mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« Text 110-111 om AC/DC… | Home | 113. Han boxar alla. »

112. På msn

28 04 08 - 19:40 I påskas var AC/DC-pojken på läger igen. Ett annat läger än i somras. Vi kunde lämna och hämta honom vid Stockholm central och behövde inte köra 40 mil tidigt på morgonen. Det tyckte vi var väldigt bra. Pojken tyckte inte alls att det var ett lika roligt läger. Förståss.
I vår familj är vi aldrig överens. Inte om någonting.

Försökte få honom att berätta varför det inte var kul på påsklägret. Det är viktigt för mig att få veta. Särskilt som vi har anmält honom till tio dagar i sommar. Men jag fick naturligtvis inga bra svar alls.

I somras var han yngst. De andra var mellan 14 och 18. AC/DC var lillkillen och lärde inte ens känna alla. Men det var coola aktiviteter. Laserdoom och sånt.

I påskas var ungarna mellan tolv och sjutton. Men det var tydligen lite strängare än i somras. Man var tvungen att följa vissa regler. AC/DC blev utkörd när han inte lyssnade. När han larvade sig och stal allt fokus från alla andra. Det berättade han med stor indignation när han kom hem.

Jag kan bara tänka mig. Tio AC/DC-ungar i samma rum. De måste ju vara tvungna att hålla riktigt strikta regler för att inte totalt kaos ska bryta ut. Det var säkert pojkens räddning att de körde ut honom. Annars vet man inte hur det kunde ha gått. Men det fattar ju inte han förståss.

När vi åkte pendeltåget hem från centralen beklagade han sig väldigt. Det var ett riktigt pestläger på det hela taget.
- Men det låter ju som samma regler som vi försöker ha hemma, sa jag.
- Vi var tvungna att vara tysta innan vi fick börja äta! utbrast han med stor förtrytelse.
- Ja, men det är väl jättebra, svarade jag. Kanske lite överdrivet positivt.

Det jag såg när jag hämtade honom var inga sura miner alls. Mest att han fick hjälp av en vuxen att gå runt och ta adjö av alla kompisar. Alla såg glada och vänliga ut, ingen visade någon som helst antipati mot min pojke. Han fick och gav varma hejdå-kramar till en massa människor.

Och han hade fickorna fulla av msn-adresser när han kom hem. Min pojke. Han som har så svårt att få kompisar. Så oändligt bevärligt att behålla kompisar. Han kom knappt innanför dörren hemma innan han kopplade upp sig för att börja snacka, med sina lägerpolare.

Sedan dess har han suttit många timmar framför datorn. Han springer ner det första han gör när han vaknar på morgonen. Han sitter där det första han gör när han kommer hem och han sitter kvar tills vi tvingar honom att släcka lyset för natten.

Det är svårt att förhålla sig till denna nya datavana. Han sitter och sitter. Passiv och stor och snart ganska tjock. Han fastnar i timmar så att ingenting annat blir gjort. Han umgås inte med oss, duschar inte, gör inte läxorna, bäddar inte sängen, läser inte sin bok, ingenting.

Å andra sidan skriver han hela tiden. Han tar för första gången kontakt med sina systrar på eget initiativ och har riktiga, äkta samtal med dem på msn. Jag vet nog att de blockerar honom ibland. Han har ju en viss tendens att ta över, som sagt. Det är klart att han kan sno utrymmet och syret från alla andra även i ett rum i cyber-rymden. Men på msn kan man stänga till dörren lite snyggt, utan att han ser att han är avstängd. Han tror bara att man inte är där just då.

En av storasystrarna har sparat och visat mig hur det ser ut när han kommunicerar på msn. Ja, hon frågade honom först om hon fick det. Och det fick hon, på villkor att jag inte publicerade samtalet här i bloggen. Tyvärr. Ni hade gillat att se det.

Det ser ut som ett telefonsamtal som någon har gjort sig besväret att skriva ut i text. Precis som han låter i verkligheten. Men det är en riktig kommunikation. Jag förstår allt han säger. Det är skönt. För det är inte alltid fallet i verkligheten, nämligen.

Och han pratar ju inte bara med sina systrar. Han umgås faktiskt med sina kompisar från påsklägret. Och han knyter nya kontakter med människor som aldrig träffat honom och verkligen inte har några dåliga förväntningar på honom.

Mitt i det negativa, passiviserande datadegandet, står jag där med en massa positivt, alltså. Kommunikation. Egna initiativ till mänsklig kontakt och riktigt umgänge. Det är ju faktiskt bra. Mitt jobb blir att reglera det. Skapa datarutiner, så att han kan fortsätta det positiva utan att det negativa tar över. Det ska väl inte vara så svårt!

Gissa vad han kallar sig på msn!
-<:∞={°X(RE$TLE$$)X°}=∞:>-
Känner man honom så vet man att den signaturen är rena rama självporträttet. Det vittnar om en hel del självdistans, självkännedom och en massa annat som börjar på själv- och som man behöver för att bli vuxen.
fyra kommentarer

*ler* jag bara ler, oooh vad alltihop känns igen :-)
Det här med läger.... här låter det, "det är ett jävla skitläger, vi får inte göra nånting där, dom plågar oss, faaan måååste jag åka dit"...

Lugnt o fint, jaaa vännen nu måste du det (lite får man ju väl ändå bestämma)
När han kommer därifrån pratar han oavbrutet om varenda minut av lägret, filmer dom sett, vad dom ätit, var dom varit blabla bla...

Tänk va, så tråkigt det är ;-)

När det gäller datorn, har jag oxå fått väga för o emot. Det ÄR inte bra att sitta där, MEN det finns en stor positiv aspekt, och det är just som du säger kommunikationen.

Min grabb spelar ju wow, och har lärt sig så förbannat med engelska som ingen trodde va möjligt.

Dator är inte av ondo (nästan alls) beror på vad dom gör, dom lär sig otroligt mycket, och just att bli självständiga. Det är inte vad man kanske förknippar med en dator, att lära sig det.... men det är vad jag ser här.

För övrigt älskar jag hans namn på MSN haha.... snacka om självinsikt ;-)
majsan67 (Webbadress) - 29 04 08 - 06:07

kul att du har gjort en egen sida! de va på tiden! XP
max () (Webbadress) - 29 04 08 - 08:44

and here it comes.
nu har jag kommenterat med min bloggadress! :p
Jessica (Webbadress) - 05 05 08 - 18:50

Det låter ju underbart!
Tror jag hoppar ner till första inlägget, så kanske jag hänger med lite mer :)
Kan inte sluta läsa!
Evelyn, i hemmet () (Webbadress) - 22 05 08 - 18:41


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump