mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

generic (120. Annorlunda): What is viagraferx.com/ ,…
generic (122. Hälsning frå…): What is viagraferx.com/ ,…
pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 188. Skolstart | Home | 68. Beröm & oberöm. »

189. Så kan det gå.

01 09 09 - 09:09 AC/DC-pojken var ensam hemma en kväll. Jag minns inte riktigt vad vi skulle göra, men ingen av oss kom hem efter jobbet eller skolan. Han skulle både laga sig en middag och klara sig själv under resten av kvällen.
- Inga problem, sa han.
Inga problem alls, trodde vi.

AC/DC-pojken hällde lite olja i stekpannan för att steka upp några korvar till makaronerna. Sen gick han på dass! Så där som han brukar göra mitt i nästan vad som helst som han ska utföra. En liten stund senare såg vår granne tvärs över gatan hur det började brinna på spisen hos oss. Vår granne är uppmärksam, och vansinnigt snabb. Och som tur var hade pojken inte låst ytterdörren. För grannen kastade sig ut, över gatan, in genom dörren och upp för trappan. Han hann faktiskt släcka elden innan AC/DC-pojken ens hade kommit ut från toaletten. Så kan det gå i bokstavslandet.

Grannen fick många varma tack från en smått chockad pojke. Och finfin keramik i julklapp. Den räddningen kommer vår unge aldrig nånsin att glömma. Inte jag heller ska jag ärligt erkänna. AC/DC-pojken hävdar att han inte hade en aning om att olja kan börja brinna. Och det är säkert sant. Men jag vet bestämt att jag har lärt honom att man inte kan lämna spisen när man lagar mat. Han gör alltid så, går ifrån det han gör. Så jag har haft tusen tillfällen då jag har förklarat att man inte kan gå därifrån när man har satt på spisen. Man måste vara koncentrerad på vad man håller på med när man gör middag. Men ungen har trott att det är sånt som jag bara säger. För att jag är en mamma och vill bestämma. För att jag ständigt uppfostrar honom. Och det försöker han ju att inte bry sig om, pubertetig som han är. Så han hade faktiskt ingen aning. Det är sant.

Föresten vet jag inte om det hade spelat så stor roll om han hade känt till att överhettad matolja börjar brinna. Det handlar om att han i sin värld av fragment som inte bildar helheter är så himla oskicklig att fokusera. Han kan inte koncentrera sig på det han gör. Aldrig. Och det är ju inte precis nån nyhet. Så han kan faktiskt inte laga mat utan att någon övervakar honom. Det förstår man när man ser hur undersidan av köksskåpen ser ut. Det är anmärkningsvärt vad några sekunders brand i en stekpanna kan ställa till med i ett kök. Du anar inte hur svart det blir. Och vi har fortfarande inte lyckats få det rent igen.

En annan kväll skulle AC/DC-pojken ta sig ett stärkande fotbad. Vi har en sån liten fotbalja som det bubblar i och den skulle han använda. Han satte den på diskbänken för att fylla den med vatten. Och sen gick han på dass, sin vana trogen. Vattnet fyllde baljan, sen fyllde det diskbänken och sen fortsatte det med att fylla köksgolvet!

När jag kom ut i köket stod pojken med en badhandduk under varje fot. Han släpade runt dem i vattnet i ett desperat försök att torka upp. Jo, man torkar med handdukar, det blir torrt då. Det är logiskt i hans värld. Att man måste vrida ur vattnet visste han däremot inte. Och det enda som hände var att han drog runt vattnet på golvet. Medan det rann längst väggen och n er på hans syster i hennes rum under köket. Det flöt in under spis och diskmaskin, ner under golvet, in i skåpen. Det är anmärkningsvärt vad några sekunders vattenkran kan ställa till med i ett kök. Du anar inte hur blött det kan bli.

Bokstavsträsket i den här familjen innebär mycket skurande, skrubbande och reparerande. Pojken lämnar den ena katastrofen efter den andra bakom sig, men han hjälper aldrig till att reda upp efteråt. Det är det hans föräldrar som gör. Och det tyngsta lasset drar hans pappa. Men det är en sabla tur att det finns LSS, för det kostar att ständigt laga huset.
tre kommentarer

Oj! Herregud! Vilken röra!
Jag har läst din blogg ett tag men aldrig hunnit/orkat kommentera men nu kände jag att jag bara var tvungen. Jag känner igen sååå mycket som du skriver, trots att våra barn har olika diagnoser och olika åldrar. Men det finns så mycket som är likadant ändå... Röran, till exempel, den röran... Allt man måste laga, fixa, anpassa... Jodå det är TUR att det finns LSS. Och jag är glad att jag bor i lägenhet med en ganska så förstående hyresvärd. För vad vår son åstadkommer skulle vi aldrig har råd med i ett hus.
Ni gör ett fantastiskt jobb och du skriver fantastiskt bra.
Kram /Elisabet
Elisabet (Webbadress) - 01 09 09 - 12:17

Jag har många gånger undrat hur föräldrarna till mina bokstavselever har råd och ork att fixa och reparera hemma, med tanke på vad en enda elev kan hinna ha sönder i en hemkunskapssal under en enda lektion med assistent. Ni bokstavsföräldrar gör ett fantastiskt jobb!
lisse () (Webbadress) - 01 09 09 - 21:35

Först och främst: Vilken tur att ni har en sådan uppmärksam granne! Hade ju kunnat sluta riktigt illa med elden.

Jag har ännu inte vågat tillåta min son att använda spisen när han är ensam hemma. Om han ska värma något så får han använda mikron. Han är precis som AC/DC, kan komma på mitt i att han t ex behöver gå på toa.

Vi har fått väldigt mycket förstört här hemma. Flera dörrar är söndersparkade, trappen (som var nymålad och fin) blev full av stora jack sedan sonen blivit arg och kastat ner tunga saker, taket i vardagsrummet är prickigt efter att sonen ruskat på en öppen flaska med drickyoughurt. Väggen i samma rum blev också förstörd med det har jag lyckats dölja med väggdekor från Ikea. Hans eget rum förstörde han samma kväll han flyttat in efter renovering. Väggarna var fint nymålade och han hade kladd på fingrarna och såg tydligen ingen annan utväg än att torka av händerna på väggen.

Listan kan göras evighetslång.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 02 09 09 - 09:13


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump