mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 54. Utflyktsglass | Home | 117. Stinky har AC/DC… »

116. Öppethuskväll

10 06 08 - 14:04 Öppet hus i pojkens skola. Mycket folk överallt. Trångt. Rörigt. Det är en enplansskola med vidsträckta korridorer. Varje årskurs har sin egen avdelning bakom egna dörrar. Alla verkar känna varandra. Sedan länge.

AC/DC-pojken är tonåring. Han går hundra meter framför mig hela vägen från parkeringen. Låtsas som om han inte känner mig. Och därbakom går jag med plånboken. För det är jag som ska var intresserad, bekräfta honom och köpa bullar och hamburgare. Det är min uppgift. Om han har någon uppgift är osäkert.

Varje morgon åker pojken taxi en halvtimme till en annan kommun. Så vi känner ju ingen heller. Vi har varken grannar eller gamla klasskamrater omkring oss. Det är bara rörigt och jag har svårt att bestämma vad jag egentligen ska titta på. Jag som jobbar i skolan hela dagarna tycker att det är ganska tråkigt med såna här evenemang. Rätt mycket samma, samma. Som i AC/DC-pojkens systrars skolor, som i skolan där jag jobbar. Fast här finns det inte ens en trevlig medmorsa att få syn på och snacka lite med.

Efter en kvart, som känns som tre timmar, träffar jag AC/DC-pojkens fröken. Hon som är förskollärare. Jag står vid bullförsäljningen och gör ingenting. Pojken susar runt i skolan och är på så långt avstånd från mig som möjligt. Vill absolut inte dra omkring på nån morsa så att skolkamraterna kan se det. Fast det är precis vad alla andra också gör. Pojkens fröken förbarmar sig över mig en lång stund. Det är rätt skönt.
- Det är musik i aulan. Och redovisningar och sånt, berättar hon.
Jag undrar om samverkansklassen nånsin är med och uppträder sånahär dagar när alla kommer och tittar.
- Nej, vi skyddar dem från det, svarar hon.
- De är ganska utsatta de här killarna, det finns så många barn som inte är snälla, så vi låter dem inte ställa sig framför hela skolan.
Hon lutar huvudet på sned och ser bekymrad ut. Kanske tänker hon att jag tycker att min pojke också borde ha en chans att få hålla föredrag i aulan. Men jag vet ju. Han går i puckoklassen! Det är klart att hela skolan vet vilka killar det är som går i puckoklassen. Jag är verkligen bara väldigt tacksam för att han inte har en chans att stå på scenen i aulan och bli till åtlöje.

Vi är glada, jätteglada, för att han får godkänt i kärnämnena. Övrig skolgång har det ju varit si och så med. Kunskapsluckorna är brådjupa hål, sedan alla timmar med elevassistenter i grupprum och korridorer genom åren. Det fattas så himla mycket att man vill inte ens tänka på det. Så mina förväntningar på vad han skulle kunna redovisa är mycket, mycket låga. Jag, hans mamma, tror att AC/DC-pojken i puckoklassen, han har verkligen ingenting att visa heller.

Efter en stund går vi tillsammans till pojkens klassrum. Där är lika öppet som i alla andra klassers korridorer. På väggarna hänger skolarbeten precis som i resten av skolan. Försiktigt går jag fram och tittar. Det är stora A3 papper med fördjupningar om olika länder. Flaggor, stads-skick, lite historia, roliga fakta om kultur och befolkning. Spretigt men ytterst noggrant skrivet. Illustrerat med typiska AC/DC-gubbar. Och det ser ut som om en sjua har gjort dem. Verkligen. Alltsammans är åldersadekvat. Jag kan inte sluta titta.

För första gången har jag sett skolarbeten min son har gjort, som ligger helt i nivå med där han borde vara. Skolmässigt. Han kanske har haft det rätt bra i år! I alla fall. Fast vi har haft så jobbigt hemma. Försöker ge honom beröm och en uppmuntrande klapp. Han morrar som en pitbull-terrier. Men ser rätt nöjd ut på ryggen, när han går iväg till bilen, hundra meter framför sin gamla trötta morsa.
sex kommentarer

Din son är bäst ändå. Det känns som om du är rätt stolt över honom.

Förresten, jag ska hålla föreläsning den 17:de augusti på ågrenska i Göteborg..
Micaela (Webbadress) - 10 06 08 - 23:52

Det är klart att han är bäst. Skulle tro att vi känner likadant för varandra, AC/DC-pojken och jag. Jag älskar honom, är stolt över honom och orkar knappt med honom. Ungefär så skulle han säkert beskriva sitt förhållande till mig också.
Och sitt förhållande till bloggen, förmodligen. Han är stolt över den, men tycker att det är lite jobbigt också.

Vad kul att det rullar på med föreläsningar, Micaela. Säg till om du kommer till Stockholmstrakten så ska jag komma och lyssna!!!
mammann - 11 06 08 - 09:10

Bara att bjuda mig till din skola att föreläsa så kommer jag. ;) Jag ser att erfarenheten före pengarna är allt. Om jag börjar att ta pengar när jag är hyfsad okänd.. Vem vill ha mig då liksom?
Micaela (Webbadress) - 11 06 08 - 09:20

Hej Mamman,

Kul att få höra att även en luttrad mamma från skolvärlden kan tappa hakan lite. Känns igen det där med att mingla med föräldrar man knappt känner...nu går ju min pojk i en liten skola så man börjar få koll på vem som är vem. Kul att även du nu har fått se att ACDC-pojken faktiskt kan färdigställa skolarbeten och att han ligger kunskapsmässigt där han ska ligga. Måste kännas fint i mammahjärtat :-D

Hur gick det förresten med dotterns avslutning - som du hade sett fram emot - utan att släpa på sonen?

Soliga hälsningar
Fredetta
Fredetta - 12 06 08 - 11:27

Jo du, Fredetta.
Först parkerade jag bilen på lillasysters skola halv sju på morgonen. Sen blev jag hämtad av en jobbarkompis och skjutsad till min skola. Där stod jag och gjorde iordning tårtor och fika till föräldrarna i över en timme. kvart över åtta tog jag och min kollega emot treorna i klassrummet. Vi delade ut diplom och kramades och sa något litet personligt till varo och en.
Därefter gick vi ut på skolgården och placerade oss där treorna skulle vara. Sjöng nationalsången och lyssnade på rektorn. Ettorna sjöng och tvåorna. Sen lotsade jag upp mina treor på scenen och dirigerade dem genom deras sång, Brev från kolonien.
Så fort de sjungit klart sprang jag och Sister number one, som också jobbar på min skola, till bussen.
Vi åkte buss till Lillasysters skola och hann precis fram för att få rätt hyffsade platser så man i alla fall hade en chans att se scenen.
Lillasysters skolavslutning var en dröm. Hon stod där på scenen och rektorn berättade att bättre än hon kan ingen bli. Det går helt enkelt inte.
- Den här flickan har bevisat att man kan vara duktig både i gympa och spanska, slöjd och matte. Det går alltid att kombinera teori och praktik, musik och historia, hemkunskap och fysik, sa rektorn och gav henne en stor bok. Som belöning för att det bara står MVG i hennes betyg.
Sen sjöng lillasyster For ever yong och tackade alla lärare och klasskamrater för många glada minnen.
- Pretto, viskade Sister number one i mitt öra då.
Fast jag tycker inte alls att det var pretto, bara jättefint. Och tårarna rann som spöregn på den stolta mammanns kinder.
Ut i gympasalen för kaffe och tårta och femtio gråtande tonåringar som skulle ta farväl av lärare och varandra.
Ut till bilen mitt i värsta nostalgin. Det var smockfullt av fordon, men min bil stod ju på bästa parkeringen sedan många timmar tillbaka.
Snabb körning till mitt jobb igen. Lunch i matsalen och blomsterkvastar till pensionerade rektorer och mattanter och andra som slutade. Kaffe och jordgubbar och sånt.
Jag kom inte hem förrän vid tre och då var jag helt slut.
Snacka om logistik!
Och när alla kommit hem åkte vi iväg och käkade på restaurang. Det är vår tradition här i familjen. Det gör vi alltid på avslutningsdagen. I år blev det sushi.
mammann - 13 06 08 - 20:10

Vad härligt det lät om lillasysters avslutning!

Så härligt att du fick vara med om det utan att bli distraherad av sonen! Låter som en toppendag om än något stressig...

Kram!

P.S. Om du hinner läsa detta i tid så kommer Mammuten, jag och några till att träffas på fika i Gamla stan imorgon söndag 15 juni kl 15,00 på Beckish Café på Schönfeldts gränd 5. Vi sitter vid stora bordet till vänster om ingången (förhoppningsvis..)
Ser ut som att vi blir några stycken och har du tid och lust så kom och fika vetja!
Fredetta - 14 06 08 - 22:38


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump