mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 169. Sockertjuv. | Home | 171. Mammanns värsta … »

170. Droppen

25 05 09 - 15:04

AC/DC-pojken har varit på scouthajk hela helgen. Fyra långa dagar på vandring. Vad jag har förstått har han tagit ansvar för både sig själv och andra. Och allting har gått jättebra.

När han kom hem i går var han full av skavsår och plåster, på allehanda ställen. Han packade upp sin ryggsäck med viss hjälp av sin pappa, och därefter placerade han sig framför datorn. Där satt han sen. Berättade inget, träffade ingen, bara stirrade in i den där förbaskade skärmen. Till slut gick jag dit och störde honom. Då var klockan halv åtta på kvällen.

- Jag är nog sjuk, sa AC/DC-pojken då. Känn på min panna! Jag kommer inte orka gå till skolan.
- Du är nog bara väldigt trött, svarade jag.
- Jag har prov i morgon, det orkar jag aldrig när jag mår så här, framhärdade han.
- Duscha nu och ta ditt somnapiller, sen går du upp på ditt rum och skriver dagbok och försöker släcka i tid, så ska du se att du mår bättre i morgon, föreslog jag.
Och fick en serie svordomar som svar. Sen hade jag lite andra saker för mig ett tag, så jag gick därifrån. Medan han fullständigt ignorerade mina uppmaningar.

Vid halv nio tiden behövde jag datorn och då satt han fortfarande kvar. Körde iväg honom och beordrade honom att duscha och gå och lägga sig med dagboken. Han lomade iväg och jag trodde att han tänkte göra som jag sa. Vilket han inte hade några som helst planer på.

Sen gjorde jag det jag måste göra bakom dataskärmen och det tog väl ungefär en timme. Tillbaka i vardagsrummet fann jag en AC/DC-pojke framför tv:n. Duschad men långt bort från både säng och dagbok.
- Nu går du och lägger dig, närmast röt jag. Det är tredje gången jag säger till. Så himla sjuk och trött kan du ju knappast vara när du orkar sitta och koncentrera dig på olika bildskärmar timme efter timme.
- Jag skriver dagboken i morgon, försökte AC/DC slingra sig.
- Du skriver nu, när alla upplevelser är så färska som möjligt. Det är nu du kommer ihåg bäst, och dessutom blir du trött av att skriva.
Han lunkade upp för trappan, motvilligt och svärande, men dock. Och jag blev lite glad för att han faktiskt lydde.

Sen pysslade jag med allehanda ting tills klockan blev halv ett. Mycket senare än jag hade tänkt. När jag skulle gå och lägga mig hittade jag sonen i min säng. Där satt han och tittade på tv. Ingen dagbok skriven, ingenting. Klockan halv ett! Och då sa jag upp mig! På stående fot. För han hade ägnat fem hela timmar åt att strunta i att göra som jag sa.

Jag sade upp mitt kontrakt som AC/DC-morsa. Avsade mig uppdraget på obestämd framtid. Ska han skita i mig och fullständigt nonchalera vad jag säger, då skiter jag i honom också.
Han kan ta sin dagbok och stoppa upp den nån stans.

•    Hädanefter väcker jag honom inte på morgnarna. Och missar han taxin så bryr jag mig inte det minsta.
•    Han får ta sig till och från scouterna bäst han vill, jag tänker varken köra dit, hämta eller se till att det finns bussremsa åt honom.
•    I morgon ska han på utflykt till riksdagshuset med stora klassen. Det har han sett fram emot. Och jag tänker inte se till att han kommer med rätt tåg, att han får matsäck eller pengar till hamburgare. Jag struntar i hans utflykt.
•    Hade tänkt åka till Farsta i veckan och bjuda honom på nåt snyggt till avslutningen, men det kan han bara glömma nu.
•    Nästa helg ska han på första hajken som seniorscout. Det har han inte betalat ännu. Och jag tänker inte lägga ett öre på det. Han får betala själv, bäst han gitter. Han får utrusta sig och packa och se till att han kommer iväg helt på egen hand, jag tänker inte hjälpa till det minsta.
•    Jag har tvättat hans skitiga kalsonger för sista gången. Hädanefter får han sköta sin egen tvätt.
•    Nästa vecka är det informationsmöte inför sommarkollot han ska åka till. Jag tänker inte gå på det, och inte se till att hans pappa går heller. Jag bryr mig inte.

Skulle kunna räkna upp arton grejor till, bara för denna och nästa vecka, som jag tänker ge fan i. Fullständigt. För nu är jag trött på det här. Trött på att vara nån som han tar för given, som han kan ignorera hur som helst, när som helst, hur mycket som helst. Trött på att vara nån som han inte behöver bry sig det minsta om.

Det låter kanske som en skitsak i sammanhanget, det här. Som om jag borde ha kunnat avstå från att bli så sur. Men det var liksom droppen. Jag är så förstående och duktig jämt. Fixar och ordnar och ser till att han har det så bra som det bara går. Reder ut allt möjligt som han ställer till. Hela tiden. Står ut med alla svordomar och fula öknamn. Och bara fortsätter att fokusera på att göra mitt bästa för att han ska ha ett så bra liv som möjligt. Medan han tar sig friheten att inte bry sig om nånting jag säger. Han tar inte emot min hjälp. Han struntar i allt jag säger. Han struntar i mig. Och jag tar det personligt.

Kunde naturligtvis inte somna sen heller. Var så arg och besviken att jag låg klarvaken till kockan två. Snurrade som en elvisp i sängen och tänkte ut olika elaka saker att säga till ungen nästa morgon.

I morse väckte jag honom i alla fall.
- Nu går jag, hejdå. Alla andra har också gått, och så gick jag bara.
- Jag älskar dig, mamma, ropade han efter mig i trappan, men jag svarade inte.
- Älskar du mig också?
- Inte i dag!
Sen stängde jag dörren och åkte.

En halvtimme senare ringde han upp mig på mobilen.
- Alltså, jag har tagit jättemycket ansvar hela helgen. Jag var jättetrött i går. Förlåt för att jag struntade i dig. Jag tyckte faktiskt att det var tråkigt att sitta framför datorn också, så jag fattar inte varför jag inte gjorde som du sa. Förlåt mamma!
Fast jag är fortfarande arg. Det gick inte över i alla fall. Och det kanske inte går att säga upp sig, då. Men jag behöver få ta tjänstledigt ett halvår eller så.


åtta kommentarer

Här är några ord som jag hittade för några år sedan, minns inte vart men det är en liten tankeställare när man känner att allt blir för mycket...

Har du aldrig undrat hur mammorna till speciella barn blir utvalda?

Jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet.

Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok.

Gud ger ängeln ett namn och ler ”Ge henne ett handikappat barn”.

Ängeln blir nyfiken, ”Varför just henne Gud? Hon är så lycklig.”

”Precis”, ler Gud. ”Kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan skratta? Det vore grymt”.

”Men har hon tålamod?” frågar ängeln.

”Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sej kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne i dag. Hon har rätt känsla för sej själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte bli lätt”.

”Men herre, jag tror inte ens hon tror på dej”.

Gud ler. ”Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk”.

Ängeln flämtar, ”Självisk? Är det en dygd?”

Gud nickar. ”Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva.”

Ja. Här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men hon ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger ”mamma” för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. När hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt blinda barn, kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk.

”Jag ska ge henne kraften att se det jag ser... okunskap, grymhet,fördommar och ge henne styrkan att stå över detta.

Hon kommer aldrig vara ensam. Jag kommer vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida.

”Och hur blir det med en skyddsängel?” frågade ängeln.

Gud ler. ”En spegel kommer vara tillräckligt.”

Författare okänd
Anna - 25 05 09 - 17:25

Tack Anna! Det var nog precis vad jag behövde!
mammann - 25 05 09 - 17:54

Någonting i skildringen känner jag verkligen igen: Man sätter sig vid datorn utan att egentligen ha något att göra. Väl där får man inget vettigt gjort och har inte särskilt skoj heller, men sju vilda hästar kan inte slita en därifrån. Och om någon därtill tjatar på en om att göra något annat, fylls man dessutom automatiskt med trots, men kanske är man för ung och/eller för frustrerad för att kunna klä känslorna i ord. Det är inte helt lätt.
Robert K Huselius (Webbadress) - 25 05 09 - 21:43

Ja Robert, du har naturligtvis alldeles rätt. Det är inte ondska som håller honom vid datorn. Och inte har det nåt med mig att göra heller, personligen. Det bara blir så alltså? Saltat med lite trots. Kanske helt åldersadekvat också. Mer en tonårsgrej än en bokstavsgrej. Säkert.

Hur som helst, vara vad det vara må, ibland ruttnar jag på det. Då är bättre begagnade AC/DC-pojkar till salu. Mycket billigt!

Kul att höra av dig, föressten. Har saknat dig! Och dina kloka inpass.
mammann - 25 05 09 - 23:22

Det kanske är lite bra för AC/DC att tvingas göra saker själv ett tag, tvingas ta lite ansvar och inse ansvar på egen hand, utan att ha en mammann som tjatar var och varannan minut. (Nu menar jag inte att det är så du gör, men det var inte så länge sedan det kändes så för mig, även om det var veckor mellan tjaten ibland!)

Du kommer trots allt inte vara där och väcka och tjata hela livet för pojken, och nu är jag inte helt hundra på hur gammal han är men även bokstavsbarn måste växa upp och lära sig ta ansvar för sig själva och sina egna handlingar. Jag tycker en time-out för din del låter som en bra erfarenhet, både för dig och AC/DC!

För övrigt vill jag säga att jag tycker du skriver väldigt bra, och du har alltid intressanta åsikter. Det är kul att läsa när du skriver. :)
Donnas Dotter - 26 05 09 - 00:55

Tack Donna för din vänliga kommentar.
AC/DC-pojken blir femton efter sommaren och jag håller helt med dig om att han måste börja träna sin självständighet. Klarar han inte att sköta sig själv så kanske han inte kommer att klara ett eget boende när det blir dags för det. Och det tror jag faktiskt att han vill.
mammann - 26 05 09 - 12:53

Min pappa hjälpte INTE mig att packa upp! Jag gjorde det själv!
AC/DC - 29 05 09 - 18:54

Sorry AC/DC, då hade jag fel. Tyckte precis att han liksom hejade på, för att det skulle bli gjort. Men jag vet ju att när det gäller scouterna då tar du mera ansvar än annars.
Rätt ska vara rätt.
Mammann - 29 05 09 - 18:56


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump