mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 190. Skogspromenad | Home | 70. Om klassresor »

69. Apropå samtal

09 09 09 - 14:38 I går var jag på föräldramöte. Det är inte ofta det händer nu när mina barn börjar bli stora. Kanske var det ett av livets sista föräldramöten. Som förälder alltså. Eftersom AC/DC-pojken går så mycket i 9c nu, gick jag på deras möte. Han är ju inte ny i den klassen, han har slussats ut ämne för ämne i flera års tid. Men jag är en helt ny förälder. Fast jag kände mig verkligen inte särskilt ny i sammanhanget.

Det är snart 30 år sedan jag blev mamma, och jag har fyra barn. Det har blivit en hel del föräldramöten genom åren. Och då räknar jag bort alla möten jag har varit på som pedagog och lärare. Alla dessa föräldramöten, det är märkligt vad likadana de är. Hur lika det låter under diskussionen. Hur ointressant det till slut blir att lyssna på. Ärligt talat.

Alla som är där känner varandra sedan åratal tillbaka. Flera har haft sällskap dit och de har yngre barn som också går i samma klass. Det är samma morsa som har hållit i klasskassan i alla år. Det är samma morsa som är engagerad i klassresan och har tagit reda på alla alternativ och vet allt om prislägen och försäljning av tubsockor. Det är samma morsa som sitter med i föräldrarådet år efter år. Det är alltid lika lite farsor. Och de farsor som är där gillar att sätta punkt i diskussionerna. Tala om hur det ska vara, liksom.

De besvärliga barnens föräldrar brukar inte vara där alls. De har fullt upp ändå. Och vi som konstaterar att det är de som inte kommer, igen, vi brukar sucka och himla lite med ögonen. Och när föräldravandringen kommer på tal är det ingen som kan den helgen. Ingen skulle ställa upp som klassförälder heller, om de inte delade ut uppdraget som obligatorium i klasslisteordning. Alla vi engagerade och vettiga föräldrar sitter där och lyssnar, men det är bara tre som är beredda att hjälpa till med nåt, frivilligt.

Men sen är det ju information från skolan också. Det brukar vara väl förberett från lärarnas sida. De drar av sina punkter som står på whiteboarden med ganska stor effektivitet. Och man kan få allting uttryckt på stencil också om man vill.

9c:s lärare informerade bland annat om utvecklingssamtalen. Den här skolan tänker använda ett nytt koncept i år, nämligen. Undervisningen ställs in i två dagar. Eleverna får bedriva självstudier och lärarna sköter alla samtal på två dagar, och sen är det klart. Den informationen väckte blandade känslor bland de närvarande föräldrarna.
- Det var det dummaste jag har hört, utbrast en av mammorna.
- Inte nog med att ungarna inte får några lektioner, ska jag behöva åka fram och tillbaka från stan, mitt på dagen, bara för att få ett utvecklingssamtal!
- Ta ut en semesterdag! kommenterade en annan förälder.
Och om blickar hade kunnat döda, då hade den pappan avlidit ögonblickligen.

Jag har ju varit med några år, så jag har erfarenheter av alla möjliga former av utvecklingssamtal. Från den tiden då de låg på kvällarna och alla lärare fick offra sitt familjeliv i ett par veckor varje termin för att föräldrarna inte skulle behöva gå tidigare från jobbet. Det fanns folk som avböjde varje erbjuden tid och tvingade en att sitta kvar i personalrummet och vänta fram till halvniotiden innan de behagade dyka upp.

Sen blev det allmän policy att samtalen skulle rymmas inom vanlig arbetstid. Då försvann lärarnas morgnar istället. Föräldrarna ville komma innan de gick till jobbet. För deras jobb har  alltid mycket mindre flexibla tidsramar än lärarnas jobb.

Många lärare jag känner lägger sina samtal under samma vecka, och kanske under en reserv-vecka efteråt. De låter föräldrarna välja mellan olika tidsalternativ så att det ska bli så lite obekvämt som möjligt för alla. Och sen är de nästan okontaktbara för alla andra under de där veckorna. De har nästan ingen tid att planera, de har inga marginaler för oförutsedda händelser och de är helt utpumpade. För det är ingen barnlek att ha samtal med föräldrarna till 30 tonåringar. Vara påläst, ha underlag, presentera material, ha samlat in information från alla andra lärare, uppmuntra, tala klarspråk, varna, lyfta, svara på konstiga frågor och dessutom vara personlig, avslappnad och låta som om varje enskild unge är den viktigaste man har.

Den där veckan har dessutom en tendens att ligga precis i anslutning till att det ska sättas betyg. Inte bara på de elever man är mentor för, utan också på alla andra elever man undervisar. Och då går det knappt för familjen att tilltala en, man går omkring som i en bubbla, helt uppslukad av jobbet. Med dånande huvudvärk och bruten rygg.

På lågstadiet vet jag att de har gjort sådär i flera år, på många olika skolor här omkring. Tagit alla möten på två dagar, låtit fritids ta hand om ungarna och bara koncentrerat sig på samtalen. De yngre barnen har ofta föräldrar som jobbar lite kortare dagar, också. De kan ordna så att de kan komma mitt på dagen, om det behövs. Den organisationen är mer regel än undantag numera.

På mellanstadiet vet jag att man har försökt samma sak med goda resultat. Då har arbetslaget täckt upp för varandra så att alla har kunnat lägga ett par undervisningsfria dagar till samtal. Och på högstadiet har jag varit med om att man har tagit in vikarier för att frigöra lärarna när det är dags för utvecklings-samtal. För att det ska gå för lärarna att utföra sina arbetsuppgifter på arbetstid utan att behöva drabbas av utmattningsdepression på kuppen.

Jag är verkligen inte heller nån förälder som älskar att hjälpa till med klasskassor och föräldravandringar. Erbjuder mig aldrig frivilligt att ordna nåt extra. Tycker det är jättetråkigt. Men jag skulle aldrig drömma om att klaga på att lärarna vill ha mänskliga arbetstider. Får jag en tid till utvecklings-samtal som är obekväm så ordnar jag att jag kan komma i alla fall. Och jag förespråkar verkligen systemet när lärarna får tillfälle att koncentrera sina kvartssamtal.
två kommentarer

Haha, flera träffande tankar i ditt inlägg som vanligt. Först, håller med dig om att föräldramöten är jättetrist. Har också 4 barn och jag måste tvinga mig att sitta kvar på dessa möten.
För det andra så har mina barns högstadieskola alltid gjort så att barnen har självstudier i 2 dagar och då skall alla utv. samtalen bli gjorda. Sånt skall göras på lärarnas arbetstid.
Tack
Donna () - 09 09 09 - 18:01

Angående föräldrarmöten så har jag sett till att alltid närvara just pga att min son tidigare fått stämpeln som klassens bråkstake. Jag har väl tänkt att de andra föräldrarna minsann inte ska kunna få sitta på ett möte och snacka skit om min som och mig när jag inte är med. Har de något att säga så får de säga det inför mig.
När det gäller utvecklingssamtal så tycker jag att det är självklart att man som förälder ställer upp på den tid som passar läraren bäst. Det är ju mitt barn och det ligger ju i mitt intresse att få information om hur det går för barnet i skolan. Avsätter gärna tid för att göra det. Helt klart ska läraren inte behöva jobba på kvällstid.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 10 09 09 - 10:08


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump