mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« Svar | Home | 69. Apropå samtal »

190. Skogspromenad

07 09 09 - 21:39

När AC/DC pojken kom hem från skolan i dag så hade jag suttit och väntat på honom en lång stund.
- Släng i dej nåt snabbt, så går vi en sväng på skogen och kollar om det finns nån svamp, sa jag till honom.
Och bokstavsbarn som han är kunde han ju inte svara som mina andra barn:
- Javisst!
Eller:
- Ja, jag kommer, vänta fem minuter.
Eller till och med:
- Vad mysigt!!
Nej, AC/DC-pojken säger:
- Neeej! Fan vad jobbigt. Jag kom ju just hem. Ska man aldrig få vila sig.

Jag blev naturligtvis lite besviken. Det brukar vara trevligt att gå i skogen med honom. Hade hoppats att han skulle säga:
- JaaAA!
Men jag borde veta bättre. Det är inte precis så att han har sagt JaaAA nån enda gång förut i sitt liv. Och livet med piller förändrar ju knappast personligheten på ungen. Så jag satte på mig skorna, slet åt mig en korg och öppnade dörren för att gå ut en stund på egen hand. Då kom han farande i trappan.
- Är du sur nu? Blev du arg på mig?
- Nej, men besviken.
- Det är tråkigt att plocka svamp.
- Det är tråkigt att du alltid säger nej. Jag ville bara vara med dej en stund.
- Vänta jag kommer, sa han då. Precis som jag ville att han skulle säga.

Fem minuter senare plockade vi svamp. Vi bor precis intill sjumilaskogen och korgen brukar vara halvfull innan man har gått 200 meter. Och idag hade vi tur. 63 blodriskor ner i korgen innan vi ens kommit in i skogen. Min pojke satt skräddare på ängen och rensade riskor som jag plockade och la i en hög framför honom.

Sen gick vi omkring, en timme ungefär. Hittade champinjoner, hittade fnöskesvampar, träffade grodor. Pojken plockade en tordyvel också. Och lite blåbär. Sen satt han under hasselbuskarna och plockade svart trumpetsvamp tills korgen nästan fick råge.
- Jag börjar bli trött, sa jag när vi knallade vidare, vill du ta korgen en stund?
- Nej, det vill jag inte. Jag vill verkligen inte det, svarade min store starke unge.
Sen tog han korgen och bar den nästan ända hem. Den var jättetung.

Vi satte oss och vilade en stund i solen nere vid sjön. Jag rensade svamp, och AC/DC-pojken tillverkade en liten armé av kott-soldater. De var jättefina, men tyvärr hade jag ingen kamera med mig. Så jag kan inte visa dem för dig. Vi hoppades att nån dagisgrupp får syn på dem i morgon, där de står på en liten rad längst stigen. De skulle kunna roa små korta barn en lång stund, de där kottgubbarna.

Medan han satt där och tillverkade ansiktsuttryck och näsor på sina kottar, så pratade vi. Det är lätt att prata i skogen. Man tittar inte varandra i ögonen utan var och en pysslar med sitt. Går omkring lite, vilar i nuet. Hackspetten avbryter en stund under de susande tallarna. Då kan han berätta om sitt liv. Och jag får till och med fråga saker. Det är som om samtalet får bättre plats i skogen, än i köket hemma.

Så nu har jag fått veta en del om 9c. Det är en bra klass tycker AC/DC-pojken. Några har gått tillsammans sedan dagis, några fler har gått sen sexårs. Det är bara en kille, förutom AC/DC som är ny i klassen. Och man kan jobba med alla i 9c. Det är inga som reser sig och går när han kommer i matsalen, som de gjorde i hans förra stora klass. Ingen som tycker att han är dum i huvudet. Han hör till dem, helt enkelt. Och han har ett eget sammanhang. Ett litet gäng som han hänger med.
- Det är visserligen nördarna, men de är justa!
Sen fick jag till och med veta vad de heter, killarna som han hänger med. Och jag älskar de där justa nördarna så att det värker i bröstet. Fast jag aldrig har träffat dem.

När vi gick hem pratade han jättemycket om hur smått allting är i skogen, numera. Den enorma, spännande rotvältan, som plötsligt bara är en liten rotklump som sticker upp. Den jättestora stenen, som når honom till knäna. Han gick där och reflekterade över sin tillväxt genom att jämföra sig med skogen. Och jag älskade att gå där bakom honom och lyssna. Älskar skogen. Älskar min pojke i skogen.

Sen när pappan kom hem, då lät det annorlunda.
- Hon tvingade mej att gå i skogen! rapporterade han upprört.
- Jag har inte haft nån fritid över huvud taget i dag, för jag blev tvungen att plocka djävla svamp, som jag fan inte tänker äta. Jag hatar svamp.
Men pappan gjorde en snygg svamp-paj med ost, och AC/DC-pojken tog två stora bitar.


sju kommentarer

Det värmer att höra att han får känna att han passar in.
Linda (Webbadress) - 07 09 09 - 22:01

Hej!
Läser din blogg ibland men har aldrig kommenterat men idag måste jag...
Så SKÖN!! han är din AC/DC kille, mycket kärlek bor i det hjärtat :)
Ingela () - 07 09 09 - 22:43

En hjärtevärmande läsning! Kul att AC/DC trivs i klassen och känner sig delaktig och härligt att du får se vem han verkligen är, mellan varven och tonårsfasonerna.
Fredetta - 08 09 09 - 07:52

Jag känner lukten av skog och svamp, ser din tonårsson framför mig där han går och ni pratar.
Vilket härligt inlägg!
lalandakid () (Webbadress) - 08 09 09 - 09:43

Vilket underbart inlägg! Blir så glad! Otroligt skönt att AC/DC fått kompisar. I mina ögon är "nördar" de verkligt coola grabbarna som inte döljer sig bakom en tuff fasad bara för att passa in. :-)
Ann-Sofie () (Webbadress) - 08 09 09 - 09:46

Joo faktiskt mamma så hade jag mobilen ute i skogen, så det finns bilder på kottfolket :P
AC/DC Pojken - 08 09 09 - 14:27

I bilen börjar min kille också prata, samma sak där. Han sitter bakom och kan snacka när andan faller på. Plötsligt kan han berätta hur han mår och tänker. Underbara stunder.
Perlen () - 09 09 09 - 09:29


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump