mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

steph (Text 41-49 om AC/…): Hur jag fick min ex-man t…
Nora (Text 41-49 om AC/…): Jag vill dela mitt vittne…
Babro (Text 41-49 om AC/…): Hälsningar till alla som …
Ann (Text 41-49 om AC/…): Uppdelning eller skilsmäs…
viagra (216. Problempille…): www.cheaapviagraon…
viagra (214. Börja träna …): www.cheaapviagraon…
come (220. Hemma igen.): Thai men don’t need viagr…
come (213. mera sportlo…): Thai men don’t need viagr…
purchase (212. Snabba beslu…): viagralionline.com/ , fo…
cassetta (Text 41-49 om AC/…): WOW!! Det här är den mest…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 206. Skolundringar | Home | 76. Ha, ha, ha »

207. Hurra för Sparrismajjen

16 12 09 - 23:00

Jag skulle göra ett journalistjobb på skolan där mina vuxna barn gick en gång i tiden. Först gick jag in på expeditionen för att meddela att jag var där. Ifall någon skulle undra vad det var för tant som sprang omkring i korridorerna med en kamera den dagen. Väl inne på expeditionen såg jag ett bekant namn på en dörr och insåg att Sparris-systerns gamla mellanstadiemajje faktiskt är biträdande rektor nuförtiden. Jag fick en sån oerhörd lust att knacka på och prata lite med honom.

- Jag känner igen dig. Har vi bokat ett möte i dag, eller? sa han när jag stod i dörren.

Sen satt vi och pratade länge. Om hur skolan har förändrats. Hur allting blivit mycket hårdare, på ganska kort tid. Sparris är tolv år äldre än sin lillebror, hennes mellanstadielärare var kanske femton år äldre än hans, men människosynen... det känns som om det är fjorton generationer emellan dem.

- Jag har aldrig tänkt i de banorna, att man kan bli av med elever, sa Sparrismajjen. Man fick en klass och i den klassen fanns det olika barn. De barn man fick skulle man ansvara för. Svårare var det inte. Ibland var det barn som behövde mer, och då handskades man med det helt enkelt.

Sparris hade ingen diagnos. Hon var ett annorlunda barn, det visste vi och anpassade oss efter. Ovanligt känslig för oväntade saker. Ovanligt klipsk, ovanligt klumpig och en massa andra saker som man kan sätta o framför. Lågstadiet var en jobbig tid för henne. Hon var så säker på att hennes fröken inte tyckte om henne till exempel. Det var inte sant, men ingen kunde övertyga henne. Och hon lyckades inte skaffa sig nån kompis direkt heller i sin lågstadieklass. Så när det var dags för mellanstadiet började jag se mig omkring efter en annan klass åt henne.

Det fanns en skola till där vi bodde då. Skolan där man hamnade i högstadiet. Där undervisade en manlig lärare som hade så himla gott rykte. Och eftersom vi bodde precis mitt emellan skolorna fick jag lov att flytta Sparris så att hon kunde gå hos honom. Vi visste alltså att han var bra från början. Men varenda erfarenhet tillsammans med AC/DC-pojken har förtydligat för oss hur extraordinärt bra han faktiskt var. Vad Sparris hade som AC/DC aldrig fick. Och nu satt jag där mitt emot Sparrismajjen och hörde hans berättelse om min unge.

Till att börja med gick han fram till sin anslagstavla och tog ned ett gammalt klassfoto. Det var Sparris-syrrans klass och han pekade på henne utan att behöva söka en sekund i bilden.

- Hon var alltid så spontan, sa han med värme i rösten.

Ja, det var ju den där dåliga impulskontrollen. Det var alltså inte hennes problem utan en del av hennes tillgångar, tyckte han.

- De andra barnen hade respekt för henne, för hon var så kreativ hela tiden, berättade han vidare.

Precis så var AC/DC-pojken också. Måste göra allting på sitt eget sätt, på sina egna premisser. I sin egen takt. Hans lärare stod inte ut med det. Hennes såg att det var kreativt.

- Visst kunde jag se att hon inte var som de andra, men jag tyckte att hon var så charmig! Och som lärare sätter man ju ribban i klassen. Om jag tycker att en unge är charmig och har en kreativ personlighet, då tycker klassen det också. Då kan alla få ha sina små egenheter utan att det blir särskilt jobbigt. Men om jag ser barnets annorlundaskap som ett problem, då kommer klassen också att se sin kamrat som ett problem. Det är ju självklart.

Jag undrar jag. Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad mellan lärare? Det fanns inte i hans värld att man kunde bli av med elever. Man fick göra det bästa man kunde med det man blev tilldelad. Ett ord som exkluderad ingick inte i hans vokabulär. Numera vill man att snurrpellarna ska få en stämpel i pannan snabbt som sjutton, så att man kan peta ut dem till särskilda undervisningsgrupper och slippa se dem mera. Beror den här utvecklingen på att vi lärare har fått mycket större klasser? På att skolan har blivit så mycket hårdare? På att kommunerna sparar på elevvården? Eller håller vi på att skapa oss ett samhälle med en annan människosyn? Ett samhälle där det är tillåtet och önskvärt att dela upp barnen så att eliten får vara ostörd och puckona håller sig i soprummen.


inga kommentarer

  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump