kollo, AC/DC-pojken och jag. Det var information inför sommarens vistelse. Efter en timme i bilen med pojken som motvillig kartläsare körde jag slutligen fram till en gullig gammal träkåk mitt ute i skogen.

Vi satte oss i trädgårdsmöblerna min son och jag. Väntade tills femton andra bokstavsbarn med vidhängande föräldrar dök upp. Solen gassade och blommorna prunkade. Jag tyckte att det var värsta idyllen, men pojken hade spritt i hela kroppen. Orkade inte riktigt sitta still och vänta, men var för osäker för att susa runt också.  Som tur var dröjde det inte så många minuter innan alla som skulle vara med hade anlänt.

De hälsade oss välkomna. Hela personalen stod på en lång rad i gröngräset och så presenterade de sig. Alla var femton år! Nej, men 21 och 23 och 25. En var 17 och kallade sig praktikant för att hon egentligen var för ung att tillåtas arbeta där. Jag tänkte, hur ska det här gå? De är ju varken utbildade eller vuxna! Men det kanske är det som krävs för att man ska orka.

Han som brukar vara föreståndare var i min ålder. Men han skulle ha hand om köket i år, fick vi veta. Orkade inte styra alla snurriga barn en gång till. Årets föreståndare var i trettioårsåldern och verkade i alla fall lite erfaren. Alla andra var riktiga ungdomsmänniskor. De berättade hur mycket de gillar fotboll och simning och fysiska aktiviteter på olika sätt. Jag tänkte, hur ska det här gå? AC/DC-pojken varken simmar eller spelar fotboll, de kommer aldrig att få honom att vara med på aktiviteterna.

När de hade berättat klart om sig själva fick vi gå och hämta korv och bröd, kaffe och saft och sätta oss med en personal någonstans ute i trädgården. Varje barn möttes av en egen personal och det var bestämt innan vem som skulle prata med vilket barn. Ordning och reda. Tjejen som inte hade fyllt 18 ännu var den som skulle prata med oss. Och vilka frågor hon ställde sen! Hur gör pojken när han blir arg? Hur ser hans utbrott ut? Vilka är hans ritualer och vad är det som han inte kan klara själv? Kan han sköta sin personliga hygien? Finns det några fobier? Kan han äta vanlig mat? Jag tänkte, herre gud, han har varken ritualer eller fobier. Hur ska det här gå? Det han inte klarar av finns ju inte med på hennes frågeformulär!

Vi gick runt lite och tittade på hus och omgivningar. Varje barn för sig, med sin personliga personal. Det var ganska fint. Stora rum, spännande vind, källare full av möjligheter. Såg lovande ut på det hela taget.

Sen skulle barnen leka med personalen. Nån kull-variant. Alla föräldrar skulle samlas i matsalen med föreståndaren och hans vice föreståndare. De berättade och skrev på whiteboarden om rutiner, regler och restriktioner.
•    Man får inte ha tobak med sig. Så klart.
•    Reglerna är lika för alla, både barn och vuxna. Jaha. Det låter lite konstigt, tycker jag, men det blir väl enklare så.
•    Mediciner måste vara förpackade och beskrivna på ett mycket specifikt sätt för att personalen ska kunna dela ut dem. Jaha, men min pojke har inga mediciner.
•    Ring inte till barnen annat än mellan kl.20 och 20.30. De blir störda. Kanske vore det bättre då att barnen fick ringa föräldrarna, tänkte jag. Men det gick inte för sig, och mobil får de inte ha med sig alls.
Ja, det fanns fler regler, men jag minns inte mer just nu.

Direkt när de vaknar på morgonen får de gå och sätta sig i soffor i ett samlingsrum. Där får de veta vad dagen ska innehålla. Sen blir det frukost. Efter frukosten är det återsamling i sofforna. Och sedan ska det samlas i de där sofforna mellan varenda aktivitet hela dagen. Alla barn ska informeras om nästa steg. Hela tiden. Gå vidare till nästa aktivitet. Samlas där och få information. Gå tillbaka till samlingssofforna. Gå vidare till lunchen. Samlas där och informeras. Och så vidare under hela dagen. Full kontroll, full passning, ständigt. För sen följer den individuella personalen med barnet från den ena aktiviteten till den andra och stöttar och leder. Dessutom. Vattentätt. Och jättebra! Det är ju ett bokstavskollo.

På samlingarna, så väl i sofforna som vid aktiviteterna, måste barnen vara tysta. Alla ska lyssna på alla och sådär, som vi pedagoger alltid säger till alla barn. Man räcker upp handen, får ordet, blir hörd och lyssnad på.
- Vad gör ni med barnen som inte klarar det då? undrade jag.
- De får lämna rummet, fick jag till svar.
- Vi är stenhårda med det. Men de brukar lära sig jättefort.
Jag tänkte, hur ska det här gå? Här har vi AC/DC-pojkens svårighet. Och den har de ingen strategi inför.

På det här viset har de samlats i hans skola varje morgon i två år. De har varit fyra pojkar, och under sista terminen bara två, men han har aldrig någonsin klarat det. Han är inte tyst, han lyssnar inte och han räcker inte upp handen. De kommer att få skicka ut honom precis varenda gång!
- Vad händer med barnet när det har lämnat rummet? fortsatte jag att fråga.
- Ja, de blir ju inte lämnade ensamma, blev svaret.
Jag frågade flera gånger, men fick aldrig något bra svar. De är förberedda på alla möjliga svårigheter, men inte AC/DC-pojkens.

Jag tror att pojken var ganska nöjd när vi åkte hem igen. Han hade ätit korv, varit med och lekt och sugit i sig en massa goda intryck. Själv satt jag bredvid honom i bilen och var allt annat än lugn. De goda intrycken hittade även till mammann, men de onda föraningarna slog också klorna i mig. Hur ska det här gå? Ska han bli utkörd fem gånger om dagen i tio dagar, av ett gäng ungdomsledare? Eller?! Jag har sett fram emot att han ska få vara en liten längre period på kollo. Jag önskar mig så mycket att det ska bli bra!!
fem kommentarer

Vad heter kollot? Och var ligger det? Jag ska lämna mitt barn på Sjölunda gård, utanför Lidköping, på ett LSS-kollo som kallas "Tuskulum", är det samma?
Pia - 04 07 08 - 22:46

Förra sommaren var AC/DC-pojken på Sjölunda en vecka. Vi var jättenöjda med det. Och han också. Fast de har så korta perioder. Det var bara fem dagar.
I år ska han vara i närheten av Nyköping. Klockarbo, tror jag att det heter. Där kan man vara i tio dagar. Sen kan vi bara hoppas att det är lika bra som Sjölunda var.
mammann () - 04 07 08 - 23:17

Kul att höra någon som varit på Sjölunda och även varit nöjd med vistelsen! Jag skjutsar sonen dit på måndag. Det är första gången han är på kollo så 5 dgr är lagom att börja med. Men mycket bilåkande, 16 mil enkel resa... Hoppas ni blir minst lika nöjda med Klockarbo! Du måste rapportera!
Pia - 05 07 08 - 10:05

Ja, det var lite långt att åka för så kort tid. Men det var värt det, tyckte jag.
Om du inte har läst det jag skrev då, förra sommaren, så kan du gå in på april i arkivet och läsa inlägg 77 och 78. Det är min beskrivning av upplevelsen och 78 är AC/DC-pojkens egen beskrivning av Sjölundaveckan.
Det är klart att jag ska rapportera. Sen. Kanske jag kan få pojken att skriva själv igen. Förhoppningsvis.
mammann () - 05 07 08 - 10:41

oooj eeh... ja det är ju bra med ordning och struktur.. men det känns lite som det helt och hållet tar över...

Jag tycker som du att dom borde ha andra strategier för att lära sig att räcka upp handen och vänta på sin tur. Bestraffning funkar inte på våra barn på det viset.. borde dom inte veta det?

Om dom ska skicka ut honom varenda dag då får han ju aldrig vara med, då blir han ju utanför, och märkt som den som aldrig kan va tyst och måste skickas ut.
Det gillade inte jag heller faktiskt....

Jag har ju korttidsboende till sonen, och där får dom en veckas läger på sommarn oxå, och ibland lite längre på lov. Det är helt kanon, och inte alls så regelstyrt. Det känns som dom mer följer barnen där dom befinner sig. Nu är dom på väg i tonåren allihop, så nu "softar" dom mest ;)

Jag hoppas det blir kanonbra för din son. Oftast har man mer ont i magen än man behöver, man ser spöken överallt...
majsan67 (Webbadress) - 09 07 08 - 10:38


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump