mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 193. På keramikfronte… | Home | 194. Vad lång han har… »

71. Bästa insamlingen

28 09 09 - 09:20 Min äldsta dotter skulle börja i högstadiet. Jag tror att det måste ha varit 1993. Hon skulle lämna sin trygga gamla småskola och flytta till den stora, spännande högstadieskolan längre bort. Det var ungar från tre eller fyra småskolor som skulle samlas under samma tak och läsa alla nya, intressanta ämnen. Spanska och kemi och sånt som man inte fick på mellanstadiet. I alla fall inte på den tiden.

Just den här högstadieskolan lät sällan eleverna vara kvar i sina gamla klasser. De blandade och gav så att det kom barn från alla skolor i alla klasser. De fick välja att följa sina bästa kompisar, kanske ett par tre stycken, Men sen kom resten från alla möjliga håll och kanter. Alla skulle ha nya klasskamrater. Ny gruppdynamik.

Väldigt bra tänkt, tyckte jag. Det är många ungar som är ganska trötta på varandra när de börjar sjuan. I vårt område hade de följts åt från förskolan. Halva klassen hade varit tillsammans sedan de var i tvåårsåldern. Så det var dags för lite nya influenser.

Det var lika mycket nytt för oss föräldrar också. Vi gick på det första föräldramötet för sjuorna och det var många, många föräldrar som man inte kände igen alls. Frågan om klasskassa kom naturligtvis upp ganska omedelbart. Skulle vi ha det? Och det ville ju de flesta förståss. Mitt rykte som strumpförsäljningsvägrare hade följt mig. En mamma som jag kände igen från parallellklassen i förra skolan tittade på mig.
- Har du något förslag på hur vi ska få ihop pengar, undrade hon lite spydigt.

Sen minns jag inte hur mycket som kom ifrån mig, vi spånade ganska bra allihopa, men det blev den roligast insamling jag nånsin varit med om.

Ungarna ordnade en föräldramiddag. Och det var mycket förberedelser. Flera kvällar för både barn och lärare. Men åh vad det blev bra. En helt vanlig torsdag var det meningen att allas mammor och pappor skulle kunna komma från jobbet och gå och sätta sig direkt vid dukat bord. Man skulle få förrätt, varmrätt och efterrätt, samt kaffe och kaka i skolans matsal. Småsyskonen fick korv och lekar i en sal intill. Bara det! Barnpassning ingick. Och för detta betalade vi ett överpris förståss. Det är ju ändå föräldrarna som pytsar in kontanter i klasskassan. På det här sättet fick vi något för pengarna också.

Och våra ungar. De lärde känna varandra ordentligt på kuppen. Först planerade de hela middagen. Sedan gjorde de en fin inbjudan som de delade ut. Därefter samlade de in alla pengar. Med pengarna i kassan projekterade de själva middagen. Bestämde lönsam meny, planerade in vegetarianer och barnmat, handlade så ekonomiskt som möjligt. Sen delade de på arbetsuppgifterna. Det skulle lagas mat, dukas, passas barn, serveringspersonal behövdes, folk som diskade och städade undan efteråt. Och därutöver skulle det vara underhållning.

Jo, det blev värsta Vallmans-salonger med sång, musik och skojsiga upptåg. Allting gjorde de själva. Hur mycket som helst lärde de sig på vägen. Och vi föräldrar hade vansinnigt trevligt. Vi satt där kring borden och åt gott, gott, samtidigt som vi lärde känna varandra. Konstaterade att vi gärna skulle betala för att få komma till dukat bord efter jobbet varje torsdag. Särskilt om det var så här gemytligt.

Jag tror i och för sig inte att det hade blivit så bra om vi inte hade haft lärarna med oss. De blev eld och lågor och involverade projektet i sin undervisning direkt. Matteläraren fick dem att räkna, beräkna, göra överslag, prisjämförelser och sannolikhetskalkyler. På ganska hög nivå kunde han göra det. Eftersom det handlade om verkligheten fick han med sig alla ungarna på tåget. Så vi gjorde en pedagogisk vinst för barnen samtidigt som vi fyllde klasskassan med pengar. Pengar som vi verkligen fått valuta för själva. Bra va?
två kommentarer

Ja just det!!! Det där hade jag glömt! Det var ju riktigt kul att genomföra oxå! Jag hatade alltid de där jäkla strumporna och vad det nu var vi skulle sälja. Trots att min mamma kom med hälften av förslagen...
Scoutfröken - 28 09 09 - 09:32

Det där var ju ett kalasbra tips - det tar jag till mig och lägger i min kom-i-håg/argumentlåda!
Tack!
Fredetta - 30 09 09 - 21:54


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump