mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 72. Kanske en blomma | Home | 195. Äntligen »

73. Slippa lära sig.

07 10 09 - 13:05

Jag hjälpte till i en åtta häromdagen. Deras mentor var på kurs. Jag började med att hälsa till dem från Syster Stor. Det var nämligen hennes klass förra året. Men hon lämnade dem för att vidareutbilda sig.
- Jag ska hälsa jättemycket från henne, hon gillade verkligen er, bara så ni vet! sa jag till dem.
- Då borde vi få en belöning, blev det underliga svaret från en av grabbarna.
Jag kom av mig lite, för jag fattade inte riktigt vad han syftade på, men alla andra elever nickade bifall.
- Vad är det som ska belönas, undrade jag förståss.
- Att vi var så bra att hon gillade oss, förklarade en tjej på första bänk.
- Och hur skulle en sån belöning se ut, i så fall? fortsatte jag fråga.
- Vi borde få gå nu! blev det självklara svaret.

Jag viftade bort det hela som ett misslyckat skämt. Vilket det säkert var. Ingen av dem trodde väl att de skulle få lämna lektionen som belöning för att en lärare tyckte om dem för ett år sedan. Det faller på sin egen orimlighet. Men jag gick ändå och tänkte på det där korta replikskiftet i flera dagar efteråt. Funderade på om jag borde ha svarat dem på ett bättre sätt. Och på vad jag i så fall skulle ha sagt. Hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag inte fram till nånting vettigt alls.

I andra delar av världen får barnen inte gå i skolan. Föräldrarna har inte råd, eller arbetskraften behövs hemma, eller de är flickor helt enkelt. Gatubarn i Brasilien, tiggarbarn i Pnom Penh, flyktingbarn i Afganistan, listan kan göras lång på ungar som skulle bli överlyckliga för att få gå till en skola varje dag i tio år. En skola där materialet är gratis och man blir bjuden på lunch! Ja, det där vet ju alla. Även de svenska skolbarnen. Ändå betraktas det som en belöning att få slippa lektioner här i Sverige.

Vad beror det på? Är det skolan som borde ändra marknadsföringen av sig själv. Är det föräldrarnas inställning som det är fel på? Som ständigt kritiserar dagens skola. Är det samhället som ska omvärdera skolans uppdrag? Istället för att basunera ut i media hur dåliga vi är, hela tiden. Eller har vi helt enkelt alldeles för bortskämda barn i Sverige? Som tycker att de borde få ett bra jobb med mycket betalt, utan att anstränga sig? Söndercurlade, liksom.

Det finns dubbelmoral i skolan. Å ena sidan säger vi till ungarna att vi vill att de ska trivas. Å andra sidan kan de få kvarsittning om de kommer för sent eller bråkar för mycket. Då blir det plötsligt ett straff att vistas i samma skola som de annars ska uppskatta. Vilket är en fingervisning om hur lite vissa lärare har reflekterat över det här. Är undervisning egentligen en bestraffning som man kan bli belönad med att slippa? Tycker en del lärare också det?

Vi har skolplikt i Sverige. Plikt! Själva ordet är ett etiskt begrepp. Ett begrepp som skiljer goda människor från onda. Plikt är vad man bör göra för att man har en viss ställning i samhället, en viss ålder i det här fallet. För att man står i en viss relation till andra. Att man är barn och inte produktiv i samhället helt enkelt. Om man pratar om etik är plikten motpol till drift, böjelser, önskningar, och vilja. Översatt till elevernas nivå är plikt vad man bör göra om man är en duktig och god människa. Gör man som man vill och bara leker, då är man en dålig person. Och kontentan är rent juridiskt att barnen kan bli hämtade av polisen om föräldrarna inte låter dem gå till skolan. De ska vara där, men närvaron räcker. Längre sträcker sig inte plikten. Det finns egentligen inget krav på att de ska kunna något. Och det är inte särskilt vanligt att elever går om. Däremot händer det hela tiden att ungar går ut nian utan att kunna en bråkdel av vad de borde kunna.

I Finland finns inte begreppet skolplikt. Där talar man om skolskyldighet. Det kan tyckas vara en hårfin skillnad, men den är betydelsefull. Det är ingen etisk värdering. Samhället betalar en grundutbildning åt dig. Alla bidrar tillsammans med din skolgång, och då är det din förbannade skyldighet att genomföra den på bästa sätt! Varsågod att plugga, tills du är klar med det du har blivit bjuden på! Klarar man inte årskursen får man göra om den, nästa år. Man får hålla på tills man har gjort det man är ålagd att göra. Det räcker inte att närvara, alla är skyldiga att lära sig. På något sätt tycker jag att det känns så mycket rakare, renhårigare.

Senast i går stod jag på skolgården och pratade med en kollega om elevernas arbetsglädje på skolan.
- Men det kan ju inte vara roligt jämt, sa hon.
Jag har hört den repliken många gånger förut.
- Det ska vara lite tråkigt också, säger folk till sina elever.
Jag håller inte med. Det ska inte alls vara tråkigt i skolan. Tråkigt är inget självändamål och inte ett smack pedagogiskt.
- Allting kan inte vara roligt här i livet! påstår de vuxna.

Eleverna hänger villigt på när läraren påstår att det ska vara tråkigt. Bland dem är det förbjudet att tycka skolan är rolig, annat än i undantagsfall. Man blir omedelbart töntförklarad. En cool unge hatar plugget. Så var det när jag gick i skolan också. Fast mest minns jag hur jag trivdes. Idrotten var trist, att traggla tysk grammatik var supertråkigt, för att inte tala om när jag skulle lära mig skriva skrivstil på ryska! Fy, vad tråkigt det var. I övrigt hade jag jättekul i skolan. Men jag aktade mig för att säga det högt.

Jag påstår inte att vi lärare ska vara någon sorts underhållningsdetalj. Jag menar att det är vår plikt såväl som vår skyldighet, både som lärare och föräldrar, att motivera ungarna! Det som känns meningsfullt är också intressant.
- När sjutton ska jag använda det här? undrar de i klassrummet ibland.
Om jag inte kan ge ett bra svar på den frågan då är det väl inte så konstigt om intresset dör.

Jag kan gå till mig själv igen. Idrotten var trist, för jag gillar inte att tävla. Om min gympalärare hade gjort lektioner där jag slapp utsättas för att alltid bli sist, och istället förmedlat insikt om varför vi behöver motion och styrka. Om jag hade fått träna på ett sätt som gagnade mig, då hade jag säkert skolkat mycket mindre.

Tysk grammatik var supertråkig för jag förstod aldrig vad kasus var. Hur man ska göra för att veta vad som är dativ och vad som är ackusativ, och vad i hela friden som menas med ett starkt verb. Jag lärde mig ramsor som jag inte hade en aning om hur jag skulle använda. Det är klart att det blev tråkigt. Vi hade en tysklärare som inte kunde förmedla baskunskapen.

Och rysk skrivstil!! Ja, jag valde ryska för att jag ville lära mig att prata ryska, och så fick vi bara sitta och plita konstiga bokstäver. När vi väl hade lärt oss hela det kyrilliska alfabetet så fick vi ändå inte börja prata. Då skulle vi lära oss att skriva det på skrivstil, för att kunna anteckna snabbt. Det var så tråååååååkigt att jag gav upp och valde bort ryskan.

I alla tre fallen var det lärarens tillkortakommanden som gjorde lektionerna tråkiga. Annars hade jag roligt med engagerade lärare och skickliga pedagoger. Matten var kul, samhällskunskapen var kul, naturkunskapen var kul, engelskan var kul, skolan var kul. Det är kul att lära sig saker. Det är kul att kunna saker. Att veta vad man snackar om. Det är då man är med och snackar.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska hantera detta dilemma. Vems fel det är, att svenska barn tycker det är en belöning att slippa lära sig saker? Vad tycker du?

När mina egna barn har kommit hem och klagat på tråkiga lärare har jag alltid svarat på samma sätt.
- Hon är inte där för att roa dig.
- Det är inte hennes jobb att få eleverna att tycka om henne.
- Du behöver inte gilla dina lärare. Du ska bara ta emot kunskapen. Ta till dig det han förmedlar och göra det till ditt eget. För det är kunskapen du tar med dig genom livet, inte relationen till enskilda lärare.
- Bortse från personen och lyssna till föreläsningen!
En hopplöst svår uppgift för en fjortonåring, jag vet. Men en inställning till undervisning som jag står för och har förmedlat om och om igen. Fast inte vet jag om det har hjälpt.

Jag tycker det är ett problem att det är fult att tycka det är roligt att lära sig saker. Att det är töntigt att gilla skolan. Att det är en belöning att slippa lektioner.


åtta kommentarer

Hej Ann!

Det var bra att du bemötte eleverna när de frågade efter "belöning". Jag funderar nästan dagligen över dessa frågor och blir ibland inte klok på vilket förhållningssätt jag ska ha. En sak har jag dock kommit fram till: Tänk!

Vet inte så mycket om den finska skolan men jag tycker att "skolskyldighet" verkar vara ett begrepp som beskriver vad det handlar om. Att ge något tillbaka. Att bli en samhällsmedborgare. Talar vi därhemma om dessa saker med våra barn? Det är viktigt om "lågan ska hållas brinnande" i nio år(grundskolan).

En mycket tänkvärd text - tack för att du bjöd på detta. Vänliga hälsningar Nina Eneris
Katarina Eneris () - 07 10 09 - 17:43

Jag har också funderat mycket på de saker som du skriver om, både om kvarsittning som straff, det här med att skolan måste vara rolig, det är min skyldighet som lärare att försöka göra varje moment som vi jobbar med så roligt och meningsfullt som möjligt för mig och eleverna, att jag sedan inte alltid lyckas är en sak, men att gömma mig bako argumentet att allt ska inte vara roligt i skolan är bara en undanflykt som mina kollegor använder för att slippa anstränga sig kan jag tänka i mina mörka stunder.

Skolplikten är också något som jag har funderat mycket på, en del elever skulle kunna tillgodogöra sig undervisning mycket bättre omn de fick komma ut i arbetslivet och umgås med vuxna människor i något år innan de tvingades gå i skola. För mig var det inte förrän i gymnasiet som skolan började kännas meningsfull, och det var av en anledning, det var frivilligt, jag visste att jag hade ett val att inte vara där, men eftersom jag inte hade något annat vettigt att göra så gick jag till skolan varje dag och tyckte att det var kul och meningsfullt för det mesta. Och faktiskt framför allt att lära mig att skriva skrivstil på ryska :-) värre blev det näer jag skulle bli tvungen att lära mig den ryska grammatiken ;-(
Lis-Mari Öhlund () (Webbadress) - 07 10 09 - 18:47

Hej! Jag kom in på din blogg av slump, och jag tänkte att du kanske skulle vilja ha ett "visdomsord" från en i ungefär samma ålder (jag går i ettan på gymnasiet)?
Om det hade varit åttan, och det hade varit en engelskalektion (som jag tycker är väldigt tråkigt), så hade det lika gärna kunnat vara jag. Kanske var det sista lektionen på dagen och eleverna bara tänkte på vad de skulle göra efter skolan, eller eleven kanske helt enkelt är ointresserad av ämnet och därför inte har den minsta lust att vara på lektionen? Dessutom, många elever, inklusive jag, tycker att vikarie-lektioner blir väldigt spretiga och ofokuserade - de ville bara ha en anledning att slippa lektionen...
Eller, så ville de bryta isen med ett skämt kanske?

Idag skulle jag nog inte göra nåt sånt.
Vissa elever gillar inte skolan. De vill göra annat. De är trötta på jobbiga lärare. Ibland krävs det en extra vilja för att motivera en. Om man sitter tänker på annat är det inte så ofta man kommer in i den känslan.

Övercurlade barn? Tror inte det. Jag tror att det är något som många vuxna säger. Övercurlade barn = barn som inte bryr, barn som inte tar eget initiativ, barn som inte tar ansvar? Beror nog inte på att föräldrarna curlar för mycket. Beror kanske på föräldrar men också på att ... ja, sånna människor har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Synd för dom.

För tre veckor sen hade vi en vikarie i matte. Jag kan tycka att det är svårt att räkna matte under lektionen, så jag brukar spara arbetet och göra det hemma istället. Så under den här lektionen satt jag och pratade med min bänkkamrat. När det var fem minuter kvar av lektionen röt vikarien till.
"Antingen får du vara tyst eller så får du gå ut!"
Gick skolplikt/skolskyldighet igenom mitt huvud? Nej. Gick eventuella "frånvaro-protokoll" igenom mitt huvud? Nej. Gick idén på att sitta ute på skolgården tillsammans med mina kompisar och ha trevligt igenom mitt huvud? Ja.
"Får jag gå?" frågade jag hoppfullt.
Då började förstås alla skratta, och vikarien blev ännu surare och sa att isåfall skulle det räknas som skolk. Jag nickade och satt kvar tyst till lektionen var slut.
Jag tänkte ju inte på skolplikten. Jag är alltid tacksam för att jag får gå i skolan, och när det kommer till kritan så är nog nästan alla elever det. Bara att de glömmer det ibland. Visst tänker du också ibland, "guuh va jobbigt jobbet är!". Det gör alla. Trots att vi ska vara tacksamma att vi har ett jobb, att vi får lön, att vi inte är sjuka, att solen skiner och för alla glada minnen vi har. Klart. Men det är ofta svårt att komma ihåg det.
julia () (Webbadress) - 07 10 09 - 20:12

Att lära sig något nytt är fantastiskt. Men jag har många gånger tänkt: Om jag inte var upptagen med att gå i skolan skulle jag vilja lära mig mer om det här och det här och det här som är så intressant. När man tänker så är det väl något som är galet. Vad, det kan jag inte sätta fingret på.
tioli (Webbadress) - 07 10 09 - 21:46

Julia, jag skulle bara vilja svara dig lite. Det är kloka saker du säger, och visst vet jag vad du pratar om. Självklart känner jag också att det är jobbigt ibland. Men det är inte riktigt det jag diskuterar, utan mer grundinställningen.
Det är klart att jag vet hur det är att vara fjorton, jag minns det och jag har fyra barn som har gått igenom det, men som lärare vet jag också att det finns en grundinställning att reflektera kring. Den börjar nån stans mellan fyran och femman. Den håller i sig fram till i nian, och ibland även genom gymnasiet. Den där grundinställningen består av att eleverna är mer intresserade av när lektionen slutar än vad som egentligen händer i undervisningen. Och det är ingenting som har med vikarier att göra.

" Får vi gå nu?" är nog den vanligaste frågan man får som lärare i vissa perioder. Den och "När slutar vi?". Och jag tror verkligen att vi lärare är medskyldiga till att den där grundinställningen existerar. Precis som vi föräldrar är medskyldiga. Det tycker jag behöver diskuteras.

Jag har känt de här åttorna sedan de gick i tvåan. Jag har haft dem i drama i flera år och jag har varit med dem på olika sätt varje år. Det här blir sjunde läsåret de träffar mig. Lite mer sporadiskt än förut, kanske, men nån vikarie är jag ju inte i den bemärkelse du menar. Och det var första lektionen på en tisdag. Jag skulle prata med dem om att skriva journalistiskt. Eftersom jag ju är journalist var meningen att jag skulle bjuda dem på saker som inte står i den tråkiga svenskaboken. Men det räckte inte.

Och jag tycker inte att vi som jobbar i skolan har rätt att nöja oss med att vissa elever inte gillar skolan och är trötta på oss jobbiga lärare. Jag tycker att vi måste göra något åt det. Reflektera tills vi förstår varför det är som det är, så att vi kan förändra saker. Jag tycker att det är vårt jobb att hjälpa ungdomar att lära sig saker och utvecklas. Inte att bara se till att de är närvarande.
mammann - 07 10 09 - 22:06

Tioli, du kanske inte ser skogen för alla trän!
Jag menar, du är så precis mitt i en period av intesivt lärande att du är vidöppen för allt du skulle kunna ta in, om bara tiden räckte.
I så fall är det ju härligt. Inte galet. Härligt. Du har ett helt långt liv framför dig av kurser och utveckling.
Jag vet pensionärer som går på högskolan. Som tar kurser i sånt som de alltid velat lära sig. För att de har tid och råd och kan. Helt utan press. Sån kanske du blir, Tioli. Sån som bara aldrig slutar utvecklas!
mammann - 07 10 09 - 22:35

Det handlar inte om att skolan/lektionen ska vara rolig eller tråkig. Det handlar om att skolan/lektionen ska vara intressant och kognitivt utmanade för eleven, oavsett elevens ålder och bakgrund. En utbildad och ständigt fortbildad lärare har verktyg för detta.
April
April - 08 10 09 - 12:44

Tack så mycket svaret! Ja, det är klart att du vet bäst vad som verkligen hände, och nu när du säger så, så förstår jag ju att det var väldigt störigt gjort. Synd.
Jo, tyvärr så finns det ju många elever som har den grundattityden också (och det kan nog också dels bero på att föräldrarna också var typiska "när slutar vi?"-elever när de var unga, och att de vidareför den attityden), det är verkligen tråkigt. Men sen får man också ha i åtanke att det säkert finns många elever som är intresserade av ämnet.
Det är en väldigt svår fråga att utreda (alltså vad den beror på, osv), men jag tror verkligen inte att bara en lärare kan ändra den inställningen, tyvärr. Men genom att vara sitt bästa varje dag så tror jag åtminstone att man kan göra skillnad för någon.
Många elever uppskattar nog lektionerna, men visar inte det.
julia () (Webbadress) - 10 10 09 - 12:56


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump