mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 74. Ingen vill ha kla… | Home | 199. Stil eller ostil… »

198. Förlåt da

22 10 09 - 18:11

Förlåt oss våra synder, så som och vi förlåta, dem oss skyldiga äro.
Det är ju religiöst det här med förlåt. Kommer med bibeln. Syndernas förlåtelse och sånt. I min ickereligiösa familj är det ett av de vanligaste orden just nu.

- Du får ju inte äta framför datorn, tjatar jag.

- Förlåt da, säger AC/DC-pojken utan att titta upp.

Sen sitter han kvar och äter fyra mackor till.

Jag tycker det är svårt. Inte att förlåta. Jag är ganska bra på att förlåta folk. För nästan vad som helst, faktiskt. Är varken särskilt långsint eller särskilt stolt. Har ingen aning om min familj skulle hålla med mig om det här, men jag tycker att jag är bra på att dra ett streck över det gamla och låta alla få en chans till. Om jag bara har fått sura klart, så brukar jag vara nöjd sen. Däremot är jag urusel på att be om ursäkt. Kan säga förlåt till vem som helst, och mena det, men inte till mina familjemedlemmar.

Vet inte vad det beror på. Förlåt är ett ord som jag har väldigt svårt för att ta i min mun hemma. Kanske är min största svårighet att acceptera att jag kan ha fel. Jag har i princip aldrig fel, nämligen. Och det skulle inte min familj hålla med om heller.

AC/DC-pojken säger förlåt hela tiden. Och jag börjar fundera på vad det egentligen betyder. Är jag inte riktigt säker på vad det betyder för mig, så är jag ändå mer osäker på vad det betyder för honom. Om det betyder något över huvud taget. Kanske är det bara ett sätt att få tyst på en tjatig mamma.

En gång för länge sedan körde en liten pojke på Sparrissystern med sin trehjuling. Hon hade knappt lärt sig gå och föll pladask i gruset. Ont gjorde det också, så hon skrek och grät. Pojkens mamma rusade fram och högg tag i både trehjuling och unge.

- Nu gråter Sparris! Titta vad du har gjort! sa hon strängt till sin son.
- Vad säger man nu?
Ungen teg. Tittade nyfiket på en grinande babytjej och fattade nog inte riktigt sin roll i sammanhanget. Men hans mamma gav sig inte.
- Vad säger man? framhärdade hon och skakade lite på honom.
- Tack så mycket! svarade han.
Ja, han gissade förståss vad hon ville att han skulle prestera. Och han hade väl 50% chans att svara rätt. Tyvärr lyckades han inte den gången. Men jag har aldrig glömt situationen. Den har dykt upp i mitt huvud då och då under 26 år, för så länge sedan var det. Och jag vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mig till det där förlåtet.

Jovisst, jag har också lärt mina barn att säga förlåt. Det är ett socialt smörjmedel som betyder ungefär
Jag vet att jag gjorde fel, och jag ångrar det. Var inte arg på mig är du snäll.
Det är så vi människor visar strupen för varandra. Genom att erkänna och ta på oss ansvaret för det som har gått på tok. Så långt är jag med. Men de flesta barn har ingen täckning. De säger förlåt för att de har lärt sig att det förväntas av dem, inte för att de menar det. De skulle lika gärna kunna säga Tack så mycket. För det mesta.

Ta till exempel sjundeklassaren som spillde ut sitt mjölkglas i matsalen häromdagen.
- Förlåt, sa hon. Och sen gick hon.
Jag sprang efter och stoppade henne.
- Ska du bara gå nu? Finns det ingenting du måste ta hand om först? undrade jag vänligt.
- Meh! Jag sa ju förlåt!! svarade hon irriterat.
Det räckte i hennes värld. Har man sagt det magiska ordet så behöver man inte ens bry sig om att torka upp.

Men jag måste erkänna att det funkar också. Jag kan vara jättearg och ledsen på mina nära och kära. Men säger de förlåt så lägger jag omedelbart ned konflikten. Även om jag tänkte att jag skulle flytta hemifrån bara nån sekund tidigare. Det är ett nyckelord som är verksamt. Om det inte handlar om AC/DC-pojken.

Han säger förlåt precis hela tiden. Och för samma sak varenda dag. Du vet, han ljuger och jag blir arg för att han ljuger.
- Förlåt, säger han då.
Jag ber honom om något som han säger ja till, men sedan verkligen inte utför. Då blir jag jätteirriterad.
- Förlåt, kommer han med då.
Jag avslöjar honom med att ha stulit glassen, avstått från att tömma diskmaskinen, struntat i att ta bort sin sotsvarta kajal innan han gick och lade sig, så att örngottet är helt förstört.
- Förlåt, är hans standardsvar på det.
Som du förstår kan den här listan göras oändligt lång. Han får vredesutbrott. Skriker och gapar och slår i väggar och dörrar. För att jag har frågat om han har tagit hand om sin tvätt eller läst på glosorna. Då vill jag bara att han ska flytta hemifrån.
- Förlåt, säger han då.

Och nu har han sagt förlåt för mycket.
- Nej, jag tänker inte fölåta dig för det här en gång till, hörde jag pappan säga till honom för lite sedan.
Då blev jag riktigt upprörd. Om man inte tar emot hans ursäkt, då kan han mycket väl sluta att be om ursäkt. Det är ju ingen bra utveckling! Sen hörde jag mig själv säga samma sak, bara några dagar senare.
- Du har bett om ursäkt för samma sak varje dag i flera år. Det finns inget att förlåta längre. Nu är det bara förändring som gäller!
Så skulle jag ju önska att jag åtminstone hade sagt. Lite lugnt. Men det som kom ur min skrikande käft var mera likt:
- Nej, jag förlåter inte en gång till. Sluuuuuta nu!!

Det har verkligen gått inflation i hans förlåt. Det mest logiska vore att om man ber om ursäkt och menar det, ångrar vad man har gjort, då undviker man att göra samma sak nästa dag, igen. Men så fungerar inte AC/DC-pojken, och jag vet ju det. Att han har insett att han gjorde fel är verkligen ingen garanti för att han inte ska göra samma fel hundra gånger till. Kanske är han den som menar sina förlåt mest av oss alla. För jag vet ju att han inte vill vara krånglig.

Om jag ska tro på honom när han säger
- Jag älskar dig, mamma.
då måste jag kanske tro att han menar vad han säger även när det är förlåt som kommer ur hans mun. Eller?
Fast egentligen tycker jag att vi borde rata det där kristna bibelordet och säga det vi menar.
- Jag ångrar mig.
- Jag tar ansvar för att det gick på tok.
- Jag gjorde fel.
- Jag är ledsen att jag gjorde illa dig.
För jag har ju alltid varit mest förtjust i klarspråk. Och det tänker jag inte be om ursäkt för.


en kommentar

Förlåt.
AC/DC - 23 10 09 - 18:21


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump