mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 194. Vad lång han har… | Home | 73. Slippa lära sig. »

72. Kanske en blomma

05 10 09 - 15:38

När mina äldsta barn växte upp var vi ganska ensamma om att inte äta kött. Numera finns det hur många olika sorters kost som helst inom barnsomsorg och skola, men då var det fortfarande rätt ovanligt att inte alla barn åt samma mat.

Min unge var allergisk mot mjölk och vi vägrade stoppa i henne kött, dessutom. Hon var vegan från det hon föddes, alltså. Jag var en ung och ambitiös mamma, så jag läste en meter böcker om kost och tillväxt som jag lånade på biblioteket. Jag intervjuade folk som arbetade med antroposofisk kost och jag pratade med dietisten på närmaste sjukhus. Allt för att få till en så sammansatt och bra kost som möjligt. Men du kan ju tänka dig hur ifrågasatt jag blev. Hon som jobbade i köket på vårt dagis tyckte att jag var oansvarig och satte mitt barns hela liv på spel, eftersom jag inte tillät henne att äta korv åtminstone.

Som du vet är jag inte den som ger mig. Jag fick ungens allergiläkare att skriva ett intyg där det stod att : SysterStor Carlsson står på vegetarisk kost. Han ville stötta mig eftersom han såg att jag verkligen höll alla hennes allergier i schack. Sen fick förskolan pengar att anställa en person fem timmar i veckan för att göra vegankost till min dotter. I praktiken blev det så att pengarna betalades ut till mig och så försåg jag dagis med matlådor. Så kunde det gå till på 80-talet!

Sen när SysterStor skulle börja i skolan beslutade jag mig för att vara lite förutseende. Jag gick till husmor i skolmatsalen redan veckan innan höstterminen började. För att berätta om mitt barn och om hennes kost-situation.
- Och varför ska just din unge ha bättre mat än alla andra barn? undrade husmor bistert.
Jag lyckades hålla mig från att bli militant och besvärlig och kräva min rätt. Undrade i stället om jag kunde bidra med recept eller kanske bjuda henne på några sojakorvar så hon fick bekanta sig med de halvfabrikat som fanns. Hon muttrade och såg jättesur ut. Tog verkligen inte emot min utsträckta hand.
- Jag har utbildning. Jag kan laga vegetarisk mat, tack! var allt hon svarade.
Det fanns inga medicinska skäl till att ungen skulle ha specialkost. Jag var bara en ung mamma som ville vara speciell , och som försvårade hennes arbetssituation. För att min dotter skulle få bättre mat än alla andra barn. Så såg hon på det, och det kunde jag inte göra så mycket åt. Först.

Det hela utspelade sig 1987 och den där kvinnan hade arbetat på samma skola i 22 år. Utan att någonsin ha stött på ett vegetariskt barn. Ingen muslim heller vad jag förstår. Någon enstaka diabetiker, men knappt barn med allergier. För det var faktiskt ganska ovanligt så sent som på 80-talet. När jag gick i skolan var det obefintligt.

Jag gick i alla fall hem och instruerade SysterStor.
- Det är jätteviktigt att du tackar ordentligt för maten, sa jag till henne.
- Du ska gå in i köket och hämta din mat, och när du har ätit så går du in i köket igen och talar om att det var gott, om du tycker det. Husmor är inte van vid vegetarisk mat, så hon behöver få veta vad du gillar, så att hon vet vad hon ska laga till dig.
Och min väluppfostrade lilla dotter, hon knallade in i det stora köket och tackade för den goda maten, varenda dag.

Efter bara ett par veckor fick ungen kantarellsås, gjord på svamp som husmor varit ute och plockat i helgen. Det blev verkligen mycket bättre mat än de andra barnen fick. För husmor tyckte att det var så kul att laga lunch till den där gulliga ungen som var så tacksam och charmig och nästan alltid tyckte om maten.

I slutet på november gick vi till blomsteraffären och beställde en stor julgrupp, SysterStor och jag. Du vet, en sån där med både en hyacint och en julstjärna, några tomtar och ett stearinljus i en korg. Den fick hon ta med sig till tanterna i köket den första december, för att de skulle få ha det fint i sitt fikarum. Och de blev jätteglada. Varje jul, i de sex år SysterStor gick i den där skolan, fick köket en julgrupp. Till slut hade alla tjejer som jobbade där fått ta med sig SysterStors julblommor hem efter höst-terminens slut.

Under de just de här åren förändrades hela situationen i skolköket helt. Det tillkom flera olika sorters kost varje år. Skolan befolkades med muslimer, glutenallergiker, fler vegetarianer och allt möjligt. SysterStor var inte den enda som hämtade annan mat i köket. Hon hade bara varit den första. Och hon slutade aldrig att tala om för husmor att det var gott, när hon tyckte det.

Och jag, jag lärde mig hur mycket längre man kommer med människor genom att vara vänlig och tillmötesgående. Oändligt mycket längre än om man bara kräver sin rätt och blir förbannad på okunskapen och de gamla omoderna vanorna. Ett vänligt ord, lite bekräftelse och kanske en blomma, så blir det där som verkade så jobbigt inte alls lika besvärligt längre. Även en gammal husmor behöver få beröm ibland.

Sen blev det lite krångligt när Sparris-systern började i samma skola.
- I dag gick jag in till köket och sa att maten var god, berättade hon stolt en kväll.
- Nej, det kan du ju inte göra. Säger du att det är gott så får vi det ju igen, fräste SysterStor.
- Men jag vill ha det igen, det var jättegott, framhärdade Sparris.
- Jag kanske inte tyckte det. Du får väl kolla med mig först!!


inga kommentarer

  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump