mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 200. Besviken mamma | Home | Ursäkta att jag inte … »

201. Godis eller bus

02 11 09 - 18:33

Du som har lyssnat på mig under min tid här på bloggen, och deltagit i mitt skriftliga samtal med världen, du vet att jag är dubbel till ganska mycket numera. När jag var ung hörde jag alltid till de tvärsäkra. Jag visste exakt vad som var rätt och vad som var fel, vilket som var gott och vilket som var ont. Och jag hade utmärkta lösningar på de flesta tänkbara problem. Men allteftersom åren har gått har jag blivit mer och mer tveksam till nästan allting. Med livserfarenheten i hjärtat kan fel plötsligt vara nästan rätt och gott gränsa till ondska. Det låter inte klokt, men det är i stort sett sant.

Nu är jag väldigt tveksam till halloween. På 80-talet hade jag nog dömt ut det rakt av. Kommersiellt trams, kulturimperialism från USA! Lätt som en plätt. Men det är väl lite kul att få tillgång till andra traditioner än våra egna? Halloween kommer ju från Irland och är en keltisk tradition. Väl?

Det är inte mer än runt hundra år sedan vi importerade tomten, från nån annans kulturhistoria och sedvänjor. Han är ju också på ont och gott. En vänlig farbror som vill att barnen ska vara snälla och sedan gynnar kommersen så att åskan går och det smäller i kassakistorna. Honom vill jag inte bli av med. Och hur kan det skada att barna får leka lite, klä ut sig och spöka, när vi ändå har alla-helgona-helg? Det är väl bara lite roligt? Man måste ju inte köpa pumpor och spindelkonfetti om man inte absolut vill.

Jag närmar mig nog beslutet att halloween är ganska ok. Det är mest godiset jag har svårt för, faktiskt. Jag klädde ut mig och var påskkärring med de andra barnen när jag var liten. Men jag gillade det aldrig. Tyckte det var läskigt att ringa på dörren hos folk jag inte kände. Det var inte värt godiset man fick. Dessutom tog de stora barnen alltid det mesta av snasket, och alla femöringar. Vi som var minst fick nån seg liten råtta och tantkarameller som ingen gillade, engelsk konfekt och sånt. Det uppvägde inte obehaget att stå längst fram i barnskocken och tigga av nån gammal okänd farbror som såg sur ut och stängde dörren ilsket. Som du förstår följde jag inte med på påskkärringäventyr särskilt många gånger.

I Dalsland ger man bort godis istället. Utklädda barn drar runt i gårdarna, smyger upp ytterdörren och slänger in påsar med godis i köket. Det gäller att inte avslöja sig och inte synas. Ingen ska veta vem det var som kastade godis. Och sen när man kommer hem så ligger det en massa godis och väntar på en. Den traditionen skulle ha passat mig mycket bättre, faktiskt. Så långt bort från tiggeri som man kan komma. Och är barnet inte så himla förslaget så har föräldrarna världens möjlighet att tillverka godispåsar själva. Och fylla upp, så att alla barn når upp till samma normalnivå när det gäller mängden godsaker. Tänk vad bra.

Bor man i ett barnrikt radhusområde som jag gör, så gäller det att ha en skål full av godisammunition i hallen två gånger om året numera, alltså. Det räcker inte med skärtorsdagen, nu ska det vara halloween också. Förra året laddade jag med dödskallar och benknotor i en jätteskål. Då kom det inga ungar. Det spöregnade. I år hade jag en liten skål med några kolor. Då kom det ungar i en aldrig sinande ström. Utklädda, väldigt korta människor som vill att man ska välja bus eller godis. Fast man kan inte välja bus. Det är inga barn som är fantasifulla nog att hitta på några kreativa bus. Traditionen är för ny. Så vi vuxna är tvugna att tillhandahålla snask. När kolorna tog slut sa jag att jag inte hade nåt mer godis.
- Det går bra med pengar också, sa det förslagna barnet kaxigt.
- Jaha, tar du kontokort? hade jag ju velat svara, men det gjorde jag naturligtvis inte.
Men han fick inga pengar heller, faktiskt. Han fick ett äpple, som han besviket stoppade i fickan. Jag var rätt sur för att alla barn måste ta en näve godis numera. Så att ammunitionen inte räcker. Jag tycker de borde nöja sig med en enda kola var. Det är inte klädsamt att tigga och samtidigt vara girig. Jag gillar inte det. Bortskämda barn.

En granne till mig delade bara ut frukt. Det var inte populärt. En annan granne är tandsköterska, hon gav varje barn en tandborste och en liten, liten tandkrämstub. Det var verkligen inte populärt.

Nu funderar jag på om jag inte ska spara på kolapapper framöver. Godispapper som jag slår in små träbitar och kanske småsten i, nästa halloween. Så kan de ta en näve var allihopa, barna. För då är det jag som har busat.
Sen kan jag nog vara ganska säker på att de inte ringer på hos mig nån fler gång.


fem kommentarer

Ha ha surkärring. Vem var det som delade ut tandborstar? Värsta griniga gatan!
Vad jag har förstått så är det många i USA som ger kakor, helst som de har bakat själva, till barnen. Då tror jag nog att det anses räcka med en för kakor är ju lixom lite stora. Jag är övertygad om att ett ynka mariekex i alla fall är mer uppskattat en sten. Du är trots allt inte ens en person som är varken ogin eller småsnål. Stå ut mamma, you can do it.
Twisted sister - 02 11 09 - 20:48

Jag och J hade precis flyttat ihop, det måste vara typ 10 år sedan. Då ringde det på ett par större grabbar i mellanstadieåldern. J öppnade:
-Bus eller godis
-Jag har inget godis, så det får bli bus.
-Öh?
-Ja, men tjuvring på dörren eller något
sa J och stängde dörren.

På kollo var det alltid papper i de största chokladbollarna, till de giriga grabbarna som var först framme vid godisbrickan. Ibland peppar. Det är också ett tips.
syster stor () (Webbadress) - 03 11 09 - 09:07

Ha,ha...vilket underbart bus....jag håller på dig :O) Ge de små grynen lite sten att bita i...he,he...:O)
Ingela () - 05 11 09 - 14:15

HAHAHAHA! Det är RÄTT, mamma!
Lillasyster (Webbadress) - 10 11 09 - 21:33

Som den pedagogiska person jag faktiskt är lär det väl bli potatis eller morötter i dumleomslag. Jag skulle nog aldrig våga ge en näve singel till ett bortskämt litet barn.
mammann - 15 01 10 - 13:44


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump