211. Gymnasieplaner
01 02 10 - 15:14Framtiden bultar på dörren. Lite läskigt och mycket spännande. Vi har varit på öppet hus i tre gymnasium och än så länge verkar ingenting hopplöst.
Först och främst har vi elitskolan där storasyster Hoppis&Skuttis går. Där jag gick och pappan och många av våra närmaste vänner. Där AC/DC-pojkens psykolog och terapeut gick på tidigt sextiotal. Där pojkens bästa lärare gick för länge sedan. Det är min dröm att min son ska få höra dit.
Bortsett från alla familjetraditioner och sentimentala infall från mamman finns det även annat som talar för det gymnasiet. Det finns en liten grupp som kallas iv-gruppen och den har bildinriktning. Bildläraren ärden bästa bildmajje som sparris-systern har haft. För han jobbade på hennes högstadium en gång i tiden. Och hennes omdöme är guld värt. En annan sak som är bra är att pojken kan få sällskap till skolan med yngsta storasyrran till att börja med. Tills han känner sig trygg med att hitta själv. För hon ska ändå dit. Och jag är lite orolig för hur han ska klara att över huvud taget komma till skolan på morgnarna efter att ha blivit bortklemad med taxi i fyra års tid.
Miljön är härlig. Klassrummen ligger högst upp under taket med utsikt över hela södermalm. Lärarna var jättepositiva och sa till pojken att de hoppas att han kommer in hos dem. Alla elever i iv-klassen hade egen dator. Och skolan är full av esteter, häftiga människor, musik, konst och atmosfär.
Men det bästa är ändå att iv-klassen är fyraårig. De har som målsättning att alla som går där ska ta sig ut med ett fullständigt studentbetyg, och för att de ska klara det får de ett extra år på sig. Ingen ska behöva misslyckas och vara tvungen att gå om. De tar det i lugnare takt och lägger ut helheten på längre tid i stället. Visst är det bra? AC/DC-pojken tycker naturligtvis att det låter överdjävligt att gå det där extra året, men han förstår inte sitt eget bästa.
Vad talar emot då? Ja, det är en Stockholmsskola, och vi bor inte i Stockholm. Han får söka dit, men de tar bara emot honom i ”mån av plats”. För Stockholms kommun ordnar först och främst plats åt sina egna bokstavsbarn. Förståss. När jag pratade med skolans syv så sa hon att hon gärna skulle ge honom en plats, rakt av, om det var hon som bestämde.
- Det låter ju som om han skulle passa jättebra här, sa hon.
Tyvärr får hon inte bestämma. Men jag har sett till att alla de där tjänstemännen på kommunalkontoret, som faktiskt tar de praktiska besluten sen, att de känner till oss och vet vad AC/DC-pojken heter. Jag har ringt och mejlat och snackat och förberett dem på att vi vill trängas i Stockholms kö. Och de har inte låtit som om det är helt omöjligt…
Nästa alternativ är skolan som man söker till från den kommun som pojken åker taxi till på morgnarna. De har också iv-program. Där finns också bildinriktning. Utrustningen är toppmodern och ateljeerna stora och inbjudande. Lärarna fick omedelbart pojken att känna sig välkommen.
- De verkar ju vilja ha mig här, sa han när han kom hem efter att ha träffat dem.
Bara en sån sak! Sen såg han folk som han känner igen från sitt högstadium. Och det är ungdomar i hans klass som ska söka dit också. Det gillar han. Dessutom är han bekant med skolvägen. Känner att han klarar att åka dit på egen hand. Det är där han vill gå.
Vad talar emot den skolan? Den ligger i en kommun som har nynazister i sin kommunförvaltning. Nasseungdomarna går i det där gymnasiet. Och min unge är ganska godtrogen. Han litar på folk och han har ett gott hjärta. Det kan göra mig lite orolig. Däremot tror jag inte att det blir något problem för honom att komma in där. Så om han inte kommer in där jag vill, då kommer han förmodligen in där han vill.
Men om det inte funkar då? Om han inte kommer in där heller? För det är ju samma sak igen, den kommunens stavade ungar har förtur till platserna. Jo, vår kommun, som vi bor i, den har också gymnasium förståss. Och där finns det ett iv-program, som man kan gå med bildinriktning. Så vi var på deras öppet hus också. Alla iv-elever får egen dator. Skolan bjuder på frukostbuffé varje morgon. Jättebra!! Och bildsalarna är många och välutrustade. Det finns mörkrum och slöjdsal, keramiksal och filmstudio. Dessutom är det nära och lätt att ta sig till för våran unge.
Dessutom kan han kanske hitta kompisar som bor i närheten.
- Men du vet, jag har liksom ett rykte här, sa pojken till sin mamma då.
Tyvärr är det ju alldeles sant. Han har rätt bra självinsikt. Det är inget gott rykte han har heller. Visst borde han få slippa möta de där ungarna igen. De som mobbade honom för några år sedan. De som "vet" att han är puckad.
Men det är inte en alldeles hopplös skola i alla fall. I absolut sista hand kan den kanske duga. Det finns fördelar med alla tre skolorna. Framför allt finns det en konkret möjlighet att AC/DC-pojken en dag är en ung man med studentexamen! Och det gör mig varm om hjärtat att tänka på.