mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« Text 31-40 om AC/DC-p… | Home | Text 50-59 om AC/DC-p… »

Text 41-49 om AC/DC-pojkens liv

26 04 08 - 15:09

41. LSS utredning

Publicerad: 2007-02-27
Vi träffade läkaren på BUP förra veckan. Psykiatriker kanske han är. Ja, han gipsar ju inte barnen, direkt. Vet inte vad han sysslar med på dagarna. Vi behöver i alla fall ett läkarintyg på att vår pojke har AC/DC. Atypisk autism och ADD. Att han är annorlunda, helt enkelt.

Man måste ha ett läkarintyg för att kunna ringa till soc. och få ett LSS-beslut. Man måste också ha ett läkarintyg om man vill få vårdbidrag från försäkringskassan. Detta får man emellertid inte reda på när man får diagnosen. BUP trycker en stämpel i pannan på ens unge, men information bidrar de inte med. Undrar varför.

En jobbarkompis till mig har ett AC/DC-barn som är mycket äldre än vårt. Hon har berättat vad vi kan få hjälp med och hur vi ska gå till väga. Jag har fått långa listor med telefon-nummer och namn. Många namn på vilka av kommunens handläggare som man INTE ska prata med. Det kallas inside information!

AC/DC-pojkens pappa har ringt och ringt. Det är så med LSS-handläggare att de är sällan anträffbara. De har telefonsvarare med metalliska apparatröster som meddelar att de är på möte och ska komma tillbaka klockan elva. När man ringer elva så kommer de tillbaka klockan ett, efter lunchen. När man ringer klockan ett har de gått på kurs och väntas åter nästa vecka. Så pappan har tillbringat många timmar med telefonluren i handen.

Han har träffat LSS-handläggare också. Det var två bistra damer som antecknade och nickade och inte sa nåt eller lovade nåt. Förståss. De ska göra hembesök hos oss först och göra sig en bild av vad vår pojke behöver för hjälp.

LSS står för Lagen om Stöd och Service, för vissa funktionshindrade. Målet med lagen ska vara att "den enskilde får möjlighet att leva som andra". Personer med autism eller autismliknande tillstånd har rätt till det här stödet om LSS-handläggarna anser att de har behov som inte kan tillgodoses på annat sätt.

Anledningen till att vi ger oss in i det här är att AC/DC-pojken behöver få göra något i sommar. Jag brukar vara med honom på landet på somrarna. Varje sommar. Lugn och ro. Inte så mycket folk, inte så mycket aktiviteter. Bara lugn. Men nu är han så stor att det inte räcker. Han behöver sysselsättning. Mycket mer än vi kan erbjuda.

AC/DC-pojkens pappa har ett yrke som gör att han oftast jobbar precis hela sommaren. Och jag vill gärna försöka få sommarjobb som journalist. Har sökt hur många semestervic som helst. Men vi kan ju inte lämna AC/DC-pojken ensam. Han blir 13 i höst, men han kan inte vara ensam på dagarna. Då skulle han sitta i mörkret och titta på tv hela sommaren. Och må jättedåligt.

AC/DC-pojken idrottar inte, så han åker inte på fotbollsläger eller ridskola. Han har inga kompisar att vara med, och inga släktingar som är beredda att ta emot honom. Men det finns kolloverksamhet för barn med särskilda behov. Äventyrsläger med personal som vet vad det handlar om att vara AC/DC. Äventyrsläger som man bara kan anmäla sig till genom sin LSS-handläggare.

Jag har pratat med vår BUP-människa om detta sedan i november. Förra veckan fick vi träffa BUP-läkaren. I går fick vi alla broschyrer från kommunen. Ansökningarna skulle ha varit inne senast den 16 februari. Så det blir väl ingenting!

Tänk att få vara ifred en vecka. Jag skulle kunna jobba som en hund, men bara att komma hem på kvällen och kunna gå ut och äta med sin man. Vad härligt det skulle vara. Ta ett kvällsdopp, gå på bio. Själva. Tanka lite energi hos varandra, så att vi orkar vara AC/DC-pojkens superföräldrar en höst till.

Först lyssnade inte BUP-människan, sen fick vi inte tag på LSS-handläggaren. Sen fick vi vänta på att träffa BUP-läkaren, och vänta på att träffa LSS-handläggaren. Därefter fick vi vänta på läkarintyget och ansökningsblanketterna från kommunen. Och när vi nu skickat in blanketterna så ska vi vänta på LSS-handläggarnas utredning. De ska bedöma AC/DC-pojkens rätt till insats. Fast det är ju redan för sent.

BUP-läkaren var lång och smal. Han hade beiga manchesterbyxor, beige bomullspolo med en beige linneskjorta över, ljusbruna skor och ingen utstrålning. Han hade ett handslag som en död strömming och en röst som var mild och monoton. AC/DC-pojken svarade inte på en enda fråga han ställde.

Han skrev:
"Är beroende av föräldrarnas stöd och tillsyn, t ex vid fritids-sysselsättningar. Är även i behov av förälders deltagande i många skolaktiviteter, så som vid utflykter. --- Handikappets beständighet kan eventuellt vara livslångt, men är beroende av ej helt överblickbara utvecklingsfaktorer och organisering av yttre stimulans". Undrar om vi har nytta av det utlåtandet.

Men sen sa han att vi skulle skicka hans intyg till försäkringskassan också. Att vi skulle pröva att få bidrag i efterskott för att pappan har varit hemma med AC/DC-pojken halva hösten. Han sa nåt om att man kunde se det som en retroaktiv sjukskrivning.

Det fick han säga! Vår vanliga BUP-människa var med. Hon ifrågasatte inte honom ett ögonblick. Konstigt. (se: BUP-samtal )

dumpad @ www.dumpad.sprayblog.se

Kan ni inte kontakta de på lägren direkt och förklara situationen? Eller funkar det inte så?

42. Hjälpa till

Publicerad: 2007-03-01
När man är en stor familj med många barn så är det praktiskt om alla kan hjälpas åt. Annars blir det väldigt stor börda på föräldrarna. Mina barn har alltid varit duktiga på att hjälpa till. De tömmer diskmaskinen, dukar, går ut med soporna, torkar bord, dammsuger av, såna enkla saker.

Naturligtvis ställer vi samma krav på AC/DC-pojken. Han ska städa sitt rum, bädda sin säng, ta hand om sin tvätt, ta ut soporna, hjälpa till i största allmänhet. Och det är alltid samma konflikt.

Det finns två lägen när man ber honom om något. Antingen skriker han och skäller och ifrågasätter varför det alltid bara är han som ska hjälpa till. Det är ett enkelt läge. Då ignorerar man bara reaktionen och fortsätter att vänligt be om hjälp. Det svåra läget är när han säger ja. Och sedan inte gör det man bett om.

I går till exempel. Då fyllde en av storasystrarna år. Är man en stor familj kommer många och gratulerar. Lite grannar och familjens pensionärer dessutom. Då måste man hjälpas åt. Först ska man katastrofstäda under förmiddagen. Så att det ser trevligt ut för dem som kommer. Lyfta AC/DC-pojkens gamla strumpor ur soffan och sånt. Röja i hallen så att det finns plats för folks ytterkläder. Sen ska man handla och förbereda mat. Duka, ta fram toapapper och tända ljus. Ja, ni vet hur man håller på när gästerna ska komma.

Vi for som yra höns upp och ned för trapporna i går. AC/DC-pojkens pappa är alltid matansvarig. Han är jättebra på det. Systern hade beställt soppa och våfflor, så det höll honom sysselsatt hela eftermiddagen. Vad tror ni AC/DC-pojken gjorde? Städade sitt rum och plockade in tvätten som vi bad honom? Nejdå. Han bäddade ned sig i filtar framför tv:n.

Jag blev jätteirriterad. Fast jag vet vem han är och vad han kan och inte kan klara. Då gick han och lade sig i ett annat rum, där det finns tv, men där man kan stänga in sig och inte synas. Så gör han alltid. Och jag skäller, fast jag vet att det inte hjälper ett dugg.

Om han ska hjälpa till när alla är röriga och uppe i varv, då måste man stå bredvid honom och assistera honom. Påminna honom om vad han ska göra hela tiden. Annars klarar han det inte. Hans strategi är då att gå undan och åtminstone inte vara i vägen. Eller i alla fall att hålla sig utom synhåll så att han inte drar på sig vår irritation.

Ibland ber jag honom om för många saker.
– Ta ut soporna, plocka gympakläderna ur din ryggsäck och sen tömmer du tvättkorgen, kanske jag säger.
Då gör han inget för han kan inte komma ihåg tre saker. Det blir ERROR på hans hård-disk. Ibland tänker han göra det jag ber om, men först när han gjort klart det han håller på med. Så då hinner han glömma att jag ens bad om något. Och jag har gjort det själv för länge sedan om han händelsevis kommer ihåg igen.

Det är så svårt att hålla i huvudet att man inte ska skälla. Just när det händer. Jag blir så besviken på honom varje gång. Jag tycker att han är lat som inte vill hjälpa till. Jag tycker att han är egotrippad som inte vill hjälpa till. Jag tycker att han inte bryr sig om oss andra. Att han utnyttjar oss och är hänsynslös. När han inte vill hjälpa till.

Fast ärligt talat, jag har inte en susning om vad han vill och inte vill. Egentligen vill han nog vara jätteduktig och slå mig med häpnad, så att jag blir glad och berömmer honom. Det skulle faktiskt inte vara så konstigt om han helst av allt vill vara precis så hjälpsam och duktig som jag önskar mig. Om han vill att jag ska vara stolt över honom. Det är snarare så än att han skiter i oss andra.

Jag vet ju det. Jag känner honom. Ändå blir jag så himla arg. Ändå skäller jag och domderar. Och så känner vi oss lika misslyckade båda två. Vanliga dagar går det lite bättre. Inte bra, men bättre än när det är familjestress.

Jag vet inte hur jag ska lära mig att inte bli förbannad när han inte hjälper till. Han måste ju öva sig att ta hand om hushållet han också. Förhoppningsvis flyttar han hemifrån nån dag och då måste han klara vanliga saker. Bädda, tvätta, laga mat, diska, skura toan. Det är föräldrarnas uppgift att lära barnen klara av ett vardagsliv. Och jag är en usel pedagog.


43. Han fastnar

Publicerad: 2007-03-05
Man brukar raljera om att kvinnor har simultankapacitet, men att män kan bara göra en sak i taget. Jag vet inte om det är särskilt sant. Jag som växte upp med en ensamstående pappa har tidigt lärt mig att män har simultankapacitet. Jag tycker dessutom själv rätt illa om att bli avbruten när jag koncentrerar mig på nåt, fast jag inte är man.

Om du nån gång känt igen dig i det påståendet, då kan du nästan förstå hur det är att leva med en AC/DC-pojke. Han kan verkligen bara göra en sak i taget. Det är dessutom fara värt att han fastnar där. Om han fastnar så står tåget verkligen stilla. Rostar fast i rälsen. Stenhårt.

Jag har elever som fastnar också. Har man hittat en halv bandyklubba på rasten som nog tillhör en kille i femman, då måste man hitta den där killen. Det spelar ingen roll att rasten är slut, att glosförhöret har börjat, att åskan går och det blir jordbävning, en halv bandyklubba måste först träffa en kille i femman innan någon annan tanke kan fästa i huvudet.

Jag var ju lärare i många år innan AC/DC-pojken anlände i mitt liv, och jag brukade bli helt galen på ungar som fastnade. Hade ingen förståelse dåförtiden. Kommer speciellt ihåg Jeppe. Han kunde fastna i en rörelse också. Minns en gång när jag läste en bok i Jeppes klass, som de tyckte var jättespännande. Under ett särskilt fängslande kapitel tejpade han runt sitt ben och stols-benet medan han lyssnade. Varv efter varv. Fast i en rörelse han inte visste om, helt utan tanke. När lektionen var slut och vi skulle gå och äta, då kom han verkligen inte loss. Han var helt förbluffad, hade ingen aning om att han tejpat fast sig. Förstod inte hur det gått till. Och det tog jättelång tid att få loss honom.

Numera har jag mycket mer tålamod. Går inte heller in i diskussion med den unge som fastnat. Börjar man argumentera har man ingen chans. Jag bara säger "Släpp den tanken en stund!" Det brukar fungera mycket bättre. I regel har eleven inte ens märkt att hon har fastnat.

AC/DC-pojken fastnar ofta i en tanke. Det handlar mycket om mat. Han bestämmer kanske att vi ska äta italienskt en hel vecka. Det spelar ingen roll om ingen håller med honom, har han tänkt tanken, så ska det vara så. Och besvikelsen har inga gränser när det blir ugnspannkaka mitt i hans italienska vecka. Det handlar verkligen inte om envishet. En envis unge är en barnlek jämfört med en AC/DC-pojke som har fastnat.

Framför allt fastnar han i olika sysselsättningar. Har han ett legoprojekt så bygger han intensivt i flera månader. Kan gå upp mitt i natten och bygga. Allt lego används i projektet. Och han har ganska mycket lego. Jag har aldrig sett någon använda legobitarna på så många helt oväntade sätt, heller. Han sätter ihop dem som ingen annan kan tänka sig. Det blir konstverk. Världar. Som går att öppna. Som har nya världar inuti sig. Vi trampar på lego precis hela tiden och överallt. Det gör så ont.

Börjar han spela tv-spel så sitter han i veckor utan avbrott. Till långt in på natten, i hemlighet, under täcket. Man får vara alert för att avslöja honom. För att inte tala om när han får tag på modell-lera. Det blir så mycket att det passerar alla gränser. Det är modell-lera överallt. I sängen, intrampat i mattan, i badkaret, i tvättmaskinen, i håret, i kylskåpet, under skorna. Vi lever i en modell-lerakontaminerad vardag allihopa. Och det är så svårt att få bort från kläderna.

Just nu håller han på med WarHammer. Det är plastgubbar. Svindyra. Jag tror att de hör till nån sorts livespel. Men han är inte intresserad av att spela med dem. Han målar dem. Bygger en värld av trä att placera dem i. Tillverkar slott, skogar, byar, broar, och vatten.

Det är det första han gör på morgonen, och om man inte avbryter honom hårdhänt så äter han varken frukost eller klär på sig förrän efter många timmars målande och konstruerande. Sen tänker han WarHammer hela dagen. Gör ritningar, plockar detaljer som går att använda i soporna eller på marken. I varje sekund tjatar han om att vi ska skjutsa honom till en speciell butik där han kan köpa fler gubbar.

På keramiken tillverkar han detaljer till sin nya värld. Direkt när han kommer hem från skolan ställer han sig och sågar och limmar. Hela tiden växer det fram nytt. Mera, större. Inte förstår jag riktigt storheten i verksamheten, men jag ser ju att det blir fint. Det hjälper dock inte riktigt när jag upptäcker att han har gått upp mitt i natten för att färdigställa ett byggprojekt. Tyst, tyst, så att ingen ska märka att han inte sover.

Han kan bara inte släppa. Är han kränkt, eller missförstådd, då kan han inte släppa. Då sitter det stenhårt fast. Han ältar och ältar. Förlåta och gå vidare finns inte i hans värld. Förstå och acceptera ändå mindre. Han vill nog både förlåta och förstå om man pratar med honom och reflekterar tillsammans. Men han KAN inte släppa. Det är svårt att hjälpa honom också. Då är det lättare att fördra att han inte kan avbryta sina WarHammer byggen.

Tanken på att tömma diskmaskinen kan han däremot släppa hur snabbt som helst. Det är lika lätt som att släppa tanken på att städa sitt rum. Fast det tror jag han har gemensamt med de flesta barn.

Mikaela @ stalkamig.blogg.se
Det där kan man ju själv känna igen sig i, även om det inte blir lika intensivt för en annan. Häromnatten låg jag vaken och vred mig och lyckades inte släppa tanken på "bästa möjliga ord man kan lägga när man kör Alfapet"...

44. Empatistörning

Publicerad: 2007-03-08
I dag ringde taxichaffisen på dörren när han kom hem med AC/DC-pojken.
– Skulle bara säga att det är en djävla trevlig unge du har, sa han.
Tyvärr hade själva pojken så himla bråttom upp till sina WarHammer-gubbar att han inte hörde. Den kommentaren värmde i alla fall oss föräldrar. Vi behöver mycket sånt.

Vuxna tycker ofta att AC/DC-pojken är trevlig. Rolig att prata med. Allmänbildad. Han pratar gärna om film till exempel. Men inte hur som helst. Gärna på genrenivå. Man kan fråga honom om hans favoritregissör. Tim Burton säger han då. Man kan få höra honom jämföra Spielbergs tidiga produktion med de senare filmerna. Eller så berättar han om storheten i Ulf Malmros filmskapande. AC/DC-pojken är nämligen äkta cineast. Sånt tycker folk är kul. Man väntar sig inte den sortens allmänbildning av en strulig tolvåring som knappt kan knyta skorna.

En vän till oss har varit mycket ledsen under året. Hennes mamma fick bröstcancer. Vi har pratat mycket om det och alla har varit ganska oroliga. Man blir ju det när det är nån man gillar som blir sjuk.

I alla fall så var vi på middag hos vår vän för lite sedan och då var även hennes mamma där. Friskförklarad och superfräsh
- Vad kul att du är här, sa AC/DC-pojken. Hur är det med dig, mår du bra nu?
Han hade så mycket uppriktig värme i rösten att hon blev alldeles tårögd. Hon hade inte väntat dig den sortens omtanke från en strulig tolvåring som knappt kan umgås med sin egen familj.

Å andra sidan berättade min pappa att AC/DC-pojken nyligen gav honom en fullständig redogörelse för vilka grejor han vill ha när pappa dör. Det var väl det mesta pappa har som AC/DC-pojken paxade för redan nu. Nån enstaka grej bokade han för sin egen pappa, men varken jag eller min brorsa skulle få vara med och välja. Inte brorsans ungar heller.

Ja, min pappa har ju inga fantastiska egendomar att ärva. Lite böcker och några gamla pinaler från förr. Ett gammalt gevär och några spjut. Saker som lockar en liten kille. Så det är inte så konstigt att han är sugen på de där sakerna. Det är vad man kan vänta sig av en strulig tolvåring med bokstäver. Men min pappa bara skrattade. Han tog inte illa upp fast han fick tillbringa en halv eftermiddag med att prata om sin egen död. Han är inte vare sig sjuk eller gammal, men han unnar AC/DC-pojken ett och annat gammalt svärd.

Det är ju så att AC/DC ofta innebär att man inte riktigt fattar hur andra människor känner. En viss empati som alla vi andra upplever och använder, är liksom borta i AC/DC-världen. Men inte all empati och inte alltid. Vår pojke är både omtänksam, varm, empatisk och förskräckligt egotrippad.

45. Vernissage

Publicerad: 2007-03-09
Nu är det dags, mina vänner för
VERNISSAGE
lördag 21/4 & söndag 22/4 blir det utställning på
Mäster Olofsgården
Svartmangatan 6
ett stenkast från Stortorget i Gamla Stan i Stockholm.

Just nu pågår ett ivrigt inramande, glaserande, filande och putsande, monterande och klistrande. Så att just du ska kunna köpa dig en farlig drake, eller ett monster med jättestor mun. Tyvärr är alla de allra finaste grejorna redan i privat ägo. De allra bästa ger han alltid till sin scoutledare. Familjen står med långa näsor och dreglar.

Jag ville skriva det här med stora röda bokstäver. Med guldram och krusiduller i alla hörn. Men jag vet inte hur man gör. Det fungerar inte hur jag än klickar runt här. Så ni får känna på vibrationerna hur stora och röda bokstäverna är. Och hur glada och gyllene orden blir.

Malin @ malinakrocko.blogspot.com
Jag hade oxå kommit om jag kunnat...men du kan väl knäppa kort sen så man får titta lite på håll iaf :)
Evelyn @ lynnish.sprayblog.se/
Åh, vad skoj. Jag hoppas jag har möjlighet att komma :) Det är väl i Stockholm? Jag har bara varit till Sverige några få gånger i mitt liv, så jag känner mig helt borta!
dumpad @ www.dumpad.sprayblog.se
ååhhh vad kul!!! Jag ska genast maila pappa och fråga om han är ledig den helgen, så jag kan bo hos dem och få skjuts dit... Antar att detaljer om tider och så kommer senare?
Lovar att köpa nåt också, bara det inte är för dyrt...är ju fattig student :S =)
Annelie
Åh, vad kul, synd att jag bor så långt bort bara, hade varit så himla kul att se. Hoppas allt går bra, och att ni får en trevlig helg tillsammans, med många gäster.

46. Skyll dig själv!

Publicerad: 2007-03-10
Nu har vi gjort det igen. För vilken gång i ordningen? Vi har låtit bli att tro på AC/DC-pojken. Fast han hade rätt! Hur dålig förälder kan man bli?

Pappan var på utvecklingssamtal i veckan. Med AC/DC-pojken och den nye läraren. De pratade om hur det går i skolan, som man ska. Han har inte nått målen i ett enda ämne. Inte undra på när han har missat i stort sett hela höstterminen. Förutom att han ju faktiskt har AC/DC också.

Omdömena kan se ut så här till exempel:
Deltar gärna, men har bråttom och mycket fokus på annat. Eftersom han är okoncentrerad och allting ska gå fort, missar han moment eller uppfattar inte allt som ska göras.
Behöver mycket stöd för att kunna fullfölja arbetet på ett tillfredställande sätt.
Behöver mycket en-till-en-undervisning i en lugn miljö utan störningsmoment.
Har mycket svårt med sociala samspel och behöver hjälp att bygga upp relationer.
Behöver hjälp att kontrollera sina ilskeutbrott, att hålla fokus på det han gör för stunden.

Ingenting vi inte redan visste, alltså. Så ser hans skolgång ut. Mera lättstörd unge får man leta efter. Men även om han inte håller fokus, som läraren skriver i sitt utlåtande, så går väldigt mycket kunskap ändå in. Han är allmänbildad för sin ålder. Och att han inte skriver anteckningar i en bok behöver inte betyda att han inte har lärt sig det han skulle redovisa.

Utom i matten, där har han tydligen värsta teflonminnet. Trögstartad som tusan. De säger att han nästan måste börja om från början varje gång han har matte. Det som funkade i går är inte kvar i morgon. Då måste han lära sig samma sak igen. Stackarn! Vad kämpigt det måste vara. Inte för att han har svårt att förstå matte, för det har han inte. Men när han dessutom tycker att det är så tråkigt som han gör, tänk att behöva lära sig samma sak igen och igen och igen. Det måste vara förfärligt. Han rår ju inte för att han fungerar på det sättet. Det är inte så att han inte fattar, på flit.

Men det är det här med det sociala samspelet. Han har sagt hela tiden att de mobbar honom i skolan. Två av de andra killarna mobbar honom varenda dag. Han är jättearg på det, och han vill förståss att vi ska ringa till deras föräldrar och skälla. På samma sätt som folk har ringt och skällt på honom genom alla år. Men vi har inte trott på honom. Inte jag i alla fall. AC/DC-pojkens pappa är något mera lyhörd faktiskt. Jag har sagt att det är han som måste lära sig vara en kompis. Att han får skylla sig själv om de är dumma, för han är också dum.

Lärarna har berättat hur AC/DC-pojken själv har försatt sig i situationer där alla blir arga på honom. De har berättat hur han ska bestämma och domdera tills de tre klasskamraterna blir tokiga. De har gett oss bilden av att AC/DC-pojken själv skapar konflikterna omkring sig. Att han får skylla sig själv när det blir tjafsigt. Och vi vet ju, han gör så hemma också, så vi har trott på lärarna. Inte brytt oss om att tänka tanken att det både kan vara som det brukar och att de andra killarna är extra elaka.

Vår pojke har alltid varit mobbad. Jag minns en gång när jag hämtade honom på dagis. Han var nog i treårsåldern ungefär. När jag kom i grinden såg jag hur han sprang för livet, vettskrämd, med tio skrattande, stora killar efter sig. De kom ifatt honom lagom långt från fröknarna, där de inte syntes längre. Där fällde de honom och började sparka grus på honom, precis när jag kom fram.

Det var en ren slump att jag upptäckte det. Att jag kunde rädda honom. Förskollärarna hade ingen susning om situationen. De tog tag i det efter bästa förmåga, men det enda jag någonsin såg av resultatet var att en mamma kom fram till mig i kapprummet och sa att hon tyckte synd om mig som hade en så besvärlig pojke. Jag visste inte vad jag skulle svara. Hennes unge var en av dem som var elakast mot AC/DC-pojken. Men jag fann mig inte tillräckligt för att säga det. Tyvärr.

Det är nåt han gör som får till resultat att andra barn försöker förgöra honom. Vet inte vad det är. Hans blotta uppenbarelse lockar fram det allra fulaste hos ungar. Jag har sett det bland barnen på landet också. Då sa jag faktiskt till föräldrarna att deras unge mobbar min. Det var nu i somras. Men det enda som hände var att de slutade hälsa på oss.

Jag vet inte hur vi ska hjälpa honom. Trodde att han skulle få den hjälpen i samverkansklassen. Att detta med liten grupp och samarbete med BUP och specialutbildade lärare skulle leda till att AC/DC-pojken skulle bli bättre på att hantera sin sociala situation. Men de o-specialutbildade pedagogerna lät sig luras lika mycket som vi föräldrar. De drog också slutsatsen att AC/DC-pojken alltid ska skylla sig själv när folk är dumma mot honom. För att han gör fel.

Nu har det uppdagats. Nu har lärarna fattat vad som egentligen händer. Och det har de berättat för oss.

AC/DC-pojken klarar inte av slöjden, för att de andra pojkarna retar honom oupphörligt och kommenterar allt han gör. Eller beskyller honom för att ha förstört deras arbeten. Vilket lärarna hitintills har gått på. Nu vet vi att det inte var så.

AC/DC-pojken klarar inte av idrotten, för att de andra pojkarna retar honom oupphörligt och kommenterar allt han gör. Eller beskyller honom för att smitta dem med AC/DC-bakterier.

AC/DC-pojken klarar inte av matsalssituationen, för att de andra pojkarna retar honom oupphörligt och kommenterar allt han gör. Eller beskyller honom för att äta så äckligt att de tappar aptiten.
Och så vidare.

Detta har han rapporterat för lärarna, varje gång. Och de har sagt: Skyll dig själv, det är du som börjar.
Detta har han rapporterat för oss föräldrar, varje gång. Och vi har sagt: Skyll dig själv, det är du som börjar.
Tänk så fruktansvärt. Att vara så utsatt och samtidigt så vansinnigt övergiven. Jag skäms!

Linda
Hua... Nu har jag läst hela bloggen i ett svep och är...tagen, leende, tårögd...och helt slut. Önskar er all lycka framöver! Styrka, tålamod och kärlek utan gränser!
dumpad @ dumpad.sprayblog.se
Men stackars AC/DC.och er föräldrar också, för den delen. Med stor erfarenhet av mobbing kan jag säga så här: för att klara det behöver man styrka. Visst är det bra om man har föräldrar som säger ifrån, men man behöver en sjuhelvets kraft för att klara av det; för att orka stå ut. För att orka förändras. Det tror jag gäller oavsett om man har en diagnos eller är "normal". Den styrkan måste komma från de som står närmast; från familjen. Jag fick den av min mamma, AC/DC kan få den av er. Låter det konstigt? Jag hoppas du förstår vad jag menar, fråga annars.

47. Mitt kompetenta barn

Publicerad: 2007-03-12
AC/DC-pojken är rätt negativ. Det är så han möter det mesta som händer. Han har ingen social kompetens. Alls.

Han får en ny tröja.
– Den hade kanske varit cool om inte den här randen hade varit här, säger han då.
Han får en utsökt middag.
– Jag ville hellre ha fisk i dag. Eller,
- Fy fan, vad starkt, det här kan man ju inte äta. Eller,
- Det är mycket godare utan morötter.
Han får gå på teater med alla systrarna.
– Pjäsen var tråååkig. Om man hade kunnat gå till pausen hade det kanske varit bättre. Orka sitta i två timmar!!
Han har varit på museum med sin pappa.
– Allt det där har man ju redan sett. Det fanns ingenting som man inte visste på det där skitmuseet. Och pappa vägrade fika efteråt.
Han har varit på skidresa med familjen.
– Jag står inte ut med de där djävla liftköerna. Det var en idiot bakom mej i kön som bara stod och glodde på mig. Jag hade lust att slå ner honom.
Han får en skiva i present av sin syster.
– Vad är det här för djävla musik? Det här kan man ju inte lyssna på!

Jag hjälper honom i bland att glasera keramik. Det tar för lång tid för att han ska ha tålamod att göra det ordentligt. Han doppar bara gubbarna i glasyren och slarvar över. Långt under sin konstnärliga kompetens.

Jag får minutiösa instruktioner exakt vilka figurer jag ska glasera, med exakt vilken glasyr och hur mycket. Han är konstnären och jag är hans assistent. Ett ansvarsfullt jobb och ett förtroende. Men det är inte nådigt om jag misslyckas. Hitintills har han aldrig varit nöjd. Jag får alltid knivskarp kritik. En ögonvita är för liten, en annan för stor. Det blev fel grön färg eller för lite svart färg. Alltid är det fel på allt.

Vi vet ju, allihop att han låter mycket mer än han menar. Blir vi sårade eller arga blir han förtvivlad och känner sig hur missförstådd som helst. För det var ju inte så han menade. Men man kommer inte alltid ihåg hans sociala inkompetens. Jag blir sårad ibland. Dödens trött ganska ofta och förbannad lite då och då. Fast jag vet.

Resten av världen, andra barn speciellt, de vet ju inte. De blir alltid förbannade. Ber honom fara och flyga. Förståss. Då fattar han ingenting. För han vet verkligen inte hur han låter. Och det är som om det inte går att lära honom det heller. Lika lite som det går att lära honom att säga positiva saker. Han äger inga positiva ord.

Men han har positiva tankar. När jag fyllde år sist gav han mig en bok i present. En som han valt ut noga på Akademibokhandeln. Visserligen bland de billigaste pocketböckerna, men i alla fall. Den heter:
Livet i familjen - om det viktiga samspelet och är skriven av familjeterapeuten Jesper Juul. Undertexten är:
av författaren till DITT KOMPETENTA BARN
Det var ingen bra bok. Populärpsykologiskt mummel i busken. Men det var inte innehållet som var grejen, för det kände inte AC/DC-pojken till. Det var bokens namn som var hans budskap till mig.

Och förmodligen kommer självinsikten nån gång. Mycket senare än för oss andra. Men den kommer att komma. Han kommer att lära sig! Vad skönt det ska bli.

Stina @ www.hemmapalandet.blogspot.com
Skönt att det finns fler som vet hur det är. Jag har en 17-årig son med ADHD, Tourettes syndrom och OCD. En 15-årig son med Aspergers syndrom, ADHD och Tourettes syndrom. Kram Stina

48. Åskledare

Publicerad: 2007-03-19
Jag blir så trött på honom. Hans pappa blir så trött på honom. AC/DC-pojken är så trött på sig själv.
– Jag vill ju inte att du ska bli arg. Jag tänker att du ska bli glad, men det bara blir så, säger han när jag har fått totalspel.
Och jag vet ju det, men det är så svårt.

Han är snart tretton. Jag är snart femtio. Jag är för gammal att passa på ett småbarn som inte klarar sig själv, och han är för gammal att bli passad på. Plus att jag vet att han egentligen är hur kapabel som helst. Han får inte ihop det, men han skulle kunna. Om han bara ville det.

Jo, han vill det. Han vill göra allt jag ber honom om. Han vill vara allt det vi önskar att han vore, men inte just nu. Just nu vill han titta på tv, måla plastgubbar, sova, surfa med datorn. Vad som helst utom det man ber honom.

Jag räknar alltid med att han ska klara av sitt liv. Vill inte underskatta honom. Sänka hans självförtroende med att inte tro att han ska klara sig själv. Sen klarar han sig inte själv och då blir hans självförtroende sänkt för att han inte kunde leva upp till mina förväntningar. Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Han kan inte knyta skorna. Går med stövlar året runt, för att de är enkla att sätta på. Men han vill gärna ha de coola skorna med snören. Så han får dem. Sen knyter han inte upp dem och trampar ner dem och sabbar dem. Då blir jag arg.

Han kan inte klockan. Är fullständigt ointresserad av att lägga ner energi på att lära sig också. Det finns alltid någon att fråga. Men det är samma panik varenda morgon. Hur tidigt han än blir väckt är han ändå inte klar när taxin kommer. Då blir jag också arg.
Han vill ha långt hår. Han har ett tjockt och härligt hår. En riktigt blank och kraftig hästman. Det skulle kunna vara hur snyggt som helst, men han sköter det inte. Det är krångligt att få honom att tvätta det och han borstar det aldrig. Så det ser bara ovårdat ut. Det gör mig arg. Särskilt när jag beordrat honom att tvätta och borsta det i flera dagar och det ändå inte är rent eller kammat.

AC/DC-pojken är lat, men det är inte för att han är lat som ingenting blir gjort. Det är bara för att han inte kan fokusera. Han rår inte för det, men jag blir arg i alla fall. Det hör hans pappa och så säger han åt mig. Jag blir snarare mer förbannad när AC/DC-pojkens pappa lägger sig i och talar om för mig att jag ska skärpa mig. Men jag blir arg på pappan i stället och då får AC/DC-pojken i alla fall vara ifred ett tag.

Det är likadant åt andra hållet. Pappan kan vara riktigt elak mot AC/DC-pojken när han är för trött. När han ruttnar. Då är jag genast där och säger till.
- Du vet ju vad han har för svårigheter, säger jag.
- Han gör ju inte sådär med flit.
- Du känner honom. Vi är tvungna att älska honom fast han inte klarar att leva upp till våra förväntningar, mästrar jag.
Då blir pappan arg på mig istället. Och jag blir ilsken tillbaka. Men AC/DC-pojken får en stunds respit.

Vi blir varandras åskledare. Som leder bort energin och kraftutbrotten från pojken. För det spelar ingen roll hur mycket man kan och vet och kämpar för sitt barn. Det spelar ingen roll hur mycket man älskar och förstår. Man orkar inte vara bra hela tiden. Man orkar inte vara så bra som man vill ens halva tiden. I alla fall orkar inte vi det.

Vi gör som AC/DC-pojken, vi gör så gott vi kan. Det räcker inte hela vägen, men det räcker så långt som vi förmår. Och när vi inte räcker längre, när tålamodet och orken tryter, då avleder vi. När åskan går då hjälps vi åt, fast det ser ut som om vi bara grälar.

49. Somna-piller

Publicerad: 2007-03-26
Sömn har alltid varit ett problem här i vår familj. AC/DC-pojken kan aldrig somna. Han kan vara så trött att han är helt outhärdlig, men somnar, det gör han bara inte.

Vi förvarnar honom halv åtta, att nu är det snart dags. Kvart i åtta försöker vi sätta igång honom, för vidare färd mot badrummet. Alltid under stora protester. Det är ingen hejd på hur dumma i huvudet vi är runt åttatiden på kvällen.

Vid kvart över åtta ska han vara klar med alla procedurer, tandborstning och sånt. Halv nio ska det vara släckt och tyst i AC/DC-pojkens rum. Kanske tycker ni att det är väl tidigt för en unge som snart fyller tretton, men jag säger bara det, han är inte kul när han är trött. Efter halv åtta är han dödstrött och då har han bara ett läge; hela världen borde fara åt helvete!

För det mesta håller sig AC/DC-pojken också inom de tidsramar vi har bestämt. Mellan kvart över åtta och halv nio ligger han i sin säng. Det är sen det börjar.

Han läser lite, sätter på musik, hämtar grejor och sitter i sängen och ritar, tänder ljuset, stänger av musiken, läser en tidning, går upp och pysslar lite med lego eller nåt annat projekt som är i gång, släcker ljuset, går på toa, spelar lite tv-spel i sängen, sätter på ny musik. Och så vidare. I flera timmar.

Jag brukar titta till honom när jag går och lägger mig vid halv elvatiden, och då är han alltid vaken. Trött som sjutton, men klarvaken. Han kan bara inte somna.

När han är extra trött, efter ett kalas, eller efter en storhelg, då tar det ändå längre tid att somna.

Det är mycket som blir problematiskt av att AC/DC-pojken inte sover. Han blir extra otrevlig till exempel. Gapar och skriker och gör sig ovän med hela världen. Han blir hopplöst krånglig att väcka på morgonen. Orkar inte duscha, orkar inte ta fram kläder, orkar inte äta frukost. Han är nätt och jämt klar när taxin kommer.

Skolan klagar på att han är trött och stingslig hela förmiddagen. Normalt sett är barn mest koncentrerade på förmiddagen. Då försöker man lägga mattetimmar och andra tänkämnen, för det är då alla är utvilade och fattar som bäst. Med AC/DC-pojken är det omvända världen. Han fattar ingenting. För han är så himla trött.

Jag läste någonstans att det finns sömnmedel för AC/DC-barn. Sömnstörningar är visst ganska vanliga i bokstavslandet. Det finns ett kroppseget hormon som heter melatonin eller nåt sånt. Det kan man ge till barn som inte kan varva ner av sig själva, för det somnar man av.

Trots att vi alltid har haft det så här med vår pojke har tanken aldrig slagit oss förut att man kanske skulle kunna hjälpa honom med piller. Vi skulle nog aldrig ha velat ge honom traditionella sömntabletter. Men när jag läste om det här melatoninet (eller vad det heter) så lät det inte så läskigt i alla fall. Det är ju inte frågan om några kemikalier eller droger utan det är ett rent naturpreparat. Fast receptbelagt.

Så vi frågade vår BUP-människa om hon visste något om somna-piller till AC/DC-pojkar. Hon visade inget intresse alls. Ifrågasatte bara som vanligt.
– Hur tänker ni nu?
Efter ett långt ältande där vi båda intygade att det tar upp till tre timmar varje kväll för vår pojke att somna, kläckte hon till slut ur sig att vi måste träffa BUP:s läkare för att kunna komma i närheten av somna-piller.
– Då ringer jag honom och bokar en tid, sa AC/DC-pojkens pappa.
– Nej, nej, det gör jag, sa hon.

Veckan därpå när vi kom till BUP och frågade efter läkartiden så hade hon inte bokat den. Inte nästa vecka heller. Och inte veckan efter det. När hon till slut lyckats komma ihåg att boka en tid hade det alltså gått en månad. Plus att man alltid måste vänta en månad på själva läkartiden.

Sånt gör mig så frustrerad. När jag kommer på något som kanske skulle kunna underlätta AC/DC-pojkens onödigt krångliga liv, då ska någon annan alltid dra ut på det. Då ska han inte få hjälpen så fort som möjligt. Utan sen, senare, mycket senare, nån gång i framtiden. Helt i onödan.

När vi väl fick den där läkartiden, då passade den mig väldigt dåligt. Det är besvärligt att ta ledigt från skolan för själva fröken. Planering kan man alltid fixa på kvällen, men att vara borta från lektioner och vara tvungen att ha vikarie, det är alltid lika krångligt. Det vill man undvika i det längsta. Men AC/DC-pojkens pappa kan ju följa med till läkaren. Man måste väl inte vara två för att gå till doktorn.

Jo, men det måste man, enligt BUP-människan.
– Man brukar ju vilja träffa båda föräldrarna när det handlar om att medicinera barn, sa hon.
– Medicinera? protesterade jag. Vi vill ju bara att han ska få prova melatonin.
– Nej, man brukar faktiskt börja med Teralén, sa hon då.
– Gå till doktorn kan pojken och jag klara av själva, tyckte AC/DC-pojkens pappa. Jag förstår också vad läkaren säger.
– Det är nog av stor vikt att båda är där, stod BUP-människan på sig.
– Man vill nog att bägge föräldrarna lyssnar. Läkaren ska prata med pojken, och sen är det en somatisk undersökning. Men man vill ju höra hur ni tänker kring barn och medicinering. Vad som egentligen ligger till grund för att ni vill medicinera er pojke.

Vi tittade på varandra och gav upp, min man och jag. Det går liksom inte att ha ett vuxet samtal med den där socionomen som är satt att hjälpa oss.

Egentligen borde vi väl göra slut med henne, men nu törs vi inte det. Nu ska vi vänta till i slutet på april för att få gå med vår pojke till en läkare. Han ska undersöka AC/DC-pojken, lyssna på hjärtat och sånt. Han ska fråga hur det är med nattsömnen. Och vi ska sitta, två föräldrar och två BUP-terapeuter och lyssna när läkaren pratar med pojken. Sen får vi kanske somna-piller. Kanske. Därefter, när somna-pillren står i medicinskåpet här hemma, då tänker jag göra slut med BUP-människan.

Malin @ malinakrocko.blogspot.com

Gör sluuut, hon är ju knäpp!
No 1 daughter
Ett tag när jag hade ovanligt svårt att somna, då åt jag det receptfria naturpreparatet Valerina (innehållandes klassiska sömnörten valeriana) och somnade inom 5 minuter. Det köpte jag på Konsum. Han kanske kan testa det
dumpad @ dumpad.sprayblog.se
Men herregud...jag fortsätter förvånas över er kontakt därborta..hon verkar inte ha "alla hästar hemma i stallet", som man säger...
Men stå på er! Klart han ska få sömnpiller om ni tycker att det behövs!!
J @ epistlar.blogspot.com
Suck!
Återställ
Man kan betrakta och förstå "bråk" på många olika sätt. Ofta reagerar barnet med ett aggressivt beteende när det upplevt en oförrätt av något slag. Det kan handla om att barnet inte fått sin vilja igenom, eller att det inte fått tillräcklig uppmärksamhet, eller att någon förstört någonting för barnet eller att det upplevt orättvisor och kränkningar.
Bråket kan också vara ett symtom på att ett barn inte mår bra, en protest mot en ohållbar situation hemma eller i förskolan, skolan eller fritidshemmet. Att bråka blir en överlevnadsstrategi, ett sätt att värja sig och skydda sig mot besvikelser. Agerandet kan vara en reaktion på en bråkig miljö, på överkrav eller på en stressig situation, det kan vara symtom på utanförskap och misslyckanden.
Barn bråkar mycket sällan då de är för sig själva. Bråk förekommer så gott som alltid i sociala sammanhang. "Bråkig" kan därför inte enbart betraktas som en egenskap hos det enskilda barnet, utan är snarare uttryck för en process i en social situation. Alla som befinner sig i det rum där ett bråk uppstår är på sitt sätt delaktiga och ansvariga.
Om barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda och om de på olika sätt inte tillåts visa vad de känner tvingas de till olika överlevnadsstrategier.
De kan bli blyga, osäkra och osynliga. De kan i brist på kärlek ”se till” att de får uppmärksamhet genom att bli skenbart säkra och företagsamma och ta sig fram på olika sätt eller ”se till” att
de får uppmärksamhet genom att störa och bråka.
Mammann
Kajsa: Vi har provat Valeriana, det funkade inte. Dessutom har det ibland biverkningar. Man kan få ångest till exempel.
Dumpad: Tack för att du alltid hejar på mej. Jag använder din kompromiss om att dra av 50:- från tusingen när han vill ha socker. Det funkar jättebra. Nu när möjligheten finns att "köpa" sockret så kan han plötsligt avstå mycket lättare än när det inte finns nåt val alls. Bra knep. Tack!
Epistlar: Tack för att du hjälper mig sucka.
Återställ: Fattar inte riktigt vad du kommenterar. Du staplar en massa självklarheter på varandra, som inte har med mitt bloginlägg att göra. Jag kan bara svara dig med ett : Jag vet. Och?
För det är väl inte så att du insinuerar att jag inte älskar mitt barn, att jag inte tillfredställer hans grundläggande behov så att det i själva verket är mitt fel att han är bråkig? När han nu är bråkig, det handlade ju inte om bråk, den här gången.
Malin: Vi ska absolut göra slut, vi är bara lite fega. Först ska vi ha de där pillren, sen ska vi be att få träffa någon annan.
33 kommentarer

http://sildenafil6online.com/ , http://tadalfil6online.com/ ,
sildenafil () (Webbadress) - 21 06 15 - 04:33

http://tabsviva5.com/ , http://tabsviva5.com/all_videos ,
erection () (Webbadress) - 23 09 15 - 07:06

http://pills10professional.com/ , http://pills10superactive.com/ ,
viagra_pills () (Webbadress) - 14 10 15 - 11:34

http://canada10pillsonline.com/ , http://canada10cpillsonline.com/ ,
viagra_canada () (Webbadress) - 21 10 15 - 04:27

http://www.pills11medonline.com/ , http://edpills11.com/ ,
price () (Webbadress) - 17 11 15 - 01:57

Hello!
http://buypills12.com/ , , http://buypill12.com/ , ,
without () (Webbadress) - 25 12 15 - 19:36

Det Dr.SUNNY kan du maila honom om du behöver hjälp i deras förhållande drsunnydsolution1@gmail.com
Jag lovar att dina problem löses omedelbart. Efter att ha varit i relation med honom i sju år, han lämnade mig, jag gjorde allt Kan jag ta honom tillbaka igen, men allt förgäves. Skulle för den kärlek jag känner för honom, bad han, men han vägrade att jag förklarade mitt problem till någon på nätet och hon föreslog att jag skulle snarare postade en spellcaster som kunde hjälpa mig att föra honom ett pass tillbaka, men jag är killen som aldrig trott på pass, hade han inget annat val än att prova det, skickade hjul, sade inget problem så blir allt bra inom tre dagar, mitt ex tillbaka till mig inom tre dagar, var passet avgivna och överraskande, den andra dagen , var det runt 04:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, svarade han samtalet och allt han sade var att han var så ledsen för allt som hänt, jag ville, som jag älskar så mycket. Jag var så glad, överraskad. Sedan gjorde jag ett löfte som alla vet att de aldrig har en relation problem, som jag kommer att hänvisa till stavnings kannan för att få hjälp. Varje person kan behöva hjälp av hjul, hans e drsunnydsolution1@gmail.com eller lägga mig på whatsapp 2348077620669

Han gjorde också många stavnings liknande,
(1) du vill att ditt ex tillbaka.
(2) Du har alltid mardrömmar.
(3) För att främjas på sitt kontor
(4) Vill du ha en barn.
(5) Vill du bli rik.
(6) vill behålla din make / maka att vara bara din för evigt.
(7) Behovet av ekonomiskt stöd.
8) Vill du ha kontroll över att äktenskap
9) Vill du vara attraherad av människor
10) Barnlöshet
11) Behöver du en maka / make
13) Hur man vinner din lotteri
14) PROMOTION SPELL
15) SKYDD SPELL
16) period av BUSINESS
17) SPELL BRA ARBETE
18) bot för någon sjukdom / H.I.V.
Kontakta honom idag på: drsunnydsolution1@gmail.com
caroline () - 08 03 16 - 09:40

WOW!! Detta är det mest underbara jag någonsin har erfarenhet och jag måste dela denna stora testimony..I besökte ett forum här på internet den 8 MATCH 2015, och jag såg en fantastisk vittnesbörd om denna kraftfulla och stora spell caster heter DR MARVEL på forum..I aldrig trott det, eftersom jag aldrig hört eller lärt sig något om magi innan .. Ingen kropp skulle ha kunnat övertyga mig om magiska trollformler, inte förrän DR MARVEL gjorde ett fantastiskt arbete för mig och återställt min äktenskap 6 år tillbaka till mig och tog min make tillbaka till mig i samma 24 timmar på samma sätt som jag läste på internet..i var verkligen mållös och chockad när min make knä tigger om förlåtelse och för mig att acceptera honom tillbaka .. jag är verkligen ont om ord och glädje, och jag vet inte hur mycket för att förmedla min uppskattning till dig DR MARVEL du är en Gud sände till mig och hela min familj .. och nu är jag en glad kvinna en gång .. här är hans hemsida: http://www.extremespellhome.webs.com Och hans e extremespellhome@hotmail.com. Hans telefonnummer +1 669 221 3962
Selena Comer () - 03 07 16 - 07:35

Mitt namn är Jessica Luis, och jag bas i Kanada ... Mitt liv är tillbaka !!! Efter 1 år av bruten äktenskap, min man lämnade mig med två barn. Jag kände mig som mitt liv var på väg att sluta i nästan begick självmord, jag var känslomässigt ned under en mycket lång tid. Tack vare en spell caster heter Dr ISIKOLO, som jag träffade på nätet. Å ena trogen dag, som jag surfar via Internet, kom jag över tilld vittnesbörd om denna spell caster. Vissa människor vittnade om att han förde deras Ex älskare tillbaka, några vittnade om att han åter livmoder, bota cancer och andra sjukdomar, några vittnade om att han kan kasta en trollformel för att stoppa skilsmässa och så vidare. Jag kommer också över en viss vittnesmål, det handlade om en kvinna vid namn Sonia, hon vittnade om hur han tog tillbaka sin Ex älskare på mindre än 2 dagar, och i slutet av hennes vittnesmål hon tappade Dr ISIKOLO e-postadress. Efter att ha läst alla dessa, beslutade jag att ge det ett försök. Jag kontaktade honom via e-post och förklarade mitt problem för honom. På bara 48 timmar, min man kom tillbaka till mig. Vi löste våra problem, och vi är ännu gladare än innan Dr ISIKOLO, är verkligen en begåvad man och jag kommer inte att sluta publicera honom eftersom han är en underbar människa ... Om du har ett problem och du letar efter en verklig och genuin stava hjul för att lösa alla dina problem för dig. Prova Hög isikolosolutionhome@gmail.com helst, kan han vara svaret på dina problem. Här är hans kontakt: isikolosolutionhome@gmail.com eller ring honom +2348133261196
jessica () - 19 12 16 - 21:39

Hello!
http://clia2online.com/ , , http://remote2medical.com/ , ,
antibiotic_clarithromycin () (Webbadress) - 02 02 17 - 11:58

Hello!
http://pur2via.com/ , , http://pur2cia.com/ , ,
viagra_samples () (Webbadress) - 02 02 17 - 15:55

Hello!
http://www.irov2online.com/ , , http://compmedonline.com/ , ,
side () (Webbadress) - 07 02 17 - 22:50

Hello!
http://clia2online.com/ , , http://remote2medical.com/ , ,
effects () (Webbadress) - 09 02 17 - 16:38

Hello!
http://v2puronline.com/ , , http://c2puronline.com/purchase , , , , hhttp://fastdelivery2vv.com/ , ,
for () (Webbadress) - 27 02 17 - 16:01

Hi my friend! I want to say that this post is amazing, great written and include almost all significant infos. I'd like to see more posts like this.
Joseph () (Webbadress) - 28 03 17 - 10:49

Hello!
http://generic3viafast.com/ , , http://fast3ciaonline.com/ , ,
makers () (Webbadress) - 31 03 17 - 19:56

Hello!
http://essayagency417.com/ , , http://academicwriting2017.com/ , ,
review () (Webbadress) - 03 04 17 - 12:03

Hello!
http://fastpaydayloans4.com/ , , http://nofaxpaydayl4.com/ , ,
online () (Webbadress) - 04 04 17 - 09:08

Hello!
http://www.indian4online.com/ , , http://cia4noscript.com/ , ,
medikament_viagra () (Webbadress) - 04 04 17 - 23:55

Hello!
http://cia4noscript.com/ , , http://www.indian4online.com/ , ,
viagra () (Webbadress) - 06 04 17 - 01:55

Hello!
http://cia4indian.com/ , , http://via4wdp.com/ , ,
viagra () (Webbadress) - 06 04 17 - 19:10

Coarse experience There http://clia2online.com/ , for sale hairsprays [.
viagra () (Webbadress) - 10 04 17 - 21:07

http://www.erectilepharm11.com/wp/ , coupons for erection meds online.
di () (Webbadress) - 10 04 17 - 22:32

Hello!
http://genericviagranpx.com/ , ,
cheap_viagra () (Webbadress) - 22 04 17 - 22:49

Hello!
http://via2professional.com/ , , http://www.viagrarxp.com/ , , http://www.orderv2o.com/ , ,
order_viagra () (Webbadress) - 27 04 17 - 17:11

Hello!
http://www.orderv2o.com/ , , http://via2professional.com/ , , http://www.viagrarxp.com/ , ,
version () (Webbadress) - 06 05 17 - 14:54

Hello!
http://soloadvance.com/ , ,
payday () (Webbadress) - 25 05 17 - 18:13

Hello!
http://buygviagraonline.com/ , ,
generic () (Webbadress) - 18 06 17 - 23:52

Hello!
http://viagrasoftrxtabs.com/ , , http://v2indian.com/ , ,
viagra_online () (Webbadress) - 22 06 17 - 20:45

Hello!
http://soloadvance.com/ , , http://loansolofast.com/ , , http://buyviaraerzonline.com/ , ,
payday_loans () (Webbadress) - 27 06 17 - 17:10

Hej jag heter Bruce Dorothy. Jag är ute för att sprida
denna goda nyheter till hela världen om hur jag fick min
ex make tillbaka. Jag blev galen när min man lämnade
mig och mina två barn för en annan kvinna i över tre
månader, Men när jag träffade en vän som introducerade
mig till Dr Ade, den stora budbäraren till Oracles of Great
Adespeltemple. Jag berättade mitt problem för Dr Ade
om hur min ex-man lämnade mig och mina två barn och
också hur jag behövde jobba i Ett mycket stort företag.
Han sa bara till mig att jag har kommit till rätt ställe var
jag kommer att få mitt hjärta längtan utan några
biverkningar. Han berättade för mig vad jag behöver
göra, efter det hade gjorts 24 timmar senare, Min ex man
ringde mig i telefon och sa förlåt för att bo mig och
barnen förrän nu och en vecka efter att min man ringde
mig för att be om förlåtelse, en månad senare blev jag
uppmanad till intervju i ett mycket stort företag här i USA
Var jag tvungen att arbeta som verkställande direktör ..
tack tack till Dr Ade du Kan kontakta Dr Ade genom
denna Email, Adespelltemple @ gmail.com. Ring eller
Whatsapp honom på +2348148487280.
DOROTHY () - 07 07 17 - 09:29

Hej alla, jag är så upphetsad.
Min ex-pojkvän är tillbaka efter en uppbrott, jag är väldigt glad att viljan lever tillsammans igen.
Jag heter Amin Wilkie från Norge.
Min pojkvän av en 4 år bröt mig bara och är 30 veckor gravid. Jag har grått mig själv för att sova de flesta nätterna och verkar inte koncentrera sig under föreläsningar, ibland håller jag mig vaken nästan hela natten och tänker på honom och börjar gråta alltigenom igen. På grund av detta slutar jag inte ha energi för min nästa dags klasser, min närvaro har gått ner och är alltid i uni och i tid. Allmänt är han en mycket trevlig kille, han avslutade det för att han sa att vi argumenterade för en mycket och inte komma med. Han har rätt vi har argumenterat under graviditeten mycket. Efter uppbrottet höll jag ringa honom och berättade för honom att jag kommer att förändras. Jag är kär i den här killen och han är den bästa killen jag har någonsin varit med. Jag är fortfarande skadad och otrogen när han sa att han inte hade några romantiska känslor mot mig längre som gjorde mig snabbare än en dödlig spruta. Han skriver mig då och då huvudsakligen för att kontrollera hur jag gör med graviditeten, han är stödjande med det men det är inte rättvist på mig, han textar mig som jag bara vill t för att bedröva smärtan och inte ha någon stress på grund av graviditeten. Jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag kom över en webbplats som föreslog att Dr Isikolo kan hjälpa till att lösa äktenskapsproblem, återställa brutna relationer och så vidare. Så jag kände att jag skulle ge honom ett försök. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag ska göra och jag gjorde det då gjorde han en stavning för mig. 28 timmar senare kom min bf till mig och ber om ursäkt för de fel han gjorde och lovar att aldrig göra det igen. Ända sedan dess har allt återgått till det normala. Jag och min bf lever tillsammans lyckligt igen. Allt tack till Dr Isikolo. Om du har något problem kontakta Dr.Unity nu och jag garanterar dig att han kommer att hjälpa dig. E-posta honom på: isikolosolutionhome@gmail.com eller ring eller whatsapp honom sin direkta linje +2348133261196
amin () - 24 10 17 - 09:26

http://cheapvagratlonline.com/ , Tablets For Sale Uk in Cedar Park .
pfizer () (Webbadress) - 14 11 17 - 19:38


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump