mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 205. Utvecklingsinfo.… | Home | 206. Skolundringar »

75. Specialpedagogkonferens

07 12 09 - 19:29 Den här veckan har jag varit på konferens. Specialpedagogkonferens. Vansinnigt intressant. Tvåhundra specialpedagoger, psykologer och speciallärare satt i två dagar och lyssnade på sju föreläsare. Sju kvinnor som har forskat och berättade om vad de kommit fram till. Det handlade om allt från dyslexi till vad som händer i hjärnan när man lär sig, rent biologiskt. De pratade om att barn med ADHD oftare är mobbare än andra barn. Och att de oerhört mycket oftare blir mobbade. De berättade om att bokstavsbarnen visst kan lära sig klockan, om än lite senare än andra barn. Men det betyder inte att de förstår tid! Att de kan använda klockan.

Kort sagt, det förelästes bara om saker som vi föräldrar i alfabetslandet skulle behöva veta. Som vi vet, men behöver bli påminda om i alla fall. Hela första dagen satt jag och grät. Inte oavbrutet, mer skvättvis, men vad de än pratade om så handlade det om mig. Om AC/DC-pojken och mig och våran långa kamp mot skolan och inkompetensen. Och allt de sa, forskarna, var sanningar som står på pojkens sida. All kritik var riktad mot lärarna. Som inte var där. Specialisterna var där, specialpedagogerna. De nickade och höll med. Snörpte på munnen och såg väldigt allvarliga ut.

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om hur bekräftad jag kände mig, hur skönt det vara att höra forskare säga att jag hade rätt. Då, för länge sedan. Men jag nöjer mig med att berätta för er att ni också har rätt. Det vi känner på oss, vet och fattar, när vi kämpar mot skolans alla korkade beslut och åtgärder, det finns forskning på att det är rätt.

Det jag vill berätta särskilt om är forskaren som stack ut, Anna-Lena Ljusberg. Hon som pratade om exkludering. Om att det är fel, fel, fel att skicka bort bokstavsbarnen. Att skapa soprumsklasser där man kan bli av med problemen. Puckogrupper. Det räcker inte med att kalla det för Lilla klassen, eller ens Bullerbyn, är det puckoklasser i Bullerbyn, då vet alla andra barn att det är dampungarna som går där. Specialpedagogerna blev så förbannade på henne att det osade i bänkarna. Någon reste sig upp och frågade om Anna-Lena Ljusberg hade fattat vilka hon talade till. Så otänkbart var det att någon skulle kritisera dem. De var ju på konferens för att förkovra sig och bli ännu bättre, inte för att bli utmanade och ifrågasatta.

Jag såg ut över auditoriet. 197 kvinnor och tio män. Säkert två som var trettio år. Säkert 180 som var mellan 50 och 60. Finklädda damer i linne och diskreta skor. Ingen, ingen, ingen som var kapabel att jaga ifatt en rasande eller förtvivlad bokstavspojke. Det var yrkesmänniskor som har mycket liten elevkontakt, som mest handleder pedagogerna. Professionella kvinnor i dyra designerkappor och tunga silverhalsband, som förespråkar exkludering och arrangerar Bullerby-grupper över hela Sverige. De blev rasande provocerade. Ja, inte alla naturligtvis, men alldeles för många.  Anna-Lena Ljusberg gav sig emellertid inte.
- Hur många här inne jobbar i liten grupp? frågade hon när hon blev ifrågasatt.
Tre personer räckte upp handen. Tre!! För det är ju det som är problemet. De som har utbildning de träffar inte våra exkluderade dampungar. Resurserna, de åtråvärda pengarna som läggs på barnen är att de får gå i liten grupp. Sen arbetar det inte specialpedagoger i den gruppen, så dyrt får det sällan bli. Det är unga idrottskillar, folk från vikariepoolen och vanliga lärare som jobbar i Bullerbyn. Ofta tanter som jag, som har egna snurrpellar hemma och därför fattar en del om vad det handlar om. De som jobbar i AC/DC-pojkens samverkansklass är inte special-lärare, även om jag vet att de vidareutbildar sig hela tiden. De är förskollärare, mellanstadielärare och fritidspedagog. Ingen specialpedagog i närheten en gång.

Anna-Lena Ljusberg sa allt det där som jag har försökt säga. Problemet ligger inte hos våra barn. Det är skolan som äger problemet. AC/DC-barnen är som de är och det kan ingen anklaga dem för, men skolan har problem att ge dem den hjälp de har rätt till, på deras egna villkor. Istället för att ge varje lärare med bokstavsbarn i klassen, det vill säga alla lärare i hela landet som är klasslärare, de resurser som faktiskt behövs, flyttar man runt barnen. Låter lärarna och klasskamraterna bli av med dem. Sätter dem i Lilla gruppen.  
- Och grejen är, sa forskaren, att AC/DC-pojkarna föraktar barnen i puckoklassen, lika mycket som alla andra gör!
Ett förakt som helt omöjliggör den klasskänsla och samhörighetskultur som alla andra skolklasser har. Som brukar leda till klassresor, avslutningsbaler och återträffar. Ett självförakt som blir en identitet. Jag är ett pucko! En identitet som kan ta ett helt liv att bli av med.
två kommentarer

Som förälder till en egen snurrpelle och anställd inom barnomsorgen kan jag bara hålla med!
Jag har reagerat ett antal gånger på hur personal i förskola och skola tar sig an de så kallade problembarnen. Många gånger finns det en diagnos, andra gånger handlar det om misstankar på hur det snurrar runt hos de här barnen men kunskapen om HUR de ska närma sig barnen finns inte! Vi har fått gå på några föreläsningar om olika diagnoser och de brukar för min del ofta vara igenkännande och fungerar som en påminnelse om hur mitt barn fungerar. Men personalen inom förskola/skola behöver inte den kunskapen lika mycket som de behöver veta hur de ska jobba med dem för att livet för de här barnen ska bli enklare!
De kan fundera över eventuella diagnoser men sitter sedan som frågetecken när det kommer till den dagliga kontakten med barnet.
Hur många gånger har jag inte förvånats över sonens lärare som tycker att de jobbar som man ska med en adhd-diagnos i klassen. Eller över hur många lärare "glömmer" bort diagnosen och drar hela klassen över en kam vilket ofta leder till kaos i min snurrpelles hjärna.
Jag hade gärna sett att en stor del av de som dagligen har kontakt med de här barnen hade fått gå på en sådan konferens, det är kunskap som saknas!
Annapanna - 08 12 09 - 09:52

Vill bara bekräfta att jag har läst. Tycker det är sorgligt om det är den allmänna inställningen hos specialpedagoger. De om några borde väl veta hur man borde och ska jobba med våra och andra funktionshindrade barn.

Själv har vi haft tur att möta en duktig specialpedagog, som inte ser så mycket till diagnoserna utan till de svårigheter barnen behöver hjälp med och hittar lösningar för att få det att fungera. Och då är det min lilleman utan diagnos som får den hjälpen.
Fredetta - 10 12 09 - 07:48


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump