mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 69. Apropå samtal | Home | 191. Lära sig härma »

70. Om klassresor

11 09 09 - 20:26

Jag vet att jag har nämnt det förut nån gång. Men jag hittar inte var, och det börjar bli rätt mycket text att ta sig igenom här. Så med risk att någon tycker att jag upprepar mig, ger jag mig ändå in på ett ämne som jag har funderat över på sista tiden.

Det handlar om klassresor. När ska man åka på klassresa? Hur ska man åka på klassresa? Varför i hela friden ska man åka på klassresa?

Jag är mycket tveksam över den klassresetradition som har vuxit fram här i Stockholmstrakten. Har ingen aning om hur det ser ut i övriga landet, men jag hoppas sannerligen att det ser bättre ut.

Första gången jag hade klassresefunderingar var när min äldsta dotter skulle sluta trean 1990. Det  var bara en resa till ett kollo i skärgården några dagar, men jag minns att jag undrade hur hon tänkte, den där fantastiska pedagogen som hade varit fröken de första åren. Det finns ju liksom inga pedagogiska infallsvinklar på en resa som avslutar trean. Jag kom fram till att den där resan skedde för frökens skull. För att hon skulle få avsluta och ta adjö på ett behagligt sätt. Vinka av eleverna. Barnen behöver inte sånt. Det är vi vuxna som behöver ta farväl. Ungar lämnar inte nåt, de går vidare. De går till, inte ifrån. I det här fallet till fyran, till mellanstadiet, till en mycket mer spännande tillvaro. Och då är det inte ens vemodigt att lämna en gammal fröken, där man ändå tycker att hon hör hemma.

Andra gången jag fick riktiga klassresetvivel var när samma unge skulle samla pengar till klasskassan i mellanstadiet. Det skulle säljas tubsockar, och schampo, och små, märkliga plastlock till läskburkar. Jag hade en blyg, tillbakadragen unge som inte skulle kunna sälja vatten i öknen. Och hon skulle alltså knacka dörr i förorten och försöka sälja tubsockar!
- Och vad är den pedagogiska vinsten med att våra elvaåringar säljer strumpor?
Frågade jag på föräldramötet där allt skulle beslutas och planeras. Men det fanns ju ingen pedagogisk tanke. Det handlade bara om att tjäna pengar.
- Min dotter får inte gå i portarna och ringa på hos främmande människor, framhärdade jag.
- Vem vet vad som skulle kunna hända! Förutom att hon skulle känna sig misslyckad och ledsen för att hon inte lyckas sälja så mycket som behövs. Och vad är lärdomen av det? Att hon minsann inte duger??
- Om ungarna inte säljer får väl ni föräldrar stödköpa! Det gör alltid jag, svarade en av mammorna.
- Men då betalar jag gärna min del direkt i så fall, så slipper jag tubsockorna och min dotter slipper leka försäljare. Om det ändå är jag som ska köpa allt hon inte lyckas sälja, försökte jag slingra mig.
- Nej, men ungarna ska väl jobba för pengarna! Det ska väl inte vara gratis i alla fall, att åka på klassresa!

De blev jättearga. De där mammorna som hade tagit på sig att beställa hem tubsockor. Vi skulle ju tjäna in pengar!! Men varför då? Varför måste barnen tjäna pengar, åt skolan?

Jag gjorde en pjäs med barnen istället. Gick in två lektioner i veckan och bjöd hela klassen på drama. Vilket var en vinst för alla. En pedagogisk vinst. Sen fick föräldrarna köpa biljetter för att se pjäsen och på så sätt kom det in pengar till klasskassan, och min unge behövde inte sälja en enda strumpjävel. Vet inte vad de tyckte om det föräldrarna, men alla kom och såg pjäsen utom tubsocksmorsorna.

Jag tycker absolut att det ska finnas en klasskassa. Det är en bra reserv när kommunerna drar ner på skolans pengar hela tiden. Där hämtar man några hundringar när ungarna har varit duktiga och man vill bjuda hela gänget på en överraskningsglass. Till exempel. Eller när man vill gå på en utställning och rektorn inte tycker att skolan har budget för inträdet. Då kan man ta från klasskassan istället. Men man får aldrig be föräldrar om pengar. Aldrig kräva att det ska samlas in. För lärarna är det förbjudet, men jag menar att man får inte begära in pengar som förälder heller. Det finns alltid folk som lever på marginalen, som inte har den där extra hundringen, och det ska de inte behöva berätta för nån annan i sitt barns klass.

Man kan säga på föräldramötet att det finns en klasskassa, bestämma vad som ska betalas till den, och lämna ut ett kontonummer. Men man kan inte tjata på dem som inte har betalat, och varenda krona är ändå allas. Så långt är jag med på att det finns klasskassa.

Men sen är det själva klassresan. Kan inte för mitt liv förstå varför ungarna ska åka på semester under skoltid! Det är lika befängt i trean som i sexan eller nian. Vill vi att våra barn ska åka på semesterresa så får väl vi föräldrar ombesörja det själva. Det har inte skolan med att göra och ska inte ske på skoltid. Det är min bestämda uppfattning! Barnen behöver inga avskedsföreställningar. De går inte från utan till. Till mellanstadiet, till högstadiet, till gymnasiet. Vidare till livet.

Det finns skolor som lägger skolresan i början av läsåret. Som en kickoff i september. Då är varenda minut av klassresan befogad. Det handlar om teambuilding, om upplevelser som man kan bygga undervisning på under hela höstterminen. Om reflektion på gemensamma erfarenheter. Får man förmånen som lärare att börja läsåret med en klassresa, och dessutom har förberett sig ordentligt, så har man oändliga pedagogiska möjligheter. Sånt gillar jag. Men de allra flesta klassresor ser inte ut så.

AC/DC-pojkens klass planerar en klassresa till våren. De ska sälja tulpaner och kolor och åka till Gotland och semestra i juni. Föräldrarna har verkligen tänkt sig att barnen ska få en semesterresa i slutet av vårterminen. En av papporna på föräldramötet hade en jättepedagogisk föredragning för oss andra om Gotska Sandön. Dit ville han skicka ungarna, för där kunde man lära sig saker. Toppen, tänkte jag. Men sen blev han enhälligt nedröstad.
- Det där kommer inte ungarna att gilla över huvud taget, var det allmänna omdömet.
Och jag fattar inte. Varför, varför i hela friden man ska slösa bort en fantastisk möjlighet till lärande, för att barnen ska semestra tillsammans? Det har inte jag lust att betala i alla fall. Lika lite som jag har lust att låta mina ungar leka försäljare. En klassresa ska ha klara pedagogiska syften, annars kan det vara.

En annan gång ska jag berätta för dig om den bästa klasskasseinsamlingen jag har varit med om. Men det är ett inlägg för sig.


sex kommentarer

Bra rutet, jag håller helt med dig! Klassresor som avslutning är helt bortkastat, dessutom får det faktiskt inte kosta pengar att gå i skolan. Däremot har jag fina erfarenheter av att göra en övernattning eller hajk i början eller eller mitten av ett läsår. Det behöver inte alls vara långt borta, däremot så pass "oländigt till" att eleverna inte frestas att sticka iväg därifrån eller att locka dit utomstående kompisar, framför allt när det gäller högstadiet. Meningen är ju att man ska umgås med och lära känna sin klass vid klassreseaktiviteter och inte att man ska ha semester eller sticka ut på äventyr i samma smågrupper som umgås i vanliga fall också. Sådana övernattningsäventyr brukar inte heller kosta mer pengar än matsäck för ett dygn och ev. några tior per elev för lokalhyra, ett församlingshem, kvartersgård eller en idrottsförenings klubblokal brukar ha överkomlig eller förhandlingsbar lokalhyra. Har man då en liten klasskassa så behöver det ju inte ens kosta det. I min senaste klass gjorde en sådan övernattning i början av vårterminen i åk 8 underverk för stämningen och sammanhållningen i klassen och det höll i sig under resten av högstadiet.
Lisse () (Webbadress) - 11 09 09 - 21:48

Att vara mamma till en kille med förmodad bokstavskombination kan ge många nya synvinklar. Mitt underbarn vägrar i sten att åka på musikläger nästa vecka. Jag frågade varför. Han svarade: För att de var taskiga förra gången och jag vill inte vara med om det igen. Jag sa ok. Du slipper, men du berättar för fröken varför. Han slipper.

Men scoutlägret ser han fram emot. Där är ingen taskig. Och inga krav ställs på att engagera sig för att de ska få åka. Modigt Ann att ta upp för vems skull man genomför klassresorna. Tack.
Linda () (Webbadress) - 11 09 09 - 23:28

Skolresor i början av terminen eller mitt i terminen är fantastiskt bra. Man kan få ut i princip hur mycket som helst av dem. Både som lärare, elev och förälder. De leder till nånting, har ett syfte i bästa fall. Och jag förespråkar dem varmt. Hoppas att ingen har missförstått mig där.

Och scoutläger är jättebra. AC/DC-pojken har baserat de sista tre årens växande på sina scoutläger. De har lagt grunden för allting annat. Scouterna, den sista bastionen i samhället där alla gills, alla får vara med och alla duger. Till och med kungen...

Det mest spännande är att i scouterna har ingen lön. Alla är volontärer. Alla är ideella. Alla är ledare för att de gillar scouting och tror på vad de gör. Learning by doing. Tack gode Gud för att det finns scouter!!
mammann - 12 09 09 - 00:18

Jag kan inte annat än att nicka och hålla med. Jag minns själv med fasa de förbaskade 21-lotterna vi skulle sälja som barn, operation dagsverke där man skulle tvätta fönster hos främlingar. Vi åkte till Åre i 6:an och Gotland i 9:an och jag kan inte påstå att de gav några bestående intryck - tyckte mest att det var jobbigt att behöva umgås med klasskamrater som man egentligen inte hade så mycket gemensamt med.

Nu är det på tapeten att kanske ha en klasskassa till lillemans klass och börja samla till en klassresa...jag sa direkt ifrån att jag kommer inte gå med på att sälja lotter eller sånt. Barnen får gärna fixa fika på skolevenemang och dra in pengar den vägen eller anordna loppis men där går gränsen. Ska nog knycka några av din argument i inlägget för ev framtida diskussioner...
Fredetta - 12 09 09 - 21:03

Har ni prövat att sälja lågenergilampor genom klasskistan.se

Det är jätte lätt och man tjänar pengar till föreningen.
gurkan - 18 11 10 - 13:28

Det är så frustrerande när de inte tänker igenom det hela, och låter blyga ungdomar sälja saker och ting! Bättre då att de blyga får bidra med något annat de är bra på.
Pengar till laget () (Webbadress) - 08 11 12 - 18:14


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump