mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 116. Öppethuskväll | Home | 118. Sommarprojekt »

117. Stinky har AC/DC

16 06 08 - 11:30 Jag har varit i Mumindalen med några väldigt korta killar jag känner i veckan. Jag gillar verkligen Mumindalen. Det ligger i Nådendal, utanför Åbo och det är knölligt att ta sig dit. Men det brukar vara värt besväret.

Första gången jag var där -94, var det ganska nyöppnat. Då fanns där inga glasskiosker och souvernirbutiker. Men nässlorna stod kvar i snåren och det var precis sådär som i böckerna. Ljust och vänligt men med farligheter och ondska precis runt knuten. Så att livet fick vara lite riskabelt och spännande.

Numera är allt mer tillrättalagt. Pizzerian har ersatt pannkaks-slottet och man kan köpa i stort sett vad som helst med ett mumintroll tryckt på. Glass, hamburgare, popcorn och ballonger, allting finns. Men verkligen inte nässlor.

Ungdomarna som jobbar i Mumindalen måste ha världens roligaste jobb. De går runt där på sommarön, utklädda till trollen. Barnen får möta nästan alla figurer från böckerna. Och de kommer fram och hälsar, tar i hand och frågar vad man heter. I Muminhuset står Muminmamman och dukar bordet för saftkalas, och utanför retas Sniff med polisen och lilla My är jättearg och skäller på alla hela tiden. Filifjonkan promenerar omkring och uppfostrar alla som inte hälsar ordentligt, medan hennes identiska döttrar går på en liten rad bakom henne. Hemulen tittar på blommor i buskarna och Tooticki övar på knopar uppe på berget. För att bara nämna några.

Man får krama Muminmamman. Man får hoppa långrep med Sniff och lilla My. Och föräldrarna knäpper iväg hur många digitalbilder som helst när deras telningar umgås med Mumindalens invånare. Förståss.

Vi gick in i det blå Muminhuset och tittade på när Muminmamman dukade. Hon hade sällskap av Stinky. Han gjorde allting fel. Öste upp soppa så att det stänkte i hela köket. Välte ut saftflaskan. Kladdade med den spillda saften. Och alla barnen skrattade. Muminpolisen kom och körde ut honom. Han fick inte vara med! För han bara misslyckades hela tiden. Då log alla föräldrar nöjt.

Jag stod där och upptäckte att Tove Jansson har skrivit in en AC/DC-pojke i sin berättelse. Stinky är ett solklart bokstavstroll. Det har jag aldrig tänkt på förut.

Jag följde efter Stinky när han blev utkörd för att iaktta vad som hände sen. Han gick ut på gräsmattan utanför Muminhuset. Där väntade en massa barn som ville titta på allt tokigt som hände kring det bråkiga trollet. Stinky ryckte till sig en liten flickas mössa. Men hon blev inte ledsen, hon tyckte det var spännande. Han stal Hemulens fjärilshåv. Sen snodde han Snusmumrikens hattfjäder, och gömde den i näsan! Filifjonkans mössa stoppade han i munnen. Hela tiden blev han vaktad av en stadig polis. Men inte ens polisen rådde på honom. Stinky norpade till och med polisens huvudbonad. Och fyllde den med vatten från bäcken.

Alla barnen skrattade. Medan föräldrarna myste och tyckte det var jätteskojigt. Stinky var helt klart det allra roligaste äventyret där utanför Muminhuset. Det tyckte alla. Och det gjorde mig verkligt fundersam.

Det dysfunktionella barnet, som gör allt som man inte får. Som de vuxna inte tåI, som skolan vill bli av med. Som föräldrarna förbjuder sina barn att leka med, i litteraturen är det en rolig figur. En spännande förebild. Ta Pippi till exempel. Har inte hon AC/DC så finns det inte nån som har AC/DC. Författare har alltid skapat såna gestalter, för barn att skratta åt och fascineras av. Är inte det lite konstigt?

AC/DC-pojken och alla hans medsystrar och bröder, de lever ju Stinkys liv, jämt. De har en vuxen som vaktar dem i skolan och föräldrar som ständigt passar sina barn. De misslyckas hela tiden, även när de bara vill hjälpa till. Vet inte hur de ska ta kontakt med andra människor. Försöker skoja men skrämmer och gör illa. Jämt. I verkligheten. Och då är det minsann ingen som skrattar. Eller fotograferar. Inga barn som tycker att det är så himla spännande.

Jo, kanske spännande. Det kommer ungar och ringer på dörren och vill ha lite freakshow ibland. Det gör det. De vill roa sig på AC/DC-pojkens bekostnad och stärka sina skrynkliga egon med att de i alla fall inte är så puckade som han.

Men i Mumindalen är det en vuxen människa som har till sommarjobb att vara utklädd till ett svart troll och gå omkring och sabba för alla. Retas, fälla krokben, misslyckas och bråka. På fullt allvar. Han finns i böckerna som en misslyckad krumelur som polisen förvarar i finkan. Och det är meningen att det ska vara roligt för barnen. Visst är det motsägelsefullt på nåt sätt! För oss som lever i bokstavslandet.
tretton kommentarer

Först tack för igår! Och sen är det lustigt att läsa det här, för jag vet inte hur många gånger jag påtalat att alla tjatar om vilket flickföredöme Pippi är, och hur rolig Emil är, tills de träffar på såna barn IRL och bara bara tycker de är jobbiga, ohängda och ouppfostrade, samt att deras föräldrar är värdelösa på sitt jobb...
vajl () - 16 06 08 - 12:17

Vill precis som Vajl tacka för gårdagens trevliga möte :-)

Kan inte annat än instämma i dina och Vajls funderingar!

Nu är inte jag så hemma på Mumintrollens figurer (var aldrig några favoriter hos mig som barn) men alltid finns det någon sago/seriefigur som betraktas som lustigkurre och med ses oblida ögon hos vuxna som tex Dennis (seriefiguren), Gubben Pettsson verkar i mina ögon lite ASP, och som tidigare nämnts Emil och Pippi. Det finns säkert fler - men inga som jag kommer på nu.

Kram!
Fredetta - 16 06 08 - 12:47

Visst är det så! Instämmer till fullo.
Håkan Bråkan är ytterligare ett exempel! Med den skillnaden att Anders och Sören har egna erfarenheter av handikappade barn, så de gör honom inte till en lustigkurre. Han är en egen ibland missförstådd figur med tankar och känslor samtidigt som han är Sunes pestiga lillebror.
Jag har länge haft Tove Janssons "det osynliga barnet..." som tröstbok, liksom Thao enligt Puh. Det finns mycket filosofi hos såväl Puh som Filifjonkan. Och på tal om Nalle Puh så är nog även Tiger ett bokstavsbarn.
Bakombrillorna (Webbadress) - 17 06 08 - 10:32

När min son nyss fått sina diagnoser (adhd och tourettes syndrom) läste vi en kväll en bok om Emil i Lönneberga. Tidigare hade han aldrig någonsin kommenterat något om sagan men denna gång hade jag nästan bara börjat läsa då han avbröt mig och sa: "Mamma, jag tror faktiskt att Emil har adhd han också". Håller verkligen med föregående kommentarer om att det finns små bokstavsungar i nästan varje saga och tecknad film. Har ni sett "På andra sidan häcken"?. Där finns en ekorre med alla klassiska adhd-drag. Han är en kopia av min son.

Ha´det bra!
Ann-Sofie () (Webbadress) - 17 06 08 - 12:20

Solklart att Pettson har asperger! Det har jag aldrig tänkt på förut, men det är ju underbart. Vidare vill jag gärna sätta diagnos på den vedervärdiga Madicken, som ju saknar alla former av impulskontroll...
syster stor () - 17 06 08 - 18:29

Och om vi ändå ska fortsätta med Astrids sagofigurer så är väl även Lotta på Bråkmakargatan och Karlsson på taket några som har myror i brallan...och av Sven Nordqvists figurer har vi ju Findus...och kanske till viss del Kråkan (i Mamma Mu).... ?? :-)
Fredetta - 17 06 08 - 22:32

haha, skriver under på alltihop. Oh shit Fredetta, Lotta på bråkmakargatan, det brukar jag kalla min minsta.
Hon är en kopia av denna "skit"unge ;-)

Speciellt när hon lägger armarna i kors, stampar ena foten i golvet och vrålar DUMMA MAMMA *asg*

Sen har vi förutom Astrid Lindgrens alla särskilda barn, skalman som har AS, minihopp som har ADHD osv
Katten Findus har hemskt mycket ADHD så otålig som han är, han far ju fram med ljusets hastighet.
Man måste ha tålamod säger Pettson.
Men det är ju det jag inte HAAAR gastar Findus. :-)

Det var intressant det här mammann, hur accepterade och fantastiska dessa figurer är, som på många sätt är lika våra barn.

Men våra är inte accepterade eller fantastiska, bara jobbiga och dumma.
Den jämförelsen skulle man använda sig av lite mer egentligen för att få människor att förstå lite hur skevt dom ser på våra barn.
majsan67 (Webbadress) - 18 06 08 - 15:08

Kruxet är väl att våra barn inte är tecknade... Men till Bamse-koncernens försvar (och jag är _verkligen inte_ något stort fan av Bamse) måste sägas att Brumma är uttalat autistisk, så de försöker ändå lite.
Så vad tror ni om Kalle i Kalle&Hobbe ;)
syster stor () - 19 06 08 - 12:56

Ja, man kan allt hitta "bokstavsbarn" lite överallt. Och även om de kan vara jobbiga också är de allt himla härliga!

Jag har läst den här bloggen lite då och då under en tid nu. Mycket text och inga bilder kan vara tråkigt, men inte din blogg. Varje inlägg är som en tankeväckande krönika med en liten twist! Dessutom tycker jag att det är väldigt intressant att läsa om hur det är att ha ett "bokstavsbarn" som ni kallar det. Så att man inte bildar sig förutfattade meningar, här får man ju lite 'insider information'.

Nu väcktes intresset på nytt: min lillkusin på fem år har precis fått en diagnos; aspergers syndrom och lite adhd. Själv tycker jag inte att det förändrar någonting. Han är fortfarande världens sötaste lilla pojke, lite hyperbusig ibland bara. Bara för att han fått några bokstäver som ska beskriva hur han är betyder det ju inte att han är helt dum i huvudet. Han är faktiskt väldigt smart (vilket jag, som läst på lite snabbt nu, ofta förknippas med aspergers).

För att skryta lite kunde han faktiskt happy birthday på sju språk när han var 3-4 år! Nu verkar det som om han har en rätt lindrig form av det - han är överaktiv och har kanske svårt att förstå var gränsen går, men det kan ju förbättras i framtiden. Annars känns han som ett helt "vanligt" barn. Vi vet ju inte alls hur det kommer att bli när han börjar skolan dock, men på dagis går det bra.

Men ändå. Det är ju lite spännande. Man får ju fokusera på det positiva. De stora vetenskapsmännen hade ju helt troligt några bokstäver hit och dit! Vem vet, barnen kanske blir genier. Man får väl försöka kanalisera deras energi och intelligens i något produktivt. Musik eller schack eller vad som helst. Och ta dem för vilka de är. Helt underbara!

Det var lite (mycket) långt svammel från mig.
Ciao /maja
maja (Webbadress) - 20 06 08 - 00:58

Hejsan!
håller med till fullo, alla dessa sagofigurer som har olika bokstavs kombinationer...Kikar in och läser ifatt och önskar er en bra dag!
//M
Maskrosens (Webbadress) - 23 06 08 - 07:23

För mig som får barn n:o 2 under luppen, så känns det så skönt att läsa dina inlägg Ann. Våra barn är oavsett vilka diagnoser som sätt, ändå i första hand våra barn.
Att se individen bakom bokstäverna är nog så svårt många gånger. Kanske dags att köra upp en Pettson och Findusbok i nyllet på pedagogerna på dagis?
Linda (Webbadress) - 24 06 08 - 13:08

Jag maste bara saga att jag minns hur mycket jag hatade att se pa Emil i Lonneberga och Kalle Anka nar jag var liten! Jag forstod aldrig varfor det var adekvat att alla var arga pa dem hela tiden for att de rakade misslyckas med vad de gjorde. Och jag forstod VERKLIGEN inte varfor det var roligt.

Och 20 ar senare visar det sig att jag har ASP. Funny that.
Twisted Sister - 21 07 08 - 00:17

Hi there. Merely desired to question an instant dilemma.
John () (Webbadress) - 12 03 17 - 15:50


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump