mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 115. AC/DC-pojkens bä… | Home | 116. Öppethuskväll »

54. Utflyktsglass

28 05 08 - 22:27 Häromdagen var jag med mina treor på utflykt. Vi gick omkring i gamla stan och tittade. Pratade om Stockholms blodbad, ritade av S:t Göran och draken, träffade Stockholms minsta staty, trängdes med turister på guidad tur och hade allmänt trevligt.

Allting var noga förberett och vi hade fritids med oss så att vi kunde strosa runt i lite mindre grupper med barnen. För att det skulle ge så mycket som möjligt. Alla gick med näsorna i vädret och kollade på fönsterluckor och krumelurer på väggarna, skojiga porthandtag och annat spännande.

Efter avnjuten matsäck och diverse kisspausar stod jag i ett gathörn på Österlånggatan och väntade in en liten kille som envisades med att komma på efterkälken precis hela tiden.
- Är det inte dags för en överraskning? frågade han med ett fräckt flin när han kom ikapp mig.
- Vad menar du nu? undrade jag. Vad då för överraskning?
- Ja, ska ni inte bjuda alla barn på glass eller nåt? undrade han ogenerat.
Och jag blev så sur.

Vi hade ju planerat att när dagen led mot hemresa och alla barn var trötta och kanske lite gnälliga, då skulle
vi överraska med valfri glass till var och en. Det var det vi skulle göra. Så varför blev jag så sur? Varför tänkte jag att
- Den där bortskämda ungen ska baske mig inte ha nån glass.
En lång stund gick jag där och funderade över hur det kom sig att jag blev så sur. Försökte lära mig något av situationen. Men det gick inte. Jag ville verkligen inte bjuda en enda unge på glass.

Så jag stoppade den där bortskämda ungen och pratade med honom igen.
- Tänk om jag faktiskt hade tänkt bjuda alla på glass, sa jag åt honom.
- Mmmm, sa han förhoppningsfullt.
- Tänk om jag ville att alla skulle bli förvånade och jätteglada. Och så börjar du be om överraskningen.
Han tittar på mig med öppen mun och mycket tveksam blick.
- Då har ju du liksom snott överraskningen. Då kommer alla att tycka det är din idé. Och ingen kommer att bli ett dugg förvånad, för du har fixat att alla väntar sig en överraskning.
Den bortskämda ungen stänger munnen med en smäll och ler lite generat.
- Hur kul blir det då för mig att bjuda på glass? fortsätter jag obönhörligt.
- OK, svarar han, jag ska inte säga så mer.
Och jag ser på honom att han är helt allvarlig. Han har fattat precis vad jag menar. Kanske blir han till och med lite orolig att han inte ska få den där glassen. Med all rätt.

För det är ju så. Ibland vill jag också vara med på karusellen. Jag behöver få min belöning jag med. Om det så bara är barn som är glada och överraskade. Jag menar, jag kan vara utan glassen, men ibland har min generositet också ett pris. Ett pris som stavas tacksamhet.

Sen när vi kom hem frågade jag mina 23 elever vad som varit det bästa med utflykten. Alla utom tre sa
- Att vi fick glass!!
Då blev jag inte nöjd med det heller. Jag tänkte bara på allt jobb vi lagt ner för att få till en perfekt utflykt. Och så visar det sig att vi lika gärna hade kunnat ge dem glassen på skolgården istället. Besparat oss allt arbete. När det ändå var glassen som var hela deras utbyte.

Ja, det var en sur dag i mitt liv. Jag kan vara sur jag med. Det tär på krafterna att göra utflykter med våra ungar. Men de fick ju sin glass, i alla fall.
fem kommentarer

Alla har vi rätt att få lite uppskattning då och då. I synnerhet när man anstränger sig extra mycket. Men kanske var det inte själva glassen i sig som var bäst, utan att den så att säga blev det som sammanfattade och knöt ihop säcken. När alla samlats igen innan det är dags att åka hem och man sitter där och känner gemenskapen med alla med en glass och njuter av en helt perfekt dag.
Så tror jag att det var!
Kram
ps. Vad bra det blev med registret!
Bakombrillorna (Webbadress) - 29 05 08 - 14:07

Jag tror nog att barnen lärde sig bra mycket under sin utflykt, dom reflekterar bara inte över det på samma sätt som vuxna :) glass är underbart som liten! ;)
Sandra - 29 05 08 - 19:55

Glassen var väl det som överraskade mest och därför fick en särställning. Jag antar att utflykter i sig, samt "föreläsningar", är mer förväntat. Jag var visserligen ett nördigt litet barn, men om det kan vara till någon tröst hade jag garanterat angett Stockholms blodbad som dagens höjdpunkt.
För resten, tack för att du bjuder på det du skriver. Helt klart begåvat. Jag har ingen direkt erfarenhet av svensk skola (eller AC/DC-grejen) men jag tittar efter nya inlägg hos dig varje dag. Hoppas du fortsätter länge!
Vladimir - 04 06 08 - 07:24

jag vet inte vad det är med dagens ungar faktiskt, men jag kan samtidigt förstå dom, de förstår inte hur mycket de vuxna arbetar för att de ska ha det bra. De förstår inte hur lite pengar dagens lärare har att röra sig med. Vi måste öka den förståelsen.
Micaela (Webbadress) - 08 06 08 - 13:48

Android Game Development takes more than knowledge
James () (Webbadress) - 14 04 17 - 06:52


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump