mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 195. Äntligen | Home | 197. Jag gillar det i… »

196. Barn i butik

12 10 09 - 11:04 Jag var och veckohandlade på Willys i fredags. Lång lista på basvaror som behövde fyllas på hemma. Eftermiddagen hade hunnit fram till tresnåret och det började tätna med folk i gångarna. Skulle ha mjölig potatis att göra mos av, men kom inte fram. Det stod en guldlockig tjej med röd kjol och väldigt liten kundvagn i vägen. Hon var nån stans mellan fyra och fem, tittade mig rakt i ögonen och flyttade sig inte.
- Jag skulle behöva lite potatis, går det bra? frågade jag vänligt.
Då flyttade hon sig, med ett brett leende. Puttade sin kärra vidare till sin mamma, medan hon fortsatte att titta på tanten som pratade med henne. Tappade koncentrationen tror jag, för hon körde rakt in i mammans ben.
- Ajjj, skrek mamman. Vad gör du, Klara?
Jag hörde inte vad Klara svarade, för hon var ganska försynt och kände sig förmodligen lite dum också, när mamman skrek rakt ut sådär.
- Hur tänkte du nu? fortsatte mamman med väldigt hög röst. Hur tänkte du nu, Klara?? som om Klara kört in i henne på flit.
Och så tog hon den lilla kundvagnen och gick mot utgången. Höll Klara hårt i armen med ena handen, och barnkundvagnen i den andra handen. Medan Klara grät och spjärnade emot. Inte så högljutt , argt och vilt, mera som nån som känner sig missförstådd och ledsen.

Jag ville gå fram och erbjuda Klara att följa med mig en stund istället. Hon skulle gärna få hjälpa mig att handla. Men sånt gör man ju inte tyvärr. Klara hade säkert inte vågat gå med mig heller. Hon föredrog att tassa efter sin mamma. En mamma som skällde, och skällde, och skällde hela tiden.

Om jag ska gissa så var det en hungrig mamma. Hon hade skyndat sig från jobbet, hämtat Klara från förskolan, och nu skulle de handla helgmaten innan de åkte hem för att laga middag. Klara var hungrig och kanske lite, lite tjatig. Klaras mamma var hungrig och jätteirriterad. Så tror jag att det var.
- Jag vill ha munkar, mamma, sa Klara när hon hamnade framför doftande nybakta munkar i bröd-disken.
Det kurrade antagligen ordentligt i magen på henne. Säkert missade hon mellanmålet på dagis när mamman hämtade henne såhär strax före tre.
- Nu är du så här nära att få sätta dig i bilen, svarade Klaras mamma och måttade ungefär en halv millimeter mellan tummen och pekfingret.
- Förlåt mamma, sa Klara och såg både förtvivlad och förvirrad ut.
Hon hade ingen aning om vad hon bad om ursäkt för, det syntes. Men hon kände väl igen sin mammas arga röst och visste vad den krävde av henne.

Vart jag än vände mig i affären klev jag ihop med Klara och hennes mamma. Det tog mig en dryg halvtimme att handla, och hela den tiden fick Klara skäll. Det var ingen hejd på hur jobbig mamman tyckte att hon var. Klara gick två steg efter sin mamma med en liten, liten kundvagn med några äpplen i. Sa ingenting, gjorde ingenting, bara följde efter och såg sorgsen ut. Under ett ständigt hot om att få sitta ensam i bilen och vänta. Fast jag fick intrycket av att hon faktiskt längtade efter att få hjälpa sin mamma. Vara till nytta och ställa till rätta. Sånt som man har ingen chans i världen att ens få försöka när man är fyra år.

Och jag gick där och tänkte. På hur enkelt det kunde vara för Klaras mamma att trycka i sig en korv i entrén och stoppa ett äpple i handen på sin dotter. Hur skönt det hade varit för dem att bara sitta ner i fem minuter innan de gick in i affären, och äta nåt. För att sedan handla tillsammans i lugn och ro, och faktiskt ha trevligt under tiden. Jag tänkte på hur litet, hur försvinnande litet problemet Klara är, om man jämför med hur det var att handla med AC/DC-pojken när han var i samma ålder. Eller Sparris-systern för den delen.

Vi pratar om barn som försvann bakom mjölk-kylen, in genom dörrar som var personalens, som välte fulla kundvagnar så att juice och ägg flöt över golvet. Som alltid sprang åt andra hållet och aldrig nånsin följde efter nån förälder. Vi pratar om barn som skrek som stuckna grisar, krävandes allt godis i butiken, så att man var tvungen att lämna sin korg och gå ut på parkeringen. Barn som klättrade i hyllorna och trampade på maten. Vi pratar om barn som tog ett äpple och började tugga, inte bad försynt om en munk. Och som sedan kastade äpplet på en tjock tant. Bara för att. Vi pratar om barn som plötsligt gick fram till en gammal människa och sa:
- Om man är så ful som du, så tycker jag att man ska stanna hemma!
Så att mamman fick stå där och stammande be om ursäkt.

Klaras mamma, hon vet inte mycket om hur det är att ha ett riktigt jobbigt barn i affären. Hon borde lära sig att inte gå och handla hungrig. I alla fall inte om Klara är med, och hon också är hungrig. Tänk om jag bara hade kunnat gå fram och säga det till henne. Men så gör man ju inte.
sju kommentarer

Hade du gjort det mot mig Ann, hade jag nog skämts men fått mig en tankeställare. Och antagligen inte blivit arg, men jätteledsen.
En likadan tankeställare jag fick nu när jag läste ditt inlägg. För ibland är jag som Klaras mamma. Ibland sällan, ibland lite oftare. Tack för att du gav mig det uppvaknandet.
Linda () (Webbadress) - 12 10 09 - 12:47

Det var visst någon som hade tittat på lite för många Nanny-program.....
Varför inte åka och handla ensam innan man hämtar på dagis? Det gjorde alltid jag. Fast det är klart, jag betalade för maxtid. En timme mer eller mindre räknades inte på samma sätt som det gör nu. (Å andra sidan betalade jag också som mest drygt 4.000 kronor i månaden i dagisavgift. Fast det hör inte hit. Det är en annan diskussion.)
/Bakombrillorna
Bakombrillorna (Webbadress) - 12 10 09 - 15:55

Meh, du kan va.
twisted sister - 12 10 09 - 23:19

Joo du, twisted sister. Du som kom bort så att de fick ropa i högtalarna på OBS. Så att Syster stor var arg hela vägen hem för att ingen hade pratat om henne i högtalarna. På OBS. Du kunde också snurra till det.

Bakombrillorna, jag har fattat att de som jobbar på förskolan tycker att det är viktigt att man hämtar barnet först, och handlar sen. Man ska inte ha barnen i barnomsorgen när man är ledig, liksom. Särskilt inte nuförtiden när barngrupperna är så himla stora. Och jag kan hålla med om det, i princip. Men jag gjorde för det mesta som du, handlade på väg hem från jobbet UTAN barn. Särskilt om jag hade bråttom. För det är inget kul för barnen att hänga med en stressig morsa på ICA. Det är det verkligen inte.

Men det kan faktiskt vara rätt kul att handla med barnen också. Om man låter dem hjälpa till. Hämta saker, komma ihåg saker, packa tomater i påsen och sånt. Om man bara kan bestämma sig för att det får ta lite extra tid. Och framför allt inte är hungrig, då kan man gå där och snacka och ha riktigt trevligt.

Syster stor sa till mig att numera bjuder många affärer barnen på bananer. Mycket bra marknadsföring. Då orkar barnen vara glada, föräldrarna kan stanna lite längre i butiken. Och då handlar de ju mera också.
mammann - 13 10 09 - 17:52

Nuförtiden har i alla fall hemköp ett litet stånd med bananer eller äpplen "till barnen". Jag brukar ta en till barnet, sonen som nu är två år, och en till mig om vi är hungriga.

Det borde finnas överallt.
lalandakid () (Webbadress) - 26 10 09 - 15:26

Missade dina sista rader ser jag nu.
Men som sagt, jag brukar äta av frukten själv,
så man inte blir som Klaras mamma ;)

Det är dessutom bra att man inte är för hungrig själv så att man inte handlar saker i onödan!
lalandakid () (Webbadress) - 26 10 09 - 15:27

I think this is one of the most important info for me. And i am glad reading your article. But wanna remark on few general things, The web site style is ideal, the articles is really excellent D. Good job, cheers
Daniel () (Webbadress) - 21 03 17 - 22:37


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump