mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 209. Framgångar | Home | 211. Gymnasieplaner »

210. Sovmorgnar

29 01 10 - 13:46

Den här julen blev lovet värre än det brukar vara hemma hososs. Det handlade knappast om sovmorgon på lovet längre. AC/DC-pojken lyckades vända på dygnet nästan helt. Han gick upp först närdet började bli mörkt fram på eftermiddagen. Åt frukost när vi började laga middag, och sen satt han uppe hela nattenframför dator eller tv-spel.

När vi skulle åka hem från landet öppnade vi dörren tillhans rum, som ligger mitt i huset, granne med köket. Sen stökade vi runt. Tog ut granen, bytte gardiner, storstädade, tömde kylskåpet, bar in ved och allt sånt där som vi alltid gör när vi flyttar hem igen. Under hela tiden låg han kvar i sängen och försökte se ut som om han sov. För att slippa hjälpa till.

Vi bråkade inte med honom, sa ingenting till honom. Bara väntade på att han skulle fatta läget och skärpa till sig. Resultatet blev att när vi sen var färdiga och satte oss i bilen vid tretiden, då hade han nätt och jämt fått på sig brallorna. Med frukostmackan i handen och ingenting packat fick han klämma in sig i baksätet utan sina grejor. Han fick skylla sig själv.

Kanske är det helt fel pedagogik, men jag tänker att om vi fortsätter att alltid rädda honom så händer ingenting. Vi har försökt det nu, i alla år. Väntar ut honom, påminner, tjatar, skäller, gör till slut hans jobb själva och sen är vi supersura för det. Vilket aldrig har lett till annat resultat än evighetslånga konflikter. Nu tänker jag prova vad som händer om hans passivitet får konsekvenser. Bara för honom. Jag blir inte sur, men jag tar inte heller ansvar för hans del av situationen. Han blir utan middag om han inte kommer när vi sätter oss och äter, för det är avdukat och bortplockat sen. Eller som i julas, hans grejor ligger kvar på landet helt enkelt.

Ännu vet jag inte vad det här förhållningssättet får för effekter. Det förändrar kanske ingenting. Men prova kan man ju göra.

Sen har jag haft en lång diskussion med honom om vad det brukar vara för företeelser som gör att andra föräldrar ger upp och låter sina barn flytta till elevhem. Att det aldrig handlar om att de slutar älska sina barn, utan mer om att barnen inte längre tar emot sina föräldrars hjälp. Och det visar sig ofta som att barnet vänder på dygnet. För det har jag läst om. Så närhan slutar sova på nätterna blir jag rädd. Livrädd för att vi inte ska klara av att ha AC/DC-pojken hemma längre.

Förra helgen vet jag inte vad som hände. Min unge somnade före nio på fredagskvällen. Sen vaknade han på morgonen på ett strålande humör. Lycklig över att vara den som klev upp först och helt övertygad om att han skulle håva in massor av kärlek och beröm, beslutade han sig för att fira sin morgon med att bjuda mamman på frukost på sängen. Vilken raring va?

Efter en vansinnigt stressig arbetsvecka uppvaktade han lilla mamma med ägg och fina mackor klockan sex på lördagsmorgonen!! Och vad gjorde jag? Körde honom bryskt på dörren, naturligtvis. Inte fick han stjäla min efterlängtade sovmorgon. 

Stackars AC/DC-pojken, allt han gör blir fel. Fast han anstränger sig så himla mycket. Jag borde kanske ha berömt honom lite i efterhand kanske...


två kommentarer

Mmm, kanske det!!! Fast jag vet ju att du inte gillar sängfrukost.
syster stor () (Webbadress) - 30 01 10 - 11:53

Beröm nu; det är väl inte för sent? =)
linxx - 30 01 10 - 15:14


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump