mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 112. På msn | Home | 52. djävla skitunge »

113. Han boxar alla.

30 04 08 - 10:17

Keramikfröken bad mig att komma och hämta AC/DC-pojken efter keramiken. Egentligen var det väl hans konstverk hon ville att jag skulle hämta. Ingen gör av med så mycket lera som han. Följaktligen blir det en hel del saker att ta hem. Han hade fyllt en hel hylla med nya gubbar.

Det är ett år sedan utställningen nu. Två terminer har han utvecklat sin konstart. Först var han faktiskt lite kommersiell. Försökte göra sånt som han visste hade sålt bra. Det blev några fåglar och en ny kollektion halsband. Bland annat. Men det gick inte så bra att upprepa gamla succéer. Han måste ge sig hän om det ska bli något. Så nu har vi en radda stora ansikten. Inga små gubbar man kan rama in, utan stora, uttrycksfulla ansikten. Många, många. Jag förstår att keramikfröken vill att vi ska komma och rensa på hyllorna då och då.

När jag kom in satt pojken längst inne i ett hörn och arbetade koncentrerat med en tunga. Runt omkring satt en massa flickor i olika mellanstadieåldrar. De flesta har jag träffat förut, men en  var ny för mig. En spretig liten tjej i elvaårsåldern.
- Vem är det där, undrade hon med hög röst när jag klämde mig fram till AC/DC-pojken.
- Är det din mamma på nåt sätt?
Ingen svarade henne. Inte jag heller. Jag fick nämligen omedelbart en känsla av att hon inte tänkte vara trevlig. Vet inte varför. Det var kanske minen hon hade i ansiktet.
- Då kanske du ska passa på att berätta för din mamma! fortsatte hon surt och stirrade på pojken.
Han bevärdigade henne inte en blick. Än mindre brydde han sig om vad hon sa. Så hon fick upprepa sig.
- Passa på och berätta för din mamma att du håller på och boxar mig hela tiden, fräste hon och spände ögonen i mig.
Fortfarande ingen reaktion från AC/DC-pojken.
- Brukar han slå dig, alltså? frågade jag.
- Han slog mig på armen förut, började hon och gjorde en ansats att kavla upp tröjärmen.
- Och nu behöver han inte berätta någonting, för nu har du redan berättat för mig, sa jag.
- Jag vet ju hur han uppför sig, hur han skojar och hur han retas. Jag vet allt om hur det kan bli ibland, fortsatte jag sedan lite trött.
- Och det vet alla andra här också, flikade en av de andra tjejerna in. Hon tittade irriterat på AC/DC-pojkens kritiker långt bort ifrån bordets andra ände. Som om hon tog honom i försvar.
-Precis som om det är nåt nytt vem han är! Han boxar på alla.

När vi satt i bilen sen bad jag AC/DC att hålla lite avstånd till den där flickan.
- Om du vet att hon är känslig och lätt blir kränkt så får du väl anpassa dig till det och ta extra mycket hänsyn.
- Hon är skitjobbig, jämt. Bara tjaffsar, svarade han surt.
- Men då är du oerhört snäll just mot henne, bara därför.
- Ingen gillar henne. Hon är knäpp.
- Och det vet du precis hur det är, så då kan du vara hennes goda föreblid och mentor. Inte den som retar henne och är taskig, sa jag med min uppfostrigaste röst.

- Ingen kan förstå henne som du, AC/DC.

AC/DC-pojken tittade förvånat på mig. Just den tanken hade tydligen aldrig slagit honom. Att han skulle kunna vara bra för henne, det hade aldrig fallit honom in. Han tycker att hon är som en irriterande sten i skon, som han vill slippa, bara.

Jag slår vad om att den där flickan har något problem hon också. Hon hör uppenbart till de snurriga barnen. Och av någon anledning drar de sig alltid, alltid till varandra. Finns det två snurriga barn inom samma kvadratkilometer så kan man vara helt säker på att de inte tar mer än fem minuter på sig att hitta varandra. Och sen tar det maximalt en kvart innan de är i luven på varandra. Det är bara så. Har alltid varit så. En ren naturlag.

Men det sköna på keramiken. Det är de andra tjejerna. De som har stått ut med honom i åratal. Som alla har fått sina snytingar på armarna, men som gillar honom ändå. Som tar honom för den han är. Som ställer upp som försvarsadvokater. Och beundrar honom för att han gör så häftig keramik. Det finns såna barn. På riktigt!! Hoppas att han förstår att uppskatta det.


nio kommentarer

Oj, har verkligen ett helt år gått sen han hade sin utställning? Tiden flyger verkligen förbi. Fint med din "nya" blogg!
Sandra - 30 04 08 - 13:10

Vad härligt att han blev försvarad! Och accepterad. :)
Sarah - 30 04 08 - 16:19

Känner igen mig... Det är likadant för min son. Det finns några flickor i hans klass som accepterar honom för den han är. Sedan finns det vissa andra barn i klassen som varje dag möter mig vid skolan för att tala om vilken eländig son jag har...

Tack för en jättebra blogg!

http://www.prinsbusochlillao.blogspot.co..
Ann-Sofie () (Webbadress) - 01 05 08 - 09:26

Hej igen!
Tack för din kommentar på min blogg! Vill att du skall veta att det är du som inspirerat mig till att börja blogga. Jag hittade hit av en slump och efter att ha läst ett inlägg kände jag att jag måste ta del av hela din berättelse. Det har varit så mycket jag känner igen från vårt eget liv!
Ann-Sofie () (Webbadress) - 01 05 08 - 14:01

Visst är det helt otroligt, hur dom dras till varandra?
Igenkänning, bekräftelse kanske..
Ändå så ryker det flisor mellan dom :-D

Hoppas han fortsätter med sin konst, tänk va duktig han ska va om några år när han tränar så.

Härligt med förstående klasskamrater. Men det krävs nog då att dom verkligen är införstådda med svårigheterna, annars blir nog läget något annat...
majsan67 (Webbadress) - 03 05 08 - 10:00

jag kanske kmr att ha en ny vernisage vi får se! :) // ACDc pojken
AC/DC boy (Webbadress) - 04 05 08 - 15:51

jag skulle verkligen köpa saker ifrån din son.
Micaela - 04 05 08 - 21:55

Hej du underbara människa! Jag hittade din blogg igår och har nästan sträckläst din berättelse om AC/DC pojken sedan dess.
Jag har en dotter på snart 13 år som har Aspergers syndrom och OCD-diagnos.
Fastän min dotter inte på långa vägar haft det så jobbigt som din pojke så känner jag igen mig otroligt mycket i dina tankar och känslor. Särskilt de här "förbjudna" tankarna på hur jäkla jobbig en unge kan vara, och hur man ska orka. För visst är det så som du skriver, att man någonstans inser att det kommer att dröja länge länge innan de kan klara sig själva, och att man måste orka många år till.

Man är så mitt i alltihop att det känns omöjligt att ens tänka på att man ska kunna få (läs ordna själv) ngn avlastning. Dessutom är det ju inte det lättaste att ordna det när man har en unge som är så noga med hur allt ska göras eller förberedas att ingen annan än mamma el pappa duger.
Jag älskar naturligtvis min dotter men ofta ofta är jag så trött på att kämpa/lirka/locka/kompromissa om allt så det är svårt att få det att lysa igenom mina handlingar.

Just nu är jag arbetslös och jag kan verkligen relatera till det du skriver om att försöka få allt att gå ihop samtidigt som man ska jobba heltid. Den dagen jag ska försöka jobba heltid igen vet jag inte hur jag ska överleva. Jag lider med dig!!
Det är ju så viktigt att få lite egen tid för att orka med samtidigt som chocken blir stor när man ska tillbaka till vardagen med sitt barn. Ibland känns det nästan som om det är bättre att vara i eländet hela tiden för då vet man inte om något annat.

Som du märker gillar jag också att skriva så det blir gärna lite långt när jag kommer igång.
Jag skriver bara hellre än bra, så snälla fortsätt att berätta om ert liv. Det är så underbart att läsa dina mkt välskrivna texter. Ger du ut en bok så köper jag den ögonaböj!!
[Annsjo66] - 08 05 08 - 11:04

Vad härligt av tjejerna!
Kanske man kan få se lite bilder på hans keramik någon gång? :)
Evelyn, i hemmet () (Webbadress) - 22 05 08 - 18:37


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump